VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

VERKTYGSLÅDAN

Jag känner att jag inte kan hanterade det här ensam längre. Och jag har alltid varit väldigt öppen här. Det är en stor del till att bloggen har vunnit priser och utmärkelser tror jag.

Men dessutom har jag förstått att Lennox numera läser den, om än sporadiskt och det påverkar förstås mitt sätt att uttrycka mig på. Det finns inget i den här bloggen som jag inte kan låta honom läsa. Jag känner mig trygg där men det är klart att jag numera kommer tänka mer på hur jag formulerar mig.

img_8719.jpg

Hantera var det ja. Inte ens när jag blev sjuk gick jag i samtalsterapi. Jo, en kurator samt någon som jobbet hjälpte mig med. Men det blev bara några få gånger och jag blev, helt ärligt, inte speciellt hjälpt. Men nu är det lite för mycket att hantera. Behöver lite redskap för att kunna förhålla mig till saker. KBT, tänker jag.Vad tänker ni?

Min husläkare remitterar mig till Samtalshuset. Det blir nog bra.

”Det är viktigt att se saker från olika perspektiv då och då-Om så bara en meter åt något håll”

Villfarelser”

 


Kommentarer


  1. Lars N 14 juli, 2016 on 23:09 Svara

    Det är en utmärkt väg…

    En del blir hjälpta av samtalen i sig själva, men det är mer Beteende eller som man kan kalla det, automatiserad oönskad respons på en aktivitet, som tydliggörs och får ett sammanhang.

    Mer om tekniken och vad som frigörs och hur man hanterar det.

    Kognetiv beteende terapi är den bästa friskvården som kan ges i dagens samhällesklimat.

  2. Kerstin 15 juli, 2016 on 04:31 Svara

    KBT är jättebra har själv gått sådan terapi. Rekommenderar även boken Lär dig leva av paret Billmark. Den boken är min bibel idag. Lycka till.

  3. CC 15 juli, 2016 on 09:12 Svara

    Jag går också på KBT, jättebra att prata med någon utomstående, få verktyg att hantera saker, man får en läxa med sig hem som man tränar på i det verkliga livet. Man benar ut saker när det blir för mycket att hantera själv. A och O är att det klickar med den man ska prata med OCH att man öppnar upp och inte har en fasad och håller saker för sig själv, ju mer man berättar och ger , ju mer får man hjälp ! lycka till, vad duktig du är som tar tag i situationen, jag tror att alla ngn gång i livet behöver kbt. <3

  4. Margit Snickars 15 juli, 2016 on 09:52 Svara

    Hej Vännen! Det jag tänkt skriva till Dig är redan gjort. KBT- Lär dig leva! min bibel.
    Även att skriva är en öppning, men inte så fort resultat Det klarnar allt till slut

    Carpe diem Margit

  5. Cattis 15 juli, 2016 on 10:32 Svara

    Det kommer bli bra.
    Jag önskar dig allt det bästa som livet har att ge!

  6. Helena 15 juli, 2016 on 11:17 Svara

    Jag tror det mest handlar om att det ska fungera med den person man pratar med – att man känner förtroende och vågar släppa fram skiten man behöver rensa igenom… Själva metoden tror jag inte alltid är avgörande och en ”duktig” terapeut borde ju ha fler angreppssätt/ metoder i verktygslådan beroende på vad den personen bedömer att jag som patient har mest nytta utav ? ”But it takes two to tango” – även om terapeuten är den som har ”mest ansvar” i en behandlingssituation – således kan väl även den personen vara proffsig nog att tex föreslå ett byte av terapeut/ metod om den bedömer att samtalen inte är konstruktiva/ utvecklande/ hjälpande ?? Men att man själv som patient också tar ansvar – vill jag verkligen ha hjälp, så gäller det att ”våga bli” hjälpt och verkligen berätta som det är… Visa sig själv till fullo. Och för att ”våga det” behöver man som patient känna att man ”landar” hos en person som har förmågan att ta emot… Ibland behöver man ”träna på att våga” – för det är något vi för sällan gör – vi är ofta så duktiga på att reda ut och fixa själva – vi vet vad som ”förväntas” och till viss del innebär ju vuxenlivet förmågan att bita ihop och fokusera på det som måste göras?! Men så kommer livet ikapp en ibland…
    Så tänker jag…
    Lycka till !! Och våga !!

    • Elisabet 17 juli, 2016 on 19:54 Svara

      Precis så, man måste våga berätta och förstå att man kan vara svag och att det är ok. Samtidigt måste man våga släppa in en total främling i det som man inte vågat berätta för någon annan, knappt ens för sig själv. Men det går och det hjälper!

  7. Siv 15 juli, 2016 on 11:54 Svara

    Bra skrivet Helena. KBT är just nu metoden på modet. Många har säkert blivit hjälpta av den, men som med allt annat, man får söka sig fram. Förutom att det ska klicka med terapeuten är det ju också viktigt att ge behandlingen en chans. Ingen terapi är en ”quick fix”. ”Ett par gånger” räcker inte utan man måste försöka en längre tid.
    Hoppas du kommer igång snart med terapin, Lotta och att du känner att du blir hjälpt.
    LYCKA TILL!

  8. Helena 15 juli, 2016 on 12:18 Svara

    Ta hand om dig Lotta❤️ Vi är många som tänker på dig och sänder dig kärlek❤️

  9. Anette 15 juli, 2016 on 12:48 Svara

    Jag levde i många år med GAD ”general anxiety disorder”.
    Var inte medveten om att jag hade diagnosen.
    Karriär, duktig flicka-syndrom, klarar allt om jag sätter mig för något osv..osv…tyvärr tog psyket stryk av alla krav och även rädslor.
    Tillslut kom vändpunkten då jag bokstavligen ”föll”, förstod något var fel.

    Fick utskrivet cipralex lägsta dosering för två år sedan. Det var just rätt för mig…allt vände efter några få veckor.Idag blickar jag tillbaka, kan knappt förstå hur jag fixade den svåra tiden utan hjälp.

    Vet att många här säkert protesterar och anser att terapi är bättre. Alla är vi olika. Själv gillar jag snabba resultat och kan en liten vit tablett hjälpa att leva fullt och lyckligt så varför inte.

    Hoppas du ska finna det som hjälper dig fina Lotta! Önskar dig en fin och lugn helg

  10. Ulrika 15 juli, 2016 on 14:08 Svara

    Det bästa man kan göra för sig själv! Som motion fast för huvudet.

  11. minna 15 juli, 2016 on 15:49 Svara

    Så klok du är! Samtal kan alla behöva i perioder av sitt liv, samtal med någon utanför familj och vänkrets som man verkligen kan öppna sig för och se saker ur ett annat perspektiv. Synd att väntetiderna många gånger är långa om man inte har mycket pengar och kan gå privat. Bott i USA och t ex i Californien gick var och varannan i någon form av terapi. Kändes som mer accepterat och att man inte behövde vara djupt deprimerad eller ha en diagnos utan det ingick i att vårda både kropp och själ. Se samtalen som en spännande resa som ger dig nya perspektiv på livet. Lycka till!

  12. Marlene 15 juli, 2016 on 17:49 Svara

    Man kan inte veta om det är bra förrän man provat några gånger… ge det en chans!

  13. Lena 15 juli, 2016 on 18:43 Svara

    Jag har provat samtal fungerar inte för mig, jag är och förblir en människa som inte vil/ kanl ventilera mig, tabletter är det enda som hjälpt mig. MEn ALLA är olika prova dig fram.❤

  14. Ava 16 juli, 2016 on 09:46 Svara

    Du får nog prova dig fram för att se vad som passar just dig. Själv gillar jag inte KBT, är liksom för ytligt för mig. Jag tror mer på dynamisk psykoterapi kanske i kombination med medicin om det behövs. Men personkemin mellan din terapeut och dig är nog det allra viktigaste. Jätte bra att du tar steget och söker hjälp!

