VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Barnavdelningen

-5

Foto Christopher Hunt

Som svar på förra inlägget ”Focus on me” så handlade alltså fokuset inte på mig   utan på pojken med glasögon. Borde förstått att en del av er på allvar trodde att det var mig jag menade.  Missvisande rubrik. Och jo, bilderna som Christopher tagit från Tanzania ÄR fantastiska.

Angående att vara korkad att åka till Kongo så reser vi med en biståndsorganisation som är vana att röra sig i dessa områden, har erfarenhet av det och vi är väl omhändertagna av det lokala inhemska teamet som är kongoleser, lever och bor på plats. Någon undrar varför jag inte besöker andra delar av världen? För att Läkarmissionen primärt har flest projekt i just Afrika men hade gärna rest till Nordkorea om det vore möjligt.

Om att jag är en glassare  i grunden… Så skönt när någon talar om för mig vem jag är. Lägger inte ens energi på att förklara varför det är viktigt för mig att återge berättelser och  ge er perspektiv på det liv vi lever här men också för att visa att projekten verkligen fungerar, att bidrag kommer fram och gör nytta.

IMG_5920[1]

Nu kan vi återgå till mer väsentliga saker. Det här är sjuksalen för barn i Bagamoyo. Malaria och luftvägsinfektioner och undernäring är några av de vanligaste åkommorna stod det på den handskrivna lappen vid ingången. Det här blir det sista inlägget från Tanzania och årets Specsavers projekt Ge syn.

Men innan vi säger hej och tack vill jag lämna er med en bild av glädje. En alldeles ny liten människa som får symbolisera det Afrika jag känner. En kontinent full av styrka, framtidstro och under stark utveckling med underbara människor som alltid lämnar avtryck.

12806138_10153762398602530_6612789746704657272_n


Kommentarer


  1. Annika 11 mars, 2016 on 17:26 Svara

    Jag skulle vilja säga att du genom att åka till platser där många journalister normalt sett inte rör sig – med kamera och förmåga att levandegöra i det skrivna – gör det som en journalist SKA eller BORDE göra och som de flesta inte gör. Men det är klart att det blir kontroversiellt (och obegripligt och hisnande) när det handlar om sånt som kan räknas som farligt. Ett område där gränserna är flytande och man får omprioritera sånt som är värdefullt (dvs. att tryggheten eller ”hemmaplikterna” inte ALLTID kommer först och var gränserna går med de prioriteringarna).

    Och Kongo, ja, jag har också drömt om det. Läste Gifteksbibeln av Barbara Kingsolver, King Leopold´s Ghost av Adam Hoschschildt och tittade på Anthony Bourdains Kongo-avsnitt. Det är sannerligen något med Kongo och Kongos historia som drar. Otroligt att du har möjlighet att verkligen ta dig dit – säker på att resan blir mycket minnesvärd och viktig – men var försiktig! Kom hem i ett stycke igen. Kram

  2. Maggis 11 mars, 2016 on 18:29 Svara

    Tack för allt viktigt du delar med dig av dina resor…..du gör skillnad ihop med de andra.
    Fantastiskt att få förmånen att göra saker för andra. Det gör gott och det gör även dig gott. Sedan finns det alltid personer som har andra synpunkter och uppriktigt sagt så förstår jag inte varför. För jag tycker en blogg där man delar med sig av själv inte ska vara ett negativt diskussionsforum. Hoppas du får en fin resa och var rädd om dig…Kram

  3. Carina S 11 mars, 2016 on 18:34 Svara

    Hej Lotta ! Så kul att läsa din blogg och allt det du delar med dig av till oss.Vill passa på att säga, hoppas du kan skaka av dig alla knäppa kommentarer om vad just du ska göra med ditt liv…Kan helt ärligt inte förstå varför en del kan tro att de vet bättre än du själv, vart,hur du vill resa, eller vart du kan och vill hjälpa till..?? vad gör de själva för andra människor, de som gapar om att du minsann ska göra det eller det?herre minne säger jag bara, och TACK för din insats för andra människor!, Kram och lycka till !!

