Min väg till T-banan
Förorten ja tack. Det är ju något speciellt med oss inflyttade Stockholmare. Blir besatta av att bo innanför tullarna. Såklart. Annars hade man ju lika gärna kunnat bo kvar i den hålan man kom ifrån.
Jag har svårt att se mig i city nuförtiden. Bara betong. Nej. Dit sneglar jag inte alls. Har snarare en längtan längre bort. Det viktiga är att det måste finnas ett T-banenät. Inte buss eller pendel. Jag vill enkelt kunna ta mig till jobbet och vill inte ha någon trestegsraket.
Idag blev det en liten omstrukturering. Regina Lund tog fel på dag för intervju så jag fick får snällt komma tillbaka 16:30 istället för 13 som vi bestämde. Det ger mig tid att gå hem och göra lasagne till mig och Sofie som kommer på middag i morgon.
Och så möte med Läkarmissionen ikväll, Vi reser snart till Tanzania för att göra film om barnmorskans viktiga roll på Nkinga sjukhuset. Livet. livet.
Jag är från förorten Botkyrka och är uppväxt där?
Nu bor jag i Norra dalarna inen liten by med vackra fjäll o natur.
Ganska stor skillnad kan man säga men jag trivs jättebra här o saknar inte förorten.
Däremot saknar jag min familj som fortfarande bor kvar ?
Själv tycker jag Stockholm är en stressande håla….Tur alla är olika. Men vissa tror att bara för de nu bor i storstaden är deras de ställen de kommer ifrån hålor….ha en fin dag 🙂