Att jag gillar second hand är inget nytt. Nyligen köpte jag de här Leejeansen för 37 kronor på Stadmissionen. Fint att pengarna går tillbaka in i verksamheten.
Och nyligen blev jag intervjuad av Nerikes Allehanda, Örebros lokaltidning. Reportern kom upp till Stockholm, tog några bilder, och pratade en timme. Lång resväg kan jag tycka men det var tydligen värt det. Alltid roligt med Örebro förstås. Alltid hemma för mig.
Och för någon vecka sedan träffade jag Mirjam som pga av en sjukdom blev helt blind i några månader. Nu har hon fått tillbaka viss del av synen och håller på att skriva bok där hon intervjuar människor som fått hantera stora utmaningar i livet.
Vi sågs på Haymarket, detta ursnygga hotell på Hötorget och pratade en stund om hur olika vi människor klarar oss igenom stora kriser.
Jag sitter här i soffan. Helt ensam. Lennox har gått till Threst och Jonathan flög till familjens hus i Spanien i elva dagar. Tomt och tyst. Bara katten och en påse popcorn.
Letar soffa på nätet, och fåtöljer och matta.
Vill göra om allt. Någon sa att en förändring startar inom en och tar sig sedan uttryck utåt. Jo, det kan man lugnt säga. Såhär ser min moodboad i dag.
Det är fint med udda fåtöljer till en soffa. Skapar spänning och en mer personlig känsla är när det är två som tillhör soffan. Läder är aldrig fel. Speciellt om de har åldrats och har en fin patina. Fladdermusfåtöljen är rätt uttjatad men å andra sidan en klassiker.
Jag vill ha det lätt omkring mig, Metall, krom, raka linjer. Vet inte vad det är men vill bara andas med ett lättare bröst.
Så bra repotage om dej i NA. Har följt din blogg i flera år o fick boken i Morsdags present. Nu har både barn o barnbarn läst boken o alla tycker den är så bra skriven. Jag kommer från Fellingsbro så har också Örebro som stad. Kram
Lampan är min absoluta favorit, tyvärr ganska dyr.
Hej Lotta! Tycker att de möbler du nu suktar efter är mer ”du” om man tänker på hur du klär dig. Snyggt, enkelt och tufft. Den stil du haft matchar mer ditt gamla hem och var kanske inte DIN stil till 100%..?
Förstår precis hur du känner! Även om jag inte gillar stål, så ser din moodboard fin och fräsch ut. Alla kan ju inte ha samma stil. Minns bara min fladdermusfåtölj som jag sparade så flitigt till som trettonåring, men som sedan inte gick att sitta bekvämt i… 🙁 Lycka till med letandet.
Jag tror nog det kommer med runt 50 år oxå – just det här med vad man har och vem man har runt omkring sig….kan jag känna igen mig i….bra att våga förändra så man får det som man vill även om det kostar både pengar och känslor…
Fladdermusfåtölj är snyggt, men två gånger ramlade klantiga gäster ur min (ja, dom var nyktra). Jag trillade också en gång, det är något som händer när man lutar sig lite framåt. Så min är nedpackad i en säck i källaren nu. Du skulle kunna få den gratis, men tror tyvärr att jag slarvat bort en av de små stålrören som man bygger själva konstruktionen av.
Va, nä. Är det sant. Kan jag köpa nya? Vad är det för rör tro?
Ja du….för det första är det mörkbrunt läder, det kanske inte är din stil? Det är en massa små kopparaktiga rör som fogas ihop i ett intrikat mönster (dom är numrerade så det är inte svårt). Jag tror att jag skickade efter den från Rum 21. Ville ha en svart, men dom var slut, och eftersom jag är impulsiv och kräver omedelbar behovstillfredsställelse så blev det brunt. Skulle nog ha tagit en gulprickig om det bara funnits såna.
Men ditt ex är väl i byggbranschen, han kanske kan svarva till nåt?
Vi har världens läskigaste källare, inne i ett skyddsrum och knökfullt med mördare och spöken, och jag går inte gärna ner dit, men annars…ja, det är sant!
Men jag kan komma och leta. Det är ju inte klokt att du har den i en sådan gömma. Och den funkar inte alls utan de där rören? Man kan inte kompromissa men annat menar jag?
Jag vet ju inte, men ett rör som liknar de andra måste ju funka. Det är bara en liten pluttgrej, jag minns att jag såg den på golvet i garderoben när jag burit ner fåtöljen, och då tror jag att jag la den… nånstans.
Du och jag hade cancer samtidigt (livmoderhals här), och det gjorde mig inte precis till en ny och bättre människa. Men det gjorde mig till en ekonomiskt lättsinnig människa, som tycker att man lever bara en gång lite för ofta. Därav en designfåtölj i spökkällaren.
Så visst…den är din om du vill.
Ja, design och snygg – men jag har hittills inte träffat någon som kan sitta bekvämt i ”fladdermusen”. Har ju haft en själv, som sagt. Bättre då att köpa något som både är snyggt och bekvämt!
Jag tar den gärna men kan du ta en bild tro på det där som saknas, äh, inte saknas men det som fattas så får jag visa den för någon på en Fladdermus affär. Cancer i livmoderhals! Attans. Hur mår du nu?
Problemet är att jag inte riktigt vet hur grejen som fattas ser ut. Har bara en vag minnesbild av nån kopparfärgad mojuck på golvet. Underredet består ju av ett virrvarr av stora och små rör med diverse kopplingsgrejor emellan här och där. Du kan ju också ta fladdersmussäcken på vinst och förlust och slänga den om det ser kört ut. Det är ändå det öde den kommer att möta förr eller senare.
Jag bor ganska nära Läkarmissionen i Vinsta, där jag också hänger ibland. Jag antar att du ser min mailadress via blogginlägget, eller?
Och tack, jag mår bra. Tarmluddet brändes bort av strålningen, så magen är inte så kul, men funkar med hjälp av piller och uteslutande av en del födoämnen. Och väldigt bråttom till toa ibland. Men det känns som ett hyfsat lågt pris att betala.