VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

BOKTIPS

Fredag och wow! Jag är så trött. Den här veckan har varit omtumlande på många sätt. Mest på väldigt dåliga sätt men jag är en fighter, har alltid varit. Skulle behöva spotta upp mig bara när det handlar om egenvärdet. Fy fan vad överkörd jag blivit här i veckan.

unnamed-30

Någon som har självkänsla är min kollega Linda-Marie Nilsson. Hon har precis släppt den här viktiga boken som handlar om hur hon lärde att älska sig sig själv med alla sina former. Det har varit lite kul på jobbet sista halvåret då hon pustat och frustat över deadlines samtidigt som hon jobbat. Exakt som jag förra året. Jätteviktig bok om att alla storlekar faktisk är vackra.  Idag kom med på posten. 

Nedan en bok om vuxenmobbing. Annica Poring berättar smärtsamt om klass 9C och hur hon får en Facebook-inbjudan som vuxen till högstadiets återträff. Som svar postar hon ett svar i ett inlägg tillbaka. Texten publiseras av antimobbnings-organisationen Friends, får stor spidning, och hyllas på nätet.

”Jag insåg att så länge man inte själv begraver sina demoner så kommer de aldrig att försvinna, det är först när du konfronterar dem som du kan bli fri”. Annica Poring.

Nästa bok är den om sorg för barn. Eva Greger socionom och har de senaste trettio åren stöttat barn och anhöriga vid dödsfall.

Föräldrar vill ofta skydda sina barn även när de är vuxna genom att inte belasta dem med sina bekymmer. Vanligt att de tänker . De hann aldrig fram ”De har sina egna liv och klarar sig oavsett vad som händer med mig”.

Men även om vuxna barn inte längre är beroende av sina föräldrar kan förlusten, rent känslomässigt vara lika stor. De vuxna barnen kan uttrycka en besvikelse över att de blivit skyddade mot sanningen tills det var försent och de hann inte fram förrän denne blivit medvetslös och samtalet som ska tas, är för sent.

Själv sitter jag här ensam i denna fantastiska sommarkväll med ett glas vin. Lennox hos en kompis. Joanthan med (nej inte samma, hahahaha)


Kommentarer


  1. Annica 2 juni, 2018 on 00:00 Svara

    Tack Lotta ❤️ För att du visar boken och belyser så viktiga ämnen. Det betyder mycket! /Annica

  2. Anki 2 juni, 2018 on 09:21 Svara

    Åh Lotta… vi separerade och skilde oss nära nog exakt samtidigt och det har varit en märklig känsla att så ofta känna igen sig i dina inlägg därifrån och framåt. Mina barn är 14,5 och 16, och således blir man, helt som det skall vara, ofta ensam även under ‘barnveckorna’ (förhatligt ord). Har läst dig i många år innan dess och också läst ikapp allt bakåt här på bloggen. Flera gånger genom åren har jag anat saker, (inte ensam om det förstår jag) förändringar som sedan bekräftats och trots att jag vet hur mycket du uppskattar och tycker om ditt jobb och dina kollegor, så hoppas och tror jag att du på något sätt kan förändra dina jobbveckor och dagar i framtiden, det är svårt att se att du har det så tufft och så ofta ”springer för fort”. Vår resa är inte så lik i övrigt, men med skilsmässa och den kvarvarande sorgen därefter, finns det så många beröringspunkter. Även i den låga självkänslan som jag verkar ha alldeles blivit född utan… och ensamhetsbehovet, att inte orka socialisera jämt. Är ofta själv, behöver det. Är långt ifrån återhämtad än. Är så glad du har alla fina vänner och din Jonathan! Håller alla tummar för att det lossnar på de plan som kört ihop sig, arv, möjlighet till nytt boende med uteplats, jobb osv osv. Du verkar vara en underbar människa på alla plan, och du är så älskad. Vila i det. Och finn ditt egenvärde, för du är fantastisk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *