Fredagkväll. Och det här magiska kvällsljuset. Just nu är vi i Högdalens skatepark. Så många timmar jag till tillbringade här för två år sedan. .
Lennox är ju så stor att han tar sig hit själv men ikväll ville han ha sällskap.
Sommaren och ledighet. Det här är en av de trixigaste delarna med ensamståendeskapet.
Planerandet vad vi ska göra. Prestigen, för jag kan tycka att det finns en viss prestige i det, dels gentemot den andre föräldern, och dels rent allmänt, i andras ögon.
Facebook och Instagram fylls med glada barn på palmprydda stränder med brunbrända föräldrar med en drink i handen. Fast de allra flesta av oss sitter i en lägenhet och febrilt försöker slå ihjäl veckorna medan ungarna klättrar på väggarna och makaronerna torkar i kastrullen.
Vi åker några dagar till Skara Sommarland. Det är Lennox som vill. Han älskar det. Hyr eller lånar en bil. Har inte hunnit dit i tanken än.
Och så ska vi försöka komma iväg till Grekland eller Spanien en vecka, de palmprydda stränderna, som sagt. bara han och jag.
Vi behöver vara ensamma med varandra. Inte förhålla oss till vare sig Jonathan eller andra. I vardagen ses man knappt, läxor, kompisar och träningar.
Nu blir Lennox och jag hänvisade till varandra och det tror jag är bra.
Det räcker gott. Örebro några dagar. Åka och bada, gå på bio. De behöver lära sig ha tråkigt, de här överstimulerade ungdomarna.
Jonathan och jag åker nog på en resa till hösten, har vi pratar om.
I morgon Örebro för att äntligen hälsa på i mammas nya lägenhet.
RSS-flöde
Jag tycker det är självskrivet att allt inte är palmblad, drinkar och glitter. Men jag tror att alla har så det blir över av intorkade makaroner, de behöver inte mina med. När jag väl gör nått kul glädjs jag och vill dela med mig. Likaså tipsas och inspireras av andra. Jag orkar inte bry mig deras gamla matrester. Vill inte se dem. Vet alla att de finns där så det räcker och blir över! Att sprida det lilla skimmer av glitter vi har i vardagen kan vi väl unna oss. Alla är ju så medvetna ändå om att det är någon gäller hela vårt liv. Om vi ändå får ångest kan man ju fundera på hur ofta var och en glittrar på nätet – bara för att tio olika vänner gör det inom två veckor är det inte samma sak som att alla gör det hela tiden.
Hej Lotta, har läst din blogg sen länge men brukar inte kommentera….trist för dig jag vet. Tänker på ”semester prestigen” du skriver om, har själv en tuff familjesituation som gör att jag upplever att jag ofta måste fejsa andras lycka på FB, Instagram och i olika bloggar…
Man behöver inte läsa, jag vet det och jag vet också att finns ett val, avstog från framförallt FB ett tag…är inte ofta på Instagram.
Med det sagt vill jag förmedla en viktig lärdom som har betytt mycket för mig #tackhabiliteringensACT-kurs, kanske den kan hjälpa dig?
Sluta att jämföra – lättare sagt än gjort, jag vet men träna på det – att jämföra med andra särskilt via sociala medier jämför man sin egen insida med deras utsida.
Kram
P.S Måste bara lägga till: så otroligt fin Lennox är och han har vuxit mycket. Ville bara säga det.
Perspektiv du gör vad du kan, ha tråkigt , Skara sommarland, en vecka utomlands och vara hos mormor… sen pappas aktiviteter på det. Tror inte Lennox kommer att ledas till döds om jag säger så..
Så klockrent skrivet! Att bo i lgh kontra barnens hus där de vuxit upp är inte helt lätt att leva upp till. Att aktivera dem hela tiden och samtidigt ha dåligt samvete för att man brutit upp dem och vill att de ska finns lugn och ro hos mig. Semestern är ett stressmoment men det blir nog bra med mindre utflykter. Man måste inte alltid resa utomlands!
Att åka på en semesterresa till solen en vecka räcker säkert gott…Det är verkligen inte alla förunnat att komma på det under sommarlovet.
Krsm
Vi är vuxna nog att göra det vi vill så strunt i eventuell prestige. Att ligga på en strand eller vid en pool med skrikande ungar är inget för mig. Jag reser gärna men då på mina villkor. Älskar tex de små vikarna i södra italien. Långt ifrån Lollo och Bernie eller vad de heter 🙂
Själv kan jag uppskatta en dag då jag får vara ifred. Gå en PW i solen, läsa eller lyssna på en bok, småstrosa i en stad eller by. Ibland själv och ibland med sällskap.Det behöver inte vara så ”stort”. Livet är inte som de flesta instagramkonton…