Ni är ett lojalt gäng som läser mig. De som är kvar tror jag är ni som varit med mig i 10 år nu. De flesta tappade jag när jag blev frisk och det inte vara så mycket drama och knogbitande i bloggen.
Jag är glad över det. Runt 2009 var vi nästan 80-90 000 som läste Vimmelmamman varje vecka. Idag är vi nere på sisådär 13 000 i veckan.
Cancern har inte lämnat mig. Jag skriver inte om den så ofta. Min oro, vad den gjort mig. Enbart av hänsyn till Lennox. Den dagen han sa att han ibland läser min blogg slutade jag vältra mig i dödsskräck. Han ska inte bära det. Det är mitt vuxenansvar.
Och det är klart han kan läsa bakåt, och kommer nog göra när han blir äldre (han är inte så förtjust i massa textmassa, hahahaha) men det finns inget som han inte kan hantera, nu vid en äldre ålder. Och jag är så fantastisk glad att jag är här idag och kan svara honom på de frågor som eventuellt kommer.
RSS-flöde
♥️♥️♥️
❤️
Hope ! Varför bara ett hjärta ?
Ja, jag har nog nästan följt dig från start. I negativa och positiva besked. Delat din ångest i väntan på besked från senaste undersökningarna.
De dagarna man visste du var på sjukhuset kollade jag bloggen typ varannan minut i nervös väntan på att du skulle skriva vilket svar du fått av läkaren. Och glädjen och lättnaden när allt såg bra ut.
Delat sorgen över Musikfröken, Kristian och de andra.
Hängt med dig i arbete, vardag, fest och resor. Skilsmässan och sorgen och saknaden när man är varannveckamamma. Huset, lägenheten och tjockkatten.Träffat ny kärlek. Pappor som somnat in.
Blivit ledsen när du berättat om lidandet du fått se på en del av dina resor. Varm i hjärtat av att du försöker göra skillnad.
Känt ett systerskap med dig för att äntligen någon mer som älskar att sova och är bra på det.
Din blogg hjälpte mig i en tid för flera år sedan när jag själv av olika anledningar mådde dåligt. Och nu fortsätter jag att läsa för jag tycker fortfarande om att hänga med i ditt liv och bloggen ger mig mycket. Den är äkta och ärlig. Tack !
Take care sweetie, you have all my love and respect.
Hej!
Jag är en av de som har läst dig i tio år. Jag kollar i princip varje dag. Jag har läst din bok också. Jag gillar din stil. Du har en härlig blandning i dina inlägg. Jag är så glad över att den där äckliga cancern inte besegrade dig.
Kram, Yvonne
Jag vet hur din rädsla är, har gått igenom samma som du fast 2 år efter. Trodde jag var frisk nu men i höstas fick jag veta att den var tillbaka. Nu trodde de först det var tunntarmscancer men efter patologen gjort sina kontroller så var det tjocktarmscancer igen.
Ny stor operation (HIPEC) vilket jag är glad att det blev även om det var en tuff tid på sjukhuset. Fick även tillfällig stomi. Nu blir det inga cellgifter eftersom det är samma cancer jag fått behandling för tidigare och det bara skulle göra mig dålig. Täta kontroller med CT och PETscan till en början sen vet jag inte så mycket mer. Väntar på läkartid nu.
Hoppas aldrig att ditt kommer tillbaka och önskar dig ett underbart liv.
Skönt att få skriva av sig ?
Skrev en kommentar på fb istället ?❤️
Japp, hängt här med dig jättelänge. Inte på grund av cancern utan ditt sätt att skriva. Sedan har du en härlig blandning. Kommenterar nästan aldrig men läser även kommentarerna och förundras över hur en del tänker i livet.
Ha en fin dag!
Hej Lotta,jag tror att vi som är kvar som trogna läsare har på något sätt cancern i ryggsäcken.Kommer aldrig att glömma läkaren som noterade i min journal ”patienten reagerar inte på sitt cancerbesked” jag ringde upp honom och frågade vad han menade….det är väl klart att jag inte rusade runt och storgråtande levde ut mina känslor,min man har haft cancer och vi förlorade vår son i cancer och nu jag!! Det är som en sjukvårdspersonal sa att nu säger man inte OM man får cancer utan NÄR….känns inte ok.Men vi får inte glömma att forskningen går verkligen framåt.En STOR eloge till alla inblandade som gör allt för att lösa cancerns gåta.Kramar Kia
Ja tänk hur vi människor är….funderar på vad det kan bero på ? Att intresset avtar. Iaf hör jag till dom som fortfarande läser. Varje morgon :-).
Jag är kvar!!
och kommer att vara det..
gillar dig, och att du är mångfacetterad, allt är inte svart eller vitt..
KRAM
Annette från Instagram. (marmorbordet du vet)
Jag är en av dina trogna läsare. Har ett svagt minne och det kanske inte ens var du, men det var ett hemma hos reportage i tv eller tidning med ert hus. Och så minns jag ett reportage du skrev för se och hör om att gå i högklackat en hel dag. Det var tror jag Louboutin skor och Lennox var ett par år. Det var klockslag över hela dagen! Ja iallafall har jag följt dig sedan många år tillbaka och vill bara säga, jag gillar dig❤️
Lite märkligt att vi kan dela sorg men inte glädje människor emellan.Men det märks på många bloggar.Avundsjuka om det minsta lilla resa eller lyxig middag eller en snygg alldeles för dyr väska osv, och väldigt många ”likes” när de händer något sorgligt. Vi måste alla bli bättre på att ta tillvara de goda stunderna här och nu, dela dem med andra utan att mötas av avundsjuka, spydiga kommentarer och missunnsamhet. Och ja jag önskar fred på jorden oxå.Lika osannolikt att jag för till det, eller hur?
Hursomhaver så tycker jag du skriver otroligt bra, Lotta.
Jag läser alltid din blogg. Även om jag inte kommenterar så ofta av massa anledningar. jepp gillar bloggens mix av allt och den känns ärlig och jag är sååå tacksam för att slippa läsa om tapeter som är samarbete med någon eller pyssel med panduro. Och ja visst att läsa är frivilligt så jag kanske inte borde gnälla på panduropyssel.
Hej Lotta jo jag har följt dig sen du var sjuk. Möttes en gång i Högdalens simhall i duschen då ditt ärr fortfarande var rött och nytt. Du gick runt rakryggad med ditt ärr. Och jag tänkte vilken tjej vad hon gått igenom. Du döljde inte ärret du var den du var. Just det uppskattar jag i din blogg.
Din ärlighet. Vi får gilla flärd och yta och ha ett djup. Vi människor är en palett av färger. Skrikrosa och svart. Du är sällan grå.
Du visar att vi små människor är både starka och svaga.
Jag hänger med dig för att du är du.
Hälsningar Åsa
Hej,
Jag är också fortfarande med i din läsarskara. Uppskattar din bok och att du skriver om såväl stort som smått.
Fin klänning!
Jag är en ny läsare. Har följt dig snart i 2 år. Hörde på radion av en slump där du var gäst och du berättade om att du var en mamma på halvtid. Det var inte orden du sa, det var sorgen i rösten som fick mig att reagera. Jag är mamma på halvtid sen 13 år tillbaka och det gör lika ont i hjärtat varje gång min dotter åker till sin pappa. Ett ärr som skaver fortfarande och det finns ingen egen tid eller år som kan få det att läka. Jag sörjer de sekunder, minuter och timmar mitt barn inte är hos mig. Låter löjligt kanske men så är det.
Tack för fin blogg, fortsätt att vara du.
Åh så fint sagt och sant. Det blir inte bättre, ibland upplever jag det som så jobbigt och onaturligt att jag inte vet vad jag ska ta vägen. Smärtan är nästan fysisk
Hej Lotta! Din blogg har betytt väldigt mycket för mig. Hittade hit 2008 när jag själv gick igenom canceroperation, cytostatikabehandling och strålbehandling. Jag fick tröst och styrka genom att du delade med dig av dina tankar och känslor. Tack för din blogg!