  15. Ywonne Bjärkenrud 16 juli, 2016 on 22:52 Svara

    Vill bara säga ”gör det”!
    Har själv gått i terapi till o från under många år och av olika anledningar. Olika terapeuter, olika metoder, manliga som kvinnliga. Det jag lärde mig är att det alltid handlar om tillit och förtroende. Känner jag inte det till min terapeut så spelar det ingen roll vilken metod det än är. Vad jag också lärt mig är att oavsett vad anledningen var att jag valde att gå i terapi, och anledningarna var många. Diffusa ”inte må bra i livet” känsla, skilsmässa, föräldraskapet, arbetssituationen, ny relation, destruktiva relation mm. Men det jag lärde mig var att allt bottnade i samma känsla som jag känt redan tidigt i mitt liv. Anledningar och orsaker berättar jag gärna för dig, men inte i detta forum. Men jag lärde mig att se på mig själv och min historia på ett annat sätt, fick redskap att bli genuint ärlig mot mig själv, fick modet att förändra så mitt liv blev så som jag ville ha det. Jag fick genom mitt arbetet med dessa olika terapeuter en styrka som inte kom av att ”över leva” utan jag lärde mig leva mitt liv. Idag är barnen vuxna och lever i sunda och fina relationer, jag har bytt karriär, valt bort pengar och status till förmån att jag vet att jag har förmågan att förändra. Efter att pluggat igen och det en massa, jobbar jag idag som terapeut, coach och med självledarskap både privat och i näringslivet.
    Jag älskar det!!!! Det är inte ett jobb det är det jag gör och jag gör det för att skapa den där förändringen som ger livet en extra liten dimension för människor. Jag är inte en terapeut som sitter tyst jag arbetar samtalar, ger små övningar, vänder o vrider på tankar. För det är väl så att vi har en historia, och ofta kan den utan att vi förstår hindra oss i livet. Men bara för att vi förstår den så blir den inte annorlunda, eller hur. Utan genom att medvetandegöra historien skapar vi grunden till förändring. Det är ju ändå nu och i framtiden vi lever. Vill du ställa frågor om terapiformer, eller ha rekommendationer till några fantastiska terapeuter i Stockholm så hör av dig Lotta. Det är viktigast att det känns rätt för dig med den terapeut du väljer!

  16. Maria 18 juli, 2016 on 16:16 Svara

    Mitt liv har varit fullt av drama och oro! Jag hanterade det genom att bli en riktigt duktig flicka! Har gått på lite olika samtal hos psykologer ( det kan bli så efter 25 år som förföljd-med skyddad identitet och polislarm) Tycker att jag haft ett bra liv trots allt! I våras gick jag en kurs i Sorgebearbetning som Svenska Institutet för sorgbearbetning har och nu äntligen har jag redskapen att hantera livets sorger med! För mig blev det så himla bra och enkelt att äntligen gå vidare fri från de smärtor som sorg skapat genom åren!

    • Jeanette 22 juli, 2016 on 14:59 Svara

      Maria,
      jag känner precis igen mig i det du skriver. Jag gick många år i olika sorters terapi då någonting ”gnagde” i mig men det var sorgebearbetningen som slutligen löste upp knuten.

      Lotta,
      tänker att du har flera sorger att bearbeta men framför allt cancern och skilsmässan. Sorgebearbetningen var oerhört kraftfull och hjälpte mig med en 35 år gammal sorg som satt som en tagg längst in i min själ.

      Lycka till med vad du än väljer!

  17. Janemarina 19 juli, 2016 on 09:34 Svara

    Jag har också gått på KBT och det har verkligen hjälpt. Man får ge det hela tid och tålamod.
    Lycka till fina du<3

Lämna ett svar till Jeanette Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *