Ni går väl på era mammografier? De räddar liv.I Idag var det min tur 15:20 på Bröstcentrum. Jag tycker det är helt fantastisk att vi gratis i Sverige regelbundet kan upptäcka en cancerform som drabbar så många kvinnor. Helt otroligt, det måste jag faktisk säga.
Det tog fem minuter, gjorde inte et dugg ont men jag fick inte ta några bilder. Sköterskan förbjöd mig att ta bilder. Jag blev lite förvånad. Det ligger ju i deras intresse att fler gå på sina kallelser. Men så frågade hon sin chef och jag kunde få ta en bild och påminna er.
Sedan vidare till PR-byrån Juno. Där samlades Läkarmissionen med influncer för att berätta om den viktiga Mors dags -kampanjen. Jag berättade om vår resa till Nkinga och Nina Campioni om sin podd ”Vattnet går”. Och så åt vi goda hamburgare och drack bubbel till.
Har du inte köpt någon Mors dag-present är det ju ett supertips. Att ge bort en sängplats så man kan få föda på sjukhus. Jag vet att jag tjatar om det men jag tycker på riktigt att det är en sådan underbar present att ge bort, livet själv. Swisha enkelt 150 kronor till 90 00 217 eller gå in på den här länken.
Det är väldigt mysigt på Juno. Varmt och ombonat med sittpuffar, mässing och blommigt.
Hanna och Eva från Läkarmissionen hade fixat färsk frukt också, och så berättade de lite kort om projektet.
Foto Anna Ledin Wirén
Jag hann ta en kort solstund mellan brösteriet och Läkarmissionsprat. Det händer aldrig. Jag upplever att stressen blir värre och jag funderar mycket på hur jag ska hantera det.
Om det är knas med mig och att jag inte kan prioritera, att jag är dålig på det, och att det gör att jag inte hinner eller om det helt frankt inte är rimligt och genomförbart på en lagom nivå längre.
Alla dessa saker jag inte hinner. Människor som jag måste återkomma till på telefonen, mail, båda privata och jobbmässiga som släpar, oron över att jag inte hinner hitta några Lotta möter gäster, som måste bunkras och göras innan semestern, flera måste ligga klara på lager liksom. Arvet stressar mig, jag har ingen kontroll, hör ingenting hur det går, det är en inre stress.
Min revisor begär underlag på fakturor, måste ringa och begära dem. Texter ska lämnas till ständiga deadlines, semester planeras och jag saknar mig. Saknar den där glada Lotta som njöt av livet och var glad. Det är inget kul längre på något vis. Tempot är för högt. Både privat och på arbetet.
Nina och Valerie
Jag blir arg och irriterad på folk som skrattar för högt på T banan eller inte kan flytta sig fort nog, jag muttrar och fräser när folk planlöst bara går för sakta, herregud, man kan väl inte bara flanera runt, man ska väl ta sig från punkt A till punkt B, helst på kortast möjliga tid? och jag bara rusar fram som ett snälltåg, lyfter sällan blicken och faktisk andas, upplever, njuter. Nu fick jag gnälla av mig lite.
Tack.
RSS-flöde
Men Lotta. Inget av det där är viktigare än livet. Du om någon vet det. Tänk den tiden då du var sjuk och hade en önskan…att bli frisk. Nu är du frisk. Du har livet. Du fick en andra chans. Skratta så mycket du kan. Uppskatta den lugna promenaden. Solen. Blåsten och regnet. Någonstans någon gång läste jag att negativitet matar cancer. Sura miner och bitterhet leder bara till att vi blir sjuka inombords. På olika sätt. Jag önskar att du får allt du vill ha i livet men snälla..glö. aldrig glädjen i livet som hälsan har gett dig. Kram fina du.
När jag läser din blogg i dag så slår det mig att du skulle säkerligen få ut en hel del av att gå i terapi: dvs ha samtal med något proffs: haspla ur dig, få influenser till hur du kan se på saker o ting. Hur du kan komma fram till förändringar- kanske inte så stora, men som ändå ger jätte stor vinst för dig själv. TA dig den tiden och den kostnaden. Det är värt varenda minut och krona. Dessutom så tror jag att du är den typ av människa som verkligen skulle kunna ” ta till dig” detta sätt att utvecklas och hitta dig själv. Jag började med 10 ggr o tänkte att sedan när det bra. bra var det väl- men jag fortsatte därefter men går en ggn varannan månad. Det är sååå värt det. Som om du lämnar ryggsäcken där när du går därifrån. Eller kanske att den är lättare för att du kunnat plocka ut saker från den som du hittat lösningar på/ inte behöver. Unna dig själv detta, Lotta. Kram och lycka till.
Underbara du!
Har själv kraschat två gånger och säger No More!
Ta hjälp att sortera ditt liv innan det går överstyr. Känner igen alla symptomen…
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver, jag saknar också mig… Fast jag har allt, fint hus, barn, är gift, fast jobb och fina vänner så känner jag inte den där riktiga glädjen längre. Jag och min man kämpar för att hålla ihop, (varit tsm i över 20 år) fast tanken finns där i bakhuvudet hela tiden, är det redan över? Håller vi ihop för barnens skull. När vet man? Hur var det för dig? Alla dessa beslut…är rädd för ensamheten vid en skilsmässa. Men hur länge orkar man kämpa?
Tack för en fin och ärlig blogg.
Mycket tänkvärda ord du skriver….Kan känna igen mig. Fast jag är äldre än du. Har inga hemmavarande barn. Istället åldrande föräldrar som behöver ens tid/hjälp. Jag har inte den tiden. Har även barnbarn som jag verkligen vill lägga mer tid på för det är så härligt med de små liven att få umgås med. Den tiden måste jag bara HA! Men allt detta är en inre stress för mig….Vet inte heller hur jag ska hantera det. Men bara genom att läsa det ngn annan (du) skriver så känns det lite lite bättre. Jag är inte ensam….att känna så. Känns redan lite bättre 🙂 . Tänk va värdefullt det är med våra skrivna ord. Tack för ditt inlägg!
Mental avslappning Lotta, det är DÄR det händer om man vill söka ändra sitt förhållningssätt till stress.
Inget hokus pokus utan studier och forskning har sedan 80-talet gjorts kring detta.
Jag är själv Stresspedagog och ser i stort sett dagligen otroligt fina resultat genom att integrera mental avslappning ca en kvart om dagen. Man kommer ner i ett alternativt medvetandetillstånd och ändrar på ”sina program”. Hör av Dig om Du vill veta mera. Må så gott:)
Tror att inlägg som detta hjälper väldigt många. Att känna att man inte är ensam. Lätt att tro ibland att alla andra har det lattjo lajban, utan stress och att allt bara flyter på. Stress är hemskt. Det är klart att det inte är dig det är fel på. Det är samhället idag, allt ska springas på och mer än nånsin måste man hinna med på färre personal. Och så privatlivet på det…Tack för en jättefin och balanserad blogg, den är rätt unik i bloggvärlden tycker jag. Kram
Du behöver sanera, Lotta. Jag levde själv med alldeles för mycket stress under en längre tid. Speciellt den där inre är den värsta. Sedan kom hjärtinfarkten som ett brev på posten. Det är bättre att bromsa innan. Kom ihåg att du ska finnas för Lennox många år till, om inte annat.
Kram
Jag brukar inte kommentera men känner att jag absolut vill råda dig vill avstå från att ge dig på att skriva en ny bok. Du bör hellre skala av dina måsten. Arbetslivet är krävande idag för många av oss. Själv är jag högstadielärare och tonårsmamma och har svårt att hinna njuta av vår vackra och varma vår. När glädjen försvinner och irritationen växer så är det en varningssignal.
Tycker det är fantastiskt fin service med mammografi men så här ett valår är det extra viktigt att säga att det inte är gratis, möjligtvis för stunden avgiftsfritt.
I Norrbotten är inte mammografin gratis.
”You can”. Det är NOTNOTNOT and NOT ”End of story”. Vem tävlar du mot? Och vad vinner du med det? Det går inte att brinna för allt som man vill och känner för. Gör dina val utifrån dig själv, inte utifrån dina inneboende eller utifrån upplevda krav på dig själv. Sätt som krav att vara väl till mods. Känn efter och agera därefter.
Tror att man måste tvinga sig till att varva ner och kunna koppla av. Känner själv ibland att jag tom tuggar fortare och fortare, eller pratar fortare och fortare, pga att jag förut stressade som en tok.MEN nu gör jag inte det längre, kände mig så låg, sliten, tradsg, energilös, och saknade mig själv och den glada typ jag i grunden är/ var. Nu har jag insett att jag själv måste kavla upp ärmarna, försöka ta hjälp där jag tror jag behöver och skala av allt..som inte måstes. Nu är jag starkare, gladare, och lugnare 🙂 Det får ta tid, som alla processer, men tror du kan nå dit…Kanske du behöver byta jobb? Pyssla om dig mer, massage ? Gör det du brinner för ( jag var tvungen att titta tillbaka på det jag brann för som ung , ) Lycka till !
Jag återkommer med ett inlägg jag gjort på min blogg där jag skriver av mig, men som kanske kan ge d”ig några tankar på vägen: ”Maken är på arbetsresa. Kommer hem inatt. Åkte sent måndag sent/tidig tisdag. Det är skönt att vara ensam när man vet att det är tillfälligt. Det råkade sig även så att jag var aningen krasslig, så det krävdes en total fysisk och mental vila, typ ”jag avbokar världen för några dagar” (med undantag för vissa små plikter ändå, men känslan). Och vad det gör? Bara goda saker i tillvaron, klar att möta världen, den som nyss kändes avstötande känns nu välkomnande. Några dagar bakom gardinen och sen ut på banan. Jag tackar min erfarenhet för att jag har ”the guts” att trots vissa förväntningar ordna för så att jag fungerar bäst när det behövs, det är alla till fördel. Amen.” Kramar och lycka till med att sköta om dig själv.
Jag tänker att jobbet och arbetslivet blir tuffare. Så upplever jag det iaf. Därför måste man se till att privatlivet är lugnt. Det kan man ju styra iaf. Goda vänner finns kvar även om man inte ses lika ofta. En dag på helgen ska vara en chill dag. Sova till lunch, fika nåt hemma, ta en promenad och ett glas vin på balkongen. En film på kvällen. Vill barnen göra nåt så har de kompisar. Man måste välja för man kan omöjligt gå på full gas både på jobb och hemma.