VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

” ATT DUKA TILL DÖDEN VID MIDDAGSBORDET”

 

i_kroppen_min_3647

Citat: Kristian Gidlund

Förlåt att jag stör såhär i semestertider mellan palmer, drinkar, solbruna ungar och långa sovmornar men jag fick ett så klokt och fint mail. Ett viktigt mail som jag fick förtroende att publisera:

 

Hej.
Vill bara skicka en hälsning. Och tacka dig för din ståndpunkt när det gäller döden. Såg sommarkväll med Rickard Olsson där du blir intervjuad. Jag håller med dig så när det gäller vårt förhållande till döden. Min äldsta dotter var precis klar med sin utbildning när hon drabbades av hjärntumör.

Många år med operationer, cytostatika och strålning. Hennes sista tid bodde vi med henne på Sthlm sjukhem. Vi kunde sitta uppe långt in på natten och prata om livet, förväntningar, relationer och döden.

Det var fantastiska och äkta samtal. Döden finns för oss alla. Den går bredvid oss. En dag var jag tvungen att även duka till döden vid middags bordet, vare sig jag ville eller inte. Döden ber inte om lov att träda in i ditt liv. Döden tar sig den platsen.

331908h1024-LARGE

Min dotter förlorade till sist sitt inbördeskrig och idag är jag mormor och familjehem till hennes underbara döttrar. De saknar sin mamma och vi har behov av att prata om sorgen, längtan, förlusten. Och även om döden, men det är inte riktigt acceptabelt. Jag kan få panik och känna mig så ensam då man tydligen ska begrava sin dotter, sörja 1 år och sen gå vidare som inget hänt.

Jag skulle verkligen vilja dela med mig av mina erfarenhet och bjuda in döden i våra liv som något naturligt. Samt även med respekt för våra nära och kära som dött.
När jag saknar mina andra barn så ringer jag eller vi ses. När jag saknar min äldsta dotter så går jag in i mitt inre rum där jag känner sorg och saknad. Vi känner frid i att sitta vid graven.

Att visa och berätta något nytt om hennes döttrar.

Jag håller med dig, vi måste börja prata om döden.

Mvh. Åsa.


Kommentarer


  1. Hanna 17 juli, 2017 on 18:12 Svara

    Tack Åsa för fantastiska ord! Känner så igen mig i det du skriver❤️

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:14 Svara

      Tack själv för din hälsning. Jag tror ju det är så att vi känner igen oss många. Men ändå pratar vi inte om döden och vad den för med sig.
      Kram. Åsa

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:15 Svara

      Hej.
      Tack för din hälsning. Värmer mitt hjärta.
      Kram. Åsa

  2. Helena 17 juli, 2017 on 18:16 Svara

    Så fint skrivet♥️ Beklagar sorgen och förlusten♥️ Kram Helena

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:19 Svara

      Hej.
      Tack. Din hälsning värmer.
      Kram. Åsa

  3. maria 17 juli, 2017 on 19:54 Svara

    Så viktigt och så svårt! Döden är en del av livet
    vare sig vi vill eller ej! Vi har inget val och måste få ett förhållningssätt för att bearbeta livets fasor och gå vidare till sist på nya vägar! Att prata om döden och den smärta den ofta för med sig är ett sätt att närma sig en förlikning med det oundvikliga slutet på livet! Min mormor skulle fyllt 117 år i juli om hon levt! Hon dog 1978 och jag saknar henne än! Hur kampen att hantera sitt barns död överlevs-kan jag inte förstå! Men jag tror att vi till sist hittar ett sätt att gå vidare i livet . men under ytan ligger alltid sorgen och saknaden kvar!

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:18 Svara

      Hej.
      Så fint skrivet.
      Saknaden har inget med ålder att göra. Den känns starkt efter dom vi hållit så kära.
      Kram. Åsa

  4. Annika 17 juli, 2017 on 21:29 Svara

    Du stör inte alls Lotta. Ett viktigt ämne som är så svårt att närma sig, som om vi kan undgå döden om vi inte pratar om den. Så fint skrivet av Åsa.

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:21 Svara

      Tack. Kram. Åsa

  5. Cathrine 17 juli, 2017 on 23:19 Svara

    Håller så med! Döden är så ständigt närvarande och livet så oerhört skört.
    Jag har ständigt förträngt det, på alla sätt. Nu när jag är 46 år och besöker mamma som är sjuk o ligger på neurologen så är det som en käftsmäll. Dels att en närstående är så hjälplös o sjuk men också att se alla andra väldigt sjuka människor i alla åldrar från unga till gamla med sina familjer omkring sig. Åh vad det pågår sorgligheter bakom sjukhusens väggar. ❤kram

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:25 Svara

      Hej.
      Beklagar att din mamma är sjuk. Det är tufft att vara anhörig.
      Styrkekramar. Åsa

  6. Marga 18 juli, 2017 on 08:17 Svara

    Åh va fint skrivet och formulerat. Kan riktigt känna det du känner…. Miste min man för ett antal år sedan och han är ständigt närvarande och vi pratar om honom ofta. Ibland gör jag som du, stänger in mig i mitt inre och minns och låter sorgen bara finnas där….

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:27 Svara

      Hej.
      Tack för din kommentar. Skönt att höra att även andra går in i det inre sorgens rum för att minnas sin kära.
      Kram. Åsa

  7. Monica Berglund 18 juli, 2017 on 13:41 Svara

    Så fint skrivet – känner verkligen med dig – KRAM!

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:28 Svara

      Tack. Kram tillbaka. Åsa

  8. Hope 18 juli, 2017 on 15:52 Svara

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:30 Svara

      Kram. Åsa

  9. Maria 19 juli, 2017 on 23:03 Svara

    Det där beskriver livets innersta kärna. Smärtsamma, tacksamma och så värdefulla samtal, som vi behöver ❤️

    • Åsa Grönlund 25 juli, 2017 on 21:32 Svara

      Hej.
      Tack. Ja det smärtsamma finns ju i livet. Sorg och glädje ligger skört intill varandra.
      Kram. Åsa

Lämna ett svar till Åsa Grönlund Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *