Vaknar till ett fantastiskt sms. För ett halvår sedan fick jag en fråga en bekant. Hon har en vän som drabbats av en tjocktarmscancer, 32 år gammal med en liten dotter. Spridd till levern, flera metastaser, cancer i stadium fyra. Prognos dålig.
Liv som slåss i spillror. Hon bad mig ringa hennes vän. Så hon kunde få fråga, prata. Och jag gjorde det. En helt okänd människa. Vi pratade länge. Försökte ge henne lite hopp, inspiration. Det går att överleva.
Och i morse fick jag detta underbara, underbara besked. Hur äter man en elefant? En bit i taget.
Vid 17 tar jag mig till författarmingel på bokförlaget Forum. Träffade Mia Törnblom, Superturken och Viveca Sten. Dricker en öl, äter en hamburgare.
Kramas med min förläggare John, dricker några klunkar vin och träffar Denise Rudberg. Hon berättar något som fick mig att vakna till. Ett bokuppslag som jag tänker är genomförbart. Känner att adrenalinet vaknar igen. Suget efter att skriva.
Efter någon timme tar jag mitt pick och pack och handlar på Konsum på Sveavägen. I morgon kommer Faiza på middag. Och Lennox är hemma igen.
PÅ Forum, i fikarummet har man en stor korstygnstavla med Kristians numera ikoniska ord. Det var Forum som gav ut Kristians bok ”I ”Kroppen min”. Kändes fint att se att ha fortfarande efter sin död berör, får människor att tänka ett extra varv.
Vi har bara ett liv. Lev det väl. Det har en början och ett slut. Se till att fylla det med det som är viktigt för just DIG.
RSS-flöde
Hej Fina!
Har precis lyssnat klart på din bok.
Så sorglig, så stark och så tänkvärd.
All kärlek och lycka till dig<3
Du är helt otrolig Lotta. Helt fantastiskt ??