VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

DEN HÄR FILMEN SPELADE VI IN I KONGO

Unknown-3

Foto: Christopher Hunt

Jag vet att en del av er inte får ihop mig. Att det är viktigt med att människor på något vis är…sammansatta. Annars skapar det oreda. Gillar man yta kan man man inte vara djup, engagerad eller omsorgsfull. Det där har jag pratat om tusen gånger. Den enda som kommer undan med det är Angelina Jolie möjligtvis.

Afrika lämnar mig aldrig. I perioder är det tungt. Alla barn jag träffar som inte har det så bra, de dyker upp. Men också i stunder när jag tvivlar på mig själv eller mänskligheten, så minns jag  fantastiska eldsjälar som Monica Woodhouse eller den lilla gatupojken i blå jacka som fick komma till Läkarmissionens ”Tigers club”.

Han som stack sin hand i min, mitt i natten i Kampala och på klockren engelska frågade vad jag hette med ett brett leende.

Den här filmen spelade vi in i Kongo för ett halvår sedan. Det gör det möjligt att fortsätta rädda liv på  sjuhus som Panzi. När jag ser den slungas jag tillbaka dit. Dofterna, ljuden, mötena.

Den oroväckande tysta avdelningen för undernärda barn där uppgivna mammor sitter med små flämtande barn i famnen som kämpar för varenda andetag. Det är då man måste gå ut från rummet. Vända ansiktet mot solen och tänka, ”De är här, vi räddar dem”. 

 

Att bli skyddsängel för 100 kronor i månaden är en bra grej tycker jag. Då går pengarna till speciellt utsatta barn och de flesta kan avvara 100 kr (inte alla, jag vet)


Kommentarer


  1. maria 17 september, 2016 on 17:59 Svara

    det kan vara svårt att få ihop något som kanske inte verkar äkta

  2. marianne 17 september, 2016 on 18:33 Svara

    Ja, visst är det svårt för Afrikas många många barn, men inte bara i Afrika. Jag tänker på nordkoreas små frysande svältande barn-också

    Dem skriver ingen om. Vem blir först att hjälpa dem.

  3. Melise 17 september, 2016 on 22:17 Svara

    Som jag sa när vi möttes på hem i backen i somras, bra att påminnas om hur världen ser ut utanför ”våran” där vi lever. Tänker också ofta på de människor som inte är lika priviligerade som oss. Och det är vi som bör kämpa för att deras liv ska förbättras. Tycker du gör ett fantastiskt jobb som åker och gör skillnad på plats, även när det är tungt att se verkligheten. Och att visa det i bloggen gör säkert att de som inte kan åka, kanske får en bättre inblick och också vill hjälpa härifrån. Att påminna är att inte glömma de människor som finns i nöd.

    Tycker det snarare är naturligt att behöva växla mellan dessa ytterligheter, yta och rädda liv. För att orka med att kämpa för andra människor behöver man också bara få vara lite ”ytlig”, annars kommer det mörka att ta över och därmed kommer det inte heller finnas någon energi till att fortsätta kämpa för de människor som är de mest utsatta. Ibland behöver vi skratta, titta på någon dålig film, göra oss fina (och därmed vara ytliga då) för att ha och samla kraft till det som tar mycket energi. Kör på, jag tycker du ör grym! :)

  4. Lars N 18 september, 2016 on 07:44 Svara

    Kan det vara så att det är genom kontraster som man håller sig funktionell och orkar engagera sig och möta verkligheten i person som bara ytterst få vågar göra. Att ta veckor av sin bekväma vardag och semester veckor och inarbetad tid till att möta oerhört starka öden. Stå där och orka, i tystnadens rum.
    Är det så att för att vara frisk, behöver man lite extra av vad det nu är som gör att man fungerar i kontrasten?

    Inte behöver man leva med tagelskjorta och sova i aska för att duga till när det gäller, om andra inte får ihop någon annans jag genom att läsa några få ögonblicksbilder av hela dygn. Så kan det vara tecken på att den andra lägger till egen utfyllnad…

    Kan det vara så att livet är komplext och att starka personer går i bitar inombords, men klarar av att komma igen genom att beskriva sitt inre kaos och ändå inte släppa sitt yttre och på det sättet komma tillrätta?

    Kan det vara så att starka personer som går igenom stora saker mognar av dessa på ett sätt att de utvecklas och sedan är de en ny kombination där kontraster möts?

    Nå, skillnader och kontraster engagerar och tillför, och ibland förstår man inte direkt, kanhända behövs tid att mogna

  5. Hösten är vacker 18 september, 2016 on 07:49 Svara

    Marianne, kanske blir det du? Lotta kämpar för Afrikas barn och för att sprida medvetenhet om cancer. Själv jobbar jag för världens hav. Så Marianne, det är bara att tuta och köra och dra ditt strå. Vår värld behöver all engagemang. Vad som inte hjälper den är passiva människor som pekar på varann..

    • marianne 18 september, 2016 on 12:39 Svara

      inte så lätt för mig som fattigpensionär och dessutom sjuk. Men, jag läser allt om nordkorea, gör det du också, du kommer bli förvånad hur det landet fungerar.

  6. sigrid 18 september, 2016 on 12:44 Svara

    sinagtur ‘höster är vacker
    men va gör du får att hjällpa än att gå med pekkpinnar för andra här? va glad att DU är frisk alla är inte unga/frisska!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *