VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

HUR TÄNKER NI?

Insta

Jag läste Nina Åkestams  otroligt tankeväckande Instainlägg och kan inte annat än att hålla med. Jag har också funderat på det där. Hur har folk råd? Dessa fantastiska hem och så klarar man sig på att att måla lite bord, eller renovera möbler, eller skapa smycken fast man någonstans förstår att det inte kan funka för att ha råd med den här livstilen.

Jag kommer nog att köra ut hakan här  men vad tänker ni? Jag porträtterades  själv så. Senast när Houzz var här. Skillnaden är att jag sitter i second hand-fynd och Blocket möbler och inte bor i en paradvåning på Villagatan.

”Den här typen av artikel kör inredningstidningar heeela tiden. Kvinnlig entreprenör berättar om sin fantastiska framgång och sitt ännu mer fantastiska hem. Jag blir så trött på den här infantiliseringen av kvinnor. Vem som helst fattar att ett småföretag med en handfull anställda och några miljoner i omsättning inte köper en paradvåning på Östermalm med designmöbler i 100.000-kronorsklassen.

Linn-Eklund-Hem-Lägenhet__mmcompress-normal__

 

De ärvda eller makes-intjänade pengarna står som en gigantisk elefant i rummet. Att skriva ärligt om sådant handlar inte om att förringa de här kvinnornas prestationer. Det handlar om att sluta låtsas att det kryllar av superframgångsrika kvinnor som tjänar miljoner. Det handlar om att sluta idiotförklara läsarna.

 

Print-vimmelmamman-1443-Edit

Det handlar om att ge unga människor rimliga förväntningar. För som kvinna idag är det otroligt mycket lättare att nå ekonomisk stabilitet genom ett arv eller en framgångsrik partner, än genom arbete. Det är bedrövligt, men det är sant.

Historier som låtsas som något annat är inte empowering. De är nedvärderande av kvinnors faktiska kamp för ekonomisk frihet, varje dag”

Tänkvärt.


Annons

Kommentarer


  1. Lotta 9 maj, 2018 on 20:45 Svara

    Mycket tänkvärt!
    Jag håller fullständigt med. Man förskönar och drar ut på det på alla håll och kanter. Det ingen talar om är att de flesta sitter i sin designersoffa med lånade pengar.
    Det är flera runt om i min bekantskapskrets som har (2 vuxna) hyfsade inkomster som knappt har ett öre i buffert. Pengarna ska liksom rulla. Det handlas och byts bilar stup i kvarten. Ibland undrar jag om dom aldrig känner sig nöjda. Vi lever verkligen i en konsument värld!

  2. tiptip 9 maj, 2018 on 20:53 Svara

    jag fick alltid sköna hem av min mamma men när jag märkte att de forslade runt samma reportage från andra länder (danska hus norska hus) som var helt ointressanta bad jag om nåd.
    Och en sak var alltid hundra säker: de som ställde upp drev alltid en importfirma av lakan, eller så var mannen arkitekt eller whatever. Ingen ställer upp utan egenvinning och då blev det så ointressant att läsa.
    Ditt hem är en helt annan grej. Den har du ju skapat själv. Jag hatar smygreklam och den märks direkt. och inte blir det bättre av att skylta med ”det här är ett samarbete med Panduro”. Skiter väl jag i. jag vill läsa en mänsklig blogg. och din är det.

  3. Cath 9 maj, 2018 on 21:43 Svara

    Jag var på föreläsning för många år sedan ”kvinnor kan”, bland föreläsarna var Ulrika Messing socialdemokratisk politiker, som berättade om hur hon hade sålt sitt hus, startat ett nytt liv och öppnat en inredningsaffär vill jag minnas. Hon försökte inspirera oss alla att uppfylla våra drömmar, det hon glömde var att hon var nygift med en miljardär! Kommer inte ihåg hans namn men det klingade verkligen falskt

  4. Fransmedsvans 9 maj, 2018 on 22:15 Svara

    Ja, det är ju lite svårt att inte fundera i termer av dubbelmoral. För att det INTE skall bli det, så måste ju beskrivningen av ditt hem i exempelvis HOUZZ ha som tema att det handlar om low budget inredning. Loppisfynd som renoverats, köp på Blocket, ärvda möbler och prylar och så vidare. Men trots allt så är det ju så, att du hade en inredning från början och nu har du bytt ut det mesta. Det kan trots allt inte ha varit helt gratis. Även en ljusstake från Rusta kostar pengar, även om den är åtskilligt billigare än en Georg Jensenstake. Kort och gott: du måste trots allt ha haft pengar ”över” för att styla om lägenheten. Och hur har du då skaffat dem? Ja, det tror jag att det finns en eller annan som undrar över. Att du har en lön, råder det väl inget tvivel om. Men när du åker iväg än hit och än dit, tar du semester och gör det helt ideellt eller betalar Läkarmissionen, glasögonfirman med flera dig? Vad fick du in på boken? Vad får du in på bloggen och andra samarbeten? Givetvis menar jag inte att du har någon skyldighet att redovisa allt detta, men du ställde frågan: ”Hur tänker ni?” Och du medger att du själv deltagit i en (kanske) tveksam porträttering. Du är ständigt trött, men verkar samtidigt hela tiden gå in i nya projekt. Ja, här har jag redovisat hur jag tänker. Dessutom vill jag, med anledning av ett dina tidigare inlägg hävda att INGEN människa, hur hyllad DJ eller annat man är, är att kalla allmängods. Det är en cynisk människosyn.

  5. Flipp 9 maj, 2018 on 22:22 Svara

    Håller med. Idag ska vi ha allt, nu. Ingen har tid att bygga sitt liv genom att jobba och spara. Det leasas, lånas och köps på avbetalning. Jag är uppväxt med att spara först och köpa sedan. Är 35 år och har ”allt” men bara lån på huset samt CSN. Det har tagit mig 15 år, kollegor som är 10 år yngre har också ”allt” men de äger eg inget. Om det förlorar jobbet har de inte råd att ha hälften kvar. Mina saker är mina och kostar inte något för de är betalda. Kämpar för att fostra mina barn i samma anda. Svårt när kompisarna med har ”allt” men det är mitt ansvar att de fostras till att tänka långsiktigt gällande ekonomi. Alla dessa illusioner, tack och lov är de duktiga på att undervisa om källkritik i skolan och barnen är vassa på att se genom medias bubblor.

  6. Lina Axelsson 9 maj, 2018 on 23:06 Svara

    Hej darling! Åh så bra inlägg! Älskar det, och kom att tänka på när du var hemma hos mig och Johnny senast. Att vi pratade om pengar. Och om hur vi får ihop det. Och on vad vi tjänar och hur mycket vi har kvar.
    Så JÄVLA ovanligt att prata om, men sååå bra! För hur många gånge känner man inte ”hur kan de göra si och så”. Tänk om alls kunde prata mer och visa upp mindre. Typ. I alla fall inte battla om vem som är bäst på att visa upp en fasad!
    Puss

  7. Anette 10 maj, 2018 on 11:54 Svara

    Viktigt och bra inlägg!
    Själv blir jag oerhört provocerad av Fröken Lövengrip.

    Tro nu inte att jag inte unnar en ung driftig kvinna framgång. Absolut inte.
    Det är hur hennes blogg framställs.

    För det första slösa med slantarna trots man kallar sig själv Economista….vända kappan efter vinden, skryta om sin förmögenhet och framförallt hävda att det ej behövs utbildning för att nå till toppen.

    En salig blandning av dubbelmoral, hyckleri och självgodhet som får mig att rysa.

  8. Mona 10 maj, 2018 on 17:09 Svara

    Så sant,men det får man inte säga. Bara titta sig omkring så ser en att det är sant.