  4. Sarah 11 mars, 2016 on 19:01 Svara

    Hej Lotta, tack för att du låter oss vara delaktiga i dina resor. Jag tror att du har öppnat många fler ögon än bara mina, och visat hur vi kan hjälpa till från hemmaplan. Även om det i dig känns som ett tomt vaccuum när du kommer hem från dessa resor så har DU fyllt på med luft under många andras vingar. Luft som gör att även vi gör något för att hjälpa andra som inte har haft samma tur i livets lotteri. Lycka till i Kongo, jag ser fram emot ännu en glimt av verkligheten. /Sarah

  5. L 11 mars, 2016 on 19:49 Svara

    Tror nog att en del har svårt att ta till sig ”varför det är viktigt för dig att återge berättelser och ge oss perspektiv på det liv vi lever här” när nästa inlägg av dig kan handla om när du ligger på en plastikklinik för att få saker insprutade i ansiktet, dvs det ytligare du. Det är två ytterligheter och har alltid gett upphov till svårigheter när det kommer till trovärdighet inom tex. journalistik & andra berättande områden. Det är synd, för du delar med dig om ngt väldigt angeläget.

  6. Maria 11 mars, 2016 on 20:39 Svara

    Blir både imponerad och rörd av dina reportage från Afrika! Härligt att du berättar om det ni gör där på plats! Fortsätt med det-det glädjer och ger oss insikt! De som bara ska gnälla kan ju låta bli att läsa-svårare än så är det inte……

  7. Hanna 11 mars, 2016 on 22:30 Svara

    Ja, tänk att det tillochmed finns människor som måste klaga på att man hjälper en annan människa…helt obegripligt!
    Det du/ni gör är helt fantastiskt, helt otroligt bra att lyfta blicken och hjälpa en medmänniska!
    Tänk om alla kunde göra så, hjälpa en annan människa med något, stort som smått…då skulle nog världen se annorlunda ut! Kämpa på, det finns så många som behöver hjälp…ingen kan göra allt, men alla kan göra något!

  8. Tindra 11 mars, 2016 on 22:55 Svara

    När kommer du hem igen eller blir du kvar där i Afrikat? Tycker det varit väldigt mycket Afrika nu ett tag.

  9. Kia,ängeln Simons mamma 12 mars, 2016 on 15:57 Svara

    Klart att du ska göra som passar dej bäst Lotta.Men som sagt….Kongo är inte att lika med just nu.Känner en läkare som tidigare varit där….vad du än gör så var aldrig ensam utan håll dej till dom erfarna.Kram och lycka till med det du ska göra,Kia

  10. Magge 12 mars, 2016 on 16:45 Svara

    Herre jisses vad dumma kommentarer en del har…svara inte på all negativ onödig skit som skrivs! Om du så åkt till världen alla hörn och gjort fantastiska hjälpinsatser så hade ändå en del klagat. Alltid är det fel på något… KÄMPA och FORTSÄTT HJÄLPA DÄR DU KAN…om det så är Kongo, Indien eller Inre Mongoliet!!

  11. Nissa 12 mars, 2016 on 16:46 Svara

    Herre jisses vad dumma kommentarer en del har…svara inte på all negativ onödig skit som skrivs! Om du så åkt till världen alla hörn och gjort fantastiska hjälpinsatser så hade ändå en del klagat. Alltid är det fel på något… KÄMPA och FORTSÄTT HJÄLPA DÄR DU KAN…om det så är Kongo, Indien eller Inre Mongoliet!!

  12. Anette 12 mars, 2016 on 18:44 Svara

    Christopher Hunt är en fantastiskt duktig fotograf.
    Bilden av moderskärlek skulle jag vilja förstora och pryda mitt vardagsrum.

    Helt underbar!

  13. CLöfvenhamn 13 mars, 2016 on 11:09 Svara

    Nä, säger som Nissa och Magge ovan: heja dig Lotta!

    Fortsätt resa, fortsätt skriva och berätta – du gör det fantastiskt bra och att folk retar sig på det (eller dig) handlar troligen mer om att det du visar skaver. Ser liknande reaktioner när jag berättar om barnen på barnsjukhuset i Rumänien.

    Att det finns människor och barn ute i världen som inte har det så bra som vi har det i trygga lilla Sverige är en obekväm men viktig insikt. För då kan vi försöka göra en skillnad. Även om läget i världen totalt sett ser bättre ut än någonsin finns det fortfarande saker att göra, både på hemmaplan och utomlands. Gillar din inlägg om Afrika och ditt sätt att skriva om både detta och din vardag. Keep up the good work!

Lämna ett svar till CLöfvenhamn Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *