Foto: Fahlström
… Då tystnade den vassaste pennan jag kände. Då gick 29-årige Kristian Gidlund bort i sviterna av sin magsäckscancer. Och hann beröra en hel värld.
Ibland undrar jag om sanningen kommer till oss i våra sista andetag. Anledningen att vi är satta på jorden.
Är det för att lära andra, för att reproducera oss, för att av våra misstag dra lärdom?. Jag vet inte. Inte alls. Det enda jag vet är att de flesta av oss är på helt fel spår. Jag tror på att skala av. Först då kan vi hitta kärnan till det äkta.
Jag kan inte själv. Jag har köpt en lägenhet för miljoner och fyllt den med materiella prylar som inte ger ett shit lycka. Jo, ett kort rus, en kort tillfredställelse. Jag är inte mer än människa och gör som alla andra.Men jag grubblar på att bli en bättre.
Lennoxtid. Hel ett tag.
RSS-flöde
Ja, som jag läste I Kroppen Min… Började läsa hans underbara fantastiska blogg över ett år innan han blev sjuk igen för andra gången… Vilket språk!! Vilka metaforer … Såååå sorgligt ….
Lotta! Följt dig ett tag. Levt ett tag. Och haft det ganska svårt ganska länge. När jag växte upp. Och som en konsekvens av det, även som vuxen. Nu har jag ett fint liv. Ett liv som jag knappt vågat drömma om. Uppskattar verkligen och njuter av stunden. En god kopp kaffe. En sol som skiner. En höst som närmar sig. Håller ändå med om hetsen och jakten du beskriver. Köpt ett hus för många pengar. Just varit i Paris, shoppat en hel del kläder. Tror också på det du skriver om att skala av. Svårt bara att leva efter.. Hur gör man??
Ja det är märkligt hur ofta jag tänker på Kristian, glömmer honom aldrig.
Kristian finns alltid inom mig, leder mig många gånger ännu, var den du är, prylar o ditten o datten, vad är det, Följer Ditt liv varje dag, Gjorde även detta med Kristian Var snäll mot Dig själv
Jag skalar annat…. Förväntningar, fördomar, förbrukningsvaror…. Har oxå dyrt boende, men gör annat basic. Går i skogen. Delar med mig. Odlar eget. Köper mindre och mindre kläder/prylar. Ger bort. Övar att vara närvarande i varje stund. Går barfota ute varje dag året runt. Klappar djur…. ❤️
Jag följde Kristians alla inlägg och berördes av hans öde.
Han var en så fin person som var lätt att tycka om och så hans speciella sätt att handskas med orden.
Han stod närmast en som är mig kär.
Dom hade en kärlekssaga så fin. En sådan man bara läser om i sagor.
Minns att jag skrev till dig den dagen då dom fick hans första besked. Två unga hjärtan. Tänker på honom ofta.
Kristian är en av de som alltid finns kvar. Följde hans blogg från början. Så smärtsamt. Och mitt i det undrar jag ibland vad som hände hans lilla hund.
Min son på 9 år fick syn på nedersta bilden på dig och Lennox. Jag bad honom gissa din ålder.
”Hon är lätt yngre än dig. 27? Nähä 34? Okej 27 då?”
Mvh mamma 33 år gammal