  9. LN 10 maj, 2018 on 19:39 Svara

    Alltså, för det första får alla dessa typer av ”inredningsreportage” mig att må lite illa, det är alltid inrett med (i lyx(sönder)renoverade våningar) fynd gjorda på vintagemarknad i typ Laos el ngt annat exotiskt och priset på ”fyndet” nämns aldrig.. Eller Svenskt Tenn (alla influencers el större bloggar har exakt likadana vaser eller möbler, mattor etc) Så ja, jag instämmer i Nina Åkestams tankar kring hur dessa människor får det att gå runt, för det stannar ju inte vid EN renovering, utan skall göras om ngt år senare, för då är det ju annan trend el IT prylar som gäller….Jag har inte ett skvatt att göra med hur folk väljer att spendera sina pengar, men det som får mig att må illa är just slöseriet, att det aldrig är nog, mycket skall ha mer och det är provocerande, att riva ngt helt och fullt fungerande bara för ”att”, när det finns människor som knappt har tak över huvudet eller lever på ett existensminimum (tex många av dagens pensionärer) Och ja, det är att intelligensbefria läsaren med denna typ av artiklar, som om vi sväljer vad som helst och verkligen tror på att inkomsten av att tex måla om lite möbler skulle räcka till denna typ av lyxhem. Det är INTE empowering av kvinnan, utan faktiskt närmare tillbaka till 50-talet, mannen står för huvuddelen av kosingen, skillnaden är bara att idag har kvinnan tillgång till pengarna på ett annat sätt, då var det mannen som höll i kassan. Frågan jag ställer mig är, vad är det man jagar och söker med dessa magasinvänliga (och i mitt tycke, ofta stela) hem och ideliga renoveringar?

  10. Johanna 11 maj, 2018 on 08:34 Svara

    Håller helt med, vilket otroligt bra inlägg. Alltid undrat hur sjutton man kan leva så ”rikt” och ändå ”bara vara” en butiksägare eller liknande. Klart att man fattar att det ligger en makes eller ärvda pengar bakom, men budskapet blir lite smått provocerande och som du säger, det dumförklarar oss läsare lite.

  11. Cath 12 maj, 2018 on 08:53 Svara

    Jag blir också både provocerad och helt fascinerad av programmet ”Vem bor här”. Vilka otroliga hem som ”vanligt” folk bor i, relativt unga personer. Förstår att det ligger i själva tävlingsmomentet att inte flasha med titlar och att vara ”sopåkare” kanske innebär att du äger hela företaget. Men vilka är dessa människor? Ingen i min bekantskapskrets iaf och då bor jag ändå själv mitt i City och har det hyfsat ställt. Oavsett ekonomi så gäller det även att få till designen och barnrummen ska vi bara inte tala om. Själv handlade jag på Blocket o Ikea.
    Även om jag hade obegränsat med pengar skulle jag aldrig kunna få till ett hem som dessa. De hem som är något ”enklare” är helt fantastiskt inredda med olika teman i varje rum. Slutar aldrig att förundras!

  12. Sissi 13 maj, 2018 on 11:30 Svara

    Cath, jag brukar också se ”Vem bor här” med skräckblandad förtjusning. Vi brukar slå vad om hur många av de tävlande som är projektledare eller konsulter ( i allmänhet alla). Vad som fascinerar mig mest är att i dessa tjusiga hem finns aldrig några kompromisser, som att den ena envisas med att behålla en ful favoritfåtölj, den andra gillar nån skum prydnadsgrej som den vägrar avstå från och så vidare. Själv började jag gråta när min man släpade med en brun matta i boet för 30 år sen, när vi skulle flytta ihop. Avskydde brunt på den tiden. Men jag vande mig.

  13. Marga 14 maj, 2018 on 10:24 Svara

    Håller med alla här. Man häpnar. Både i reportage/inredningstidningar, ”Vem bor här” som visserligen är lite kul att kolla på. Men vilka hem!!!. Himmel säger jag bara….:-)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *