VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

HÄNT-GRUPPEN

Jobbet. Det är 16 år sedan jag klev in på redaktionen på dåvarande SE&HÖR. Sedan dess har massor HÄNT. Jag har fått barn, gift mig, blivit sjuk, blivit frisk, skilt mig men jobbet har alltid funnits där. Inget är sig däremot likt. Inget, förutom att vi rapporterar och levererar Sveriges numera i särklass bästa kändisjournalistik.

Numera finns inte SE&HÖR längre utan det är Hänt i Veckan som tidningen heter. Men framför allt jobbar vi numera under namnet HÄNT  då vi producerar innehåll till Hänt i Veckan, Hänt.se, Veckans nu, Hänt Extra samt Hänt Bild. Fyra tidningar och en sajt som ska fyllas varje dag, varje vecka.

Att jag gillar popcorn har ingen missat. Den här påsen hade någon dragit  fram till mitt skrivbord i morse. Och i takt med att jag har fått mer att göra, alla har fått mer att göra, har mitt skrivbord blivit alltmer kaos. Jag är ju en vän av ordning och mår egentligen inte  bra när det är stökigt. Men jag hinner inte längre hålla undan. Förr var allt perfekt men nu…

… Är det lösa lappar lite varstans. Mina räkningar, kvitton, visitkort och skit i en enda röra. Usch, vad jag mår dåligt av det där men när jag jobbar så måste jag jobba, skriva, skriva, lämna texter, hitta nya Lotta möter-gäster, hålla koll på vimmel, Skriva ut vimlen, be om OSA-listor, boka fotografer, delegera vem som går på vimmel min barnvecka bland annat.

De här två damerna poserar vid vår TV-studio, Vickan och Kimpan. Många av er får inte ihop bilden av mig. Får ofta höra det men jag är INTE mitt jobb, jag har ju fler strängar på min lyra. Jag har aldrig definierat mig utifrån mitt jobb och skriver sällan om det i min blogg eftersom jag vill separerar det.

Jag står för mitt jobb, det är ett jobb som jag varit på i 16 år och är oerhört lojal mot och jag har min plattform där. Men när jag inte jobbar då vill jag heller inte fylla min blogg med det.Dessutom är jag inte så starstrucked. Det går inte om man ska jobba med det här jobbet. Offentliga människor är som vi andra mest faktiskt.

Kollegorna Maggie och Linnea och så Ola här nedan. Ola och jag har varit kollegor länge, Han är gift med Jackie Ferm, dotter till Svartenbrand, Lars-Inge och han har skrivit boken ”Rövardotter”  (Bookmark) om och med Jackie. En fantastisk bok som jag tycker du ska läsa. Välskriven och varm.

Här verkar han dock ha lite huvudbry.

Det är fredag. Jag har precis kommit hem och ska nu börja på boken hela helgen. Roligt att ni verkade gilla omslaget! Nu väntar jag bara på att baksidan blir lika fin.

 

 


Kommentarer


  1. Mia 4 februari, 2017 on 00:02 Svara

    Ett litet tips bara, några gånger här på bloggen har jag sett dig skriva ordet starstrucked. Verbet böjs strike-struck-stricken, alltså inget -ed på slutet. Starstruck, helt enkelt.

    • Malin 4 februari, 2017 on 09:48 Svara

      Alltså, jag vet inte varför man känner sig tvungen att korrigera människor hela tiden. Måste man det? Så jobbigt med dessa besserwissrar som ska korrigera oss andra i tid o otid. Tröttsamt! Det måste vara tvångstankar. Att man inte står ut att se ett felstavat ord.

      • Siv 4 februari, 2017 on 12:40 Svara

        Är man journalist, ska man väl känna till de ord man använder sig av! Tycker dessutom att det har varit oerhört mycket stavfel här den sista tiden.

        • Malin 4 februari, 2017 on 13:18 Svara

          Och vem bryr sig!!!!??? Det spelar väl ingen roll! Att ni orkar!

      • Moan 4 februari, 2017 on 16:03 Svara

        Jag tycker inte Mia lät som nån besserwisser. Bara ett tips i all välmening.

      • marianne 4 februari, 2017 on 19:17 Svara

        och Malin korrigerar kommentarerna

        • Malin 4 februari, 2017 on 19:27 Svara

          Därför det är så tröttsamt med folk som ger tips i all välmening. Tips som ingen har bett om!!

    • Marja 4 februari, 2017 on 19:58 Svara

      Verbet böjs faktiskt strike-struck-struck och det är den tredje formen som används i starstruck (annars skulle det ju vara ‘starstriken’)

  2. Mia 4 februari, 2017 on 23:23 Svara

    Tack Marja! Rätt ska vara rätt 🙂

  3. Monique 5 februari, 2017 on 01:26 Svara

    Jaha. Då var verbböjningen utredd.

  4. Margareta 6 februari, 2017 on 11:37 Svara

    Oj, ett helt kommentarsfält fyllt av anmärkningar på ett stavningsfel. Vart tog synpunkterna vägen på det Lotta skriver om, sitt jobb, som är som vilket jobb som helst. Trots alla som klankar ner. Ett jobb, där Lotta tycker att hon lyfter fram kändisarna som hon säger är som oss, vilken vanlig människa som helst om man skalar av ytan. Varför läser vi så mycket om kändisarnas tankar och åsikter ? Jo, för att identifiera oss och att de kanske har något att ge oss och säga oss . Därunder ytan…Fortsätt så, Lotta
    (stavade jag fel nu någonstans ?)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *