Internationella barndagen idag. Så fint. Men så jävla sorgligt att drygt 100 miljoner barn lever på gatan. Hur många som göms som slavar, eller är offer i trafficking vet vi inte. Jag har träffat en del av dem. Några få. Bebisar som slängs i sopor har jag burit, tandlösa streetkids som har iskalla fingar och stinkande kläder, och barn vars historier är så fasansfulla att man tror att de är påhittade.
Den här killen har en familj. Han är bara på väg att hämta vatten till dem på vägen någonstans mellan Rwanda och Kongo. En uppgift som oftast är barnens från liten ålder. Han var glad, skrattade men lite reserverad förstås.
I Kongo, på Mama Londons förskola för barn som kommit till vid våldtäkt träffade jag de här små godingarna. Deras mammor är förskjutna från sina familjer och måste på egen hand försörja sig. Då finns det här stället dit flickorna kan lämna sina små medan de får en utbilding eller går till ett jobb. På kvällen hämtas de igen förstås.
Att vara Skyddsängel på Läkarmissionen innebär att du ger 100 kronor/månaden. Den pengen går till speciellt utsatta barn. Några liter mjölk, en köttbit, ett tvåpack strumpor på H&M. För den summan kan du ge dem en bättre framtid. Och jag har ju varit där. Sett alla projekt, att de funkar. Barn räddas från gatan, Får utbildning, återförenas med sina familjer i den mån det går. För varje barn man räddar är det en 100 %- vinst. Det är så man måste se det.
(ja, jag ska skicka inlägget till Leif-Ivan)
RSS-flöde
Fruktansvärda år omständigheterna i vilka stora delar av världens barn lever i och under, det är så frustrerande att det är svårt att handla och göra något.
Men så små slantar, om det i verkligheten kan göra skillnad är en enkel sak.
Kan känna att det är skillnaderna mellan blogginläggen om ett liv och hur det levs, som gör det intressant att läsa och följa.
Åh by the way – Bidrar även jag till projekten.
Det är fruktansvärt hur många barn (och andra) får lida på olika sätt. Det kan kännas hopplöst. Jag förstår inte vad man kan göra åt det, än att lära ut barnbegränsning.För även om man ger blir det aldrig nog.
Man vill ju hjälpa de alla tusen organisationer som finns, man vill finnas där för alla barnen i världen, det är svårt det där, det gör ont att se hur dåligt de har det. Hemskt att se hur bra ens egna barn har det, tryggheten och kärleken de får.
Strålande Lotta! Nu har jag anmält mig dit också! Behövde inte ens stiga upp ur soffan för att bli en skyddsängel.
Bra kommentar om L-I, humor!
Tusen tack Cath????
Jättebra med länk till läkarmissionen! Nu har jag också blivit skyddsängel
Tack snälla Lena!
Det där med ”barnbegränsning” ser man ibland fortfarande som ett förslag på lösning. Men i många länder är barnen föräldrarnas enda ”pension”, har man inte en stor skara barn klarar man sig helt enkelt inte på ålderns höst. När folk får det ekonomiskt bättre och där det införs ett visst mått av fördelningspolitik och trygghetssystem går barnafödandet ALLTID ned. Bättre och rättvisare handelsavtal, fördelning av välstånd från rika länder till fattiga, utbildning till flertalet – där har du den mest effektiva ”barnbegränsningen”.