VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

2017-10-27

 

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hötorget 9.37. Jonathan är med. Alltid,  även om det handlar om det mest simpla. Det är något med den där lojaliteten som är väldigt attraktiv och som vinner i längden över nästan alla andra goda kvaliteter. Att man finns. Oavsett väder.

 

Och det är som vanligt svinkallt i det där rummet. Av med BH:n. Kan inte röntgas med metall och så ta plats på britsen. Och sedan börjar helvetet. Det går inte bra att sätta nål. Man provar på två ställen och sprutar koksalt men nålan har inte gått in utan vätskan hamnar fel.

 

img_0036.jpg

 

Och till slut går det efter att man frågar efter någon ”Göran”. Han hittar ett bra kärl i handen som håller för kontastvätskan som ska sputas in, fylla kärl i lungor och lever för att det ska bli lätt att läsa att och hitta något som…inte ska vara där.

 

img_0032.jpg

Och så in i röret. Och det är alltid nu tårarna kommer. Jag vet inte varför. Men desto tid sedan jag var sjuk, desto ledsnare blir jag vid sådana här tillfällen.

 

img_0033.jpg

 

Jag tror att det handlar om sorg. Över att ha blivit berövad på så mycket tid som jag lagt på oro. Och när de börjar spruta in kontrasten gör det så förbannat ont, är så kärlretande men det går bra, jag sprattlar lite med mina fina nitboots och ajajajajaar mig men det går. Allt går.

 

img_0035.jpg

 

Och Jonathan väntar så snällt utanför i nästan en timme. Sedan ger han mig en puss och tar mig om handleden, den där kärlet sprack och stryker mig med tummen över det som ska komma bli ett rejält blåmärke.

Sedan. Vidare till jobbet. The show most go on


Kommentarer


  1. Ann-Britt 27 oktober, 2017 on 19:16 Svara

    Kram Lott!!!!
    Så skönt att du har Jonathan med dig när det känns jobbigt. Hälsa honom att han är ett stort stöd för dig.
    Ha en skön helg!
    Kram till er båda .

  2. Kia,ängeln Simons mamma 27 oktober, 2017 on 20:42 Svara

    Vet hur du känner Lotta.Gjorde en Datortomografi i sept och tårarna kom direkt när jag kördes in i ”tunneln” tänkte på mitt älskade barn vad han fick gå igenom,så stark så stark 12 år gammal….och så tragiskt fick lämna oss.Nu är det dax för kontroll med alla skit prover och läkarbesök…men vi får vara tacksamma för det vården gör för oss i Sverige….tur att vi inte bor i dyra USA där du måste vara försäkrad upp över öronen kram Kia

    • Miqela 27 oktober, 2017 on 22:14 Svara

      Hur är det Kia, har du fler barn än ditt änglabarn Simon?

      Hälsningar

      Miqela

  3. Hope 27 oktober, 2017 on 21:27 Svara

    ❤️

  4. maria 28 oktober, 2017 on 09:24 Svara

    Det kommer att gå bra Lotta!

  5. Margit Snickars 28 oktober, 2017 on 10:16 Svara

    Duktig flicka denna oro kommer aldrig att gå över. Min tur på måndag, sen dennaväntan

  6. tiptip 28 oktober, 2017 on 14:11 Svara

    Jag ryser när jag läser om nålarna. Ja och oron också. Du är fan i mig tapper

Lämna ett svar till Ann-Britt Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *