”Jag kommer ju dö”.
Så säger Tim i den omtalade dokumentären jag såg i går. Så smärtsamt att se. Ett enda stort rop på hjälp. Ständiga sjukhusbesök. Giriga människor som inte ser en psykisk ohälsa och en fysisk smärta. Hur han ber om att inte bli bokad mer, men hur hans team pressar, ”bara ett gig till” .
Managern som säger att Tim inte fattar värdet av pengar och hur han förstör för andra om han ställer in och att folk bara bryr sig om honom för tillfället. Så säger managern till en sjuk och deprimerad artist som tydligt markerar nej! jag klarar inte mer”.
Och när Tim, opererad för brusten blindarm, hög på smärtlindring och knappt ståendes, ändå begärs göra intervjuer. För hur stoppar man ett skenande tåg och en stor världsapparat?
Dokumentären är ett enda stort rop på hjälp, omgiven av människor som bara såg pengarna, såg bara Avicii men inte Tim. En känslig, sensitiv kille som bara ville göra musik men aldrig gillade det andra omkring. Som säger i filmen ”Jag hade ju allt jag kan önska mig så jag borde vara lycklig. Så säger han med 68 miljoner på banken.
Ingen lyssnade. Ingen såg. Ingen agerade. Pengarna och apparaten runt Avicci var viktigare. Att leverera, att han skulle spela som lovat för utsålda arenor. En så fin själ, ömtålig och sensitiv.
Omgiven av hyenor som dunkade honom i ryggen och drack vid hans bord. Men när han vinglar ur sjukhussängen vid en scen, för att spela är det ingen av jeansförsedda i hans management som halvsitter i rummet som ställer sig upp och säger ”Stopp, det här ska han inte göra”.
Fy fan. Så oerhört sorgligt.När jag hörde att Tim ”Avicii Bergling hade gått bort blev jag förstås ledsen och chockad. Att vid en ålder av 28 år helt plötsligt försvinna, oavsett orsak, är en tragedi för alla men i det här fallet miljoner fans världen över.
Den omtalade dokumentären om hans liv talar sitt tydliga språk. Det står det med ens klart vilken oerhört sorglig historia detta är, oavsett dödsorsak.
RSS-flöde
Förstår inte hur dom kunde behandla han så omänskligt ?Han ropade hjälp gång på gång men ingen lyssnade. Mina tårar bara han o rann igen när jag såg dokumentären ?Stackars Tim ?
Så fruktansvärt tragiskt. Har gråtit i omgångar. Kan inte ens föreställa sig hur Tims familj har det. Hoppas av hela mitt hjärta han får vila i frid och fortsätta producera musik på hans egna villkor i himlen. ❤️❤️❤️
<3
Ja, jag såg dokumentären för ett tag sedan och slogs av hans ensamhet mitt i all denna framgång och hur dåligt han mådde.
En oerhörd tragik 🙁
Ja fy så hemskt. Man gråter när man ser den. Så tragiskt 🙁
Aldrig har jag reagerat så djupt inför att en offentlig person som jag inte har någon relation till hastigt har avlidit som när budet om Tims bortgång kom.
Det kan vara det att han var så ung, att jag uppskattat den musik han födde fram, den ömtåliga framtoningen. Men alldeles oavsett så berör mig det på djupet.
Likaså så alla reaktioner och uttryck från människor över allt, såg flera inslag från Sergels torg och där sågs alla sorters människor, många gråhåriga, medelålders, naturligtvis många yngre. Alla med en viss sorgsenhet, lite i en overklighetsbubbla, men ändå berättade alla om hur de var anknutna till musiken, tider i livet som hängde ihop med hans musik… Stark upplevelse.
Fylls med ny respekt, när jag förstår att han inte bara en gång utan många gånger har bidragit till humanitär hjälp i format som få Svenska celebriteter har någonsin har kommit upp till eller gjort ett stort nummer av.
En empatisk själ i en själsligt kal omgivning, inte undra på att han ville bryta med sitt entourage.
Likaså reagerar jag med en djup avsmak mot hur han av den så kallade musikindustrin blivit, blir och med säkerhet nu kommer att bli i dragkampen om hans outgivna musik.
Håller med dig, en så känslig själ…
Spot on! Så oerhört sorgligt. Som mamma och medmänniska går man sönder?
Jag kollade på dokumentären igår & jag är helt beklämd. Hur sjutton kan det bli så illa. Jag håller med dig till fullo. Så tragiskt & så onödigt ??
Stor sorg och framför allt att människor i hans närhet inte drog i handbromsen. Då menar jag inte familjen utan i branschen. Otäckt likt Amy Winehouse. Unga talangfulla människor med en sårbarhet.
Dessa borde skyddas men istället pressar man dem till döden.
Tungt att det sker. Vi har inte kommit längre.
Ja, fy farao. Eller ”kompisen” som ligger halvlojt på soffan och njuter av Det ljuva livet som hans polare Tim erbjuder, pillandes på sin mobil och som när Tim, helt slutkörd, sitter och skriver sitt brev ang att han slutar att turnéra (och ber om input om), säger: ”det är nog många som kommer prata skit om dig”…..Förhoppningsvis är dokumentären delvis vinklad och att stöd fanns (såsom riktiga vänner beter sig) Om inte så är det ngt av det mest osmakliga jag tagit del av. Även jag har gråtit, han hade ju precis startat sitt liv, drog i handbromsen och försökte hitta balansen i sitt liv, ny flickvän och ljus framtid. Så otroligt sorgligt.
Så tragiskt så tragiskt. Blev oerhört berörd sen jag såg dokumentären, att inte bli sedd eller hörd?… Giriga människor när de är som värst, fy! Hans skörhet, ångest lyste igenom tv rutan…
Såg dokumentären o fick ont i själen. Varför var det ingen som lyssnade på Tim? Han sa ju vid så många tillfällen att han inte mådde bra! Agenten var väl rädd att inte få in pengar! Hade någon lyssnat o satt stopp hade vi haft en världsartist kvar i livet.