Jag har ett närmast fotografiskt minne när det handlar om bilder. När de tog och vilken sinnesstämning jag var i. Antagligen för jag älskar bilder kanske. Den här togs på natten för tre år sedan i min säng. Vi har fest hemma. Ett sådant där riktigt party som blir sent med mycket musik och där folk börjar dansa. Hemmafest med andra ord.
Dunkadunka på ren svenska. Och jag tror jag gick och lade mig. Innan gästerna går. En sådan enorm trötthet kommer över mig. Det började ljusna utanför minns jag.
Jag ligger och lyssnar till ljuden från bottenvåningen. Skatt, musik som pulserar och fortplantar sig i hela kroppen. Orkar inte hålla en fasad. Min resa hade redan börjat.
Och här fortsätter fredagen med att skriva, skriva, skriva.
RSS-flöde
Världen tycks stå på randen till krig. Kan du göra något?
Kan du göra nåt själv, Marianne?
Kära alltid lika superpositiva, inkännande Marianne som aldrig har en udd i sina kommentarer (ironin dryper), hur tänkte du nu? Vill du ha råd så att du kan förhindra ett världskrig? Eller?
monica har du din PMS igen och förgyllar kommerntarsfältet? :-=)
Ska Lotta rädda världen menar du Marianne?
Det här är fortfarande Lottas blogg där hon väljer att skriva im sin egen kamp. Man kan ha åsikter om saker och ting när hon är öppen men ibland undrar jag hur det står till hos vissa.
Vad tycker du att hon ska göra och hur bidrar du själv till världsfreden?
Hur bidrar du till världsfreden? Klaga på andra hjälper föga.
HERREGUD vilka elaka flickor som komenterar dig Lotta!!! Det är ju sant era okunniga asholes att värden står på krigsbrant, ser ni aldrig nyheterna+
Jag tipsar om Bengt Westling och Ludmilla Rosengren. Bengt är ledande inom området i Sverige och är toppen på alla sätt å vis!