VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

ETT MISSLYCKANDE-ELLER?

 

Foto. Malin Bondeson

Västerås 2007. Solsken i blick. Lennox var två år. I min tarm växte tyst en clementinstor tumör. Men det visste jag inte då. 

Desto äldre jag blir tror jag på att vi är här för att lära. Alla vi träffar, alla möten formar oss. 

Sedan vad vi gör av visdomen är olika. En del går igenom livet utan att reflektera. Andra synliggör erfarenheterna och omvandlar dem i praktik till gott. 

Inget är rätt eller fel. Länge våndades jag över att skiljas. Såg det som ett failure, ett misslyckande. Bilden av kärnfamiljen var fundamental hos mig. Viktig. 

Men så bestämde jag mig för att se det på ett annat sätt. Att jag tog ansvar över mitt kommande liv. Att jag vill och är värd att ge och få kärlek.

 Och att Lennox bör få lära sig ljudet av en kyss i hallen. Och att han delar kungakronan med någon annan. 

Jag måste visa honom att jag tycker jag är viktig, hur ska han annars som vuxen respektera och lyssna till sin egen röst utan att ständigt spegla sig i andra? 

Så ja. Jag förlorade men vann något annat som jag ska luska reda på. Mig själv. 


Kommentarer


  1. Cath 21 oktober, 2015 on 21:48 Svara

    Gör du så, helt rätt!
    Jag har aldrig ångrat mitt beslut att separera, men du vill ju inte heller höra om att man faktiskt kan finna ro i varannanvecka och uppskatta det. Vilket för mig var en stor del av beslutet, jag förstod till fullo vad jag var tvungen att avstå ifrån.
    Har vänner som har sagt att deras barn aldrig ska bli skilsmässobarn men det barnen i de förhållandena får med sig är två vuxna offer som inte älskar varandra, kränker varandra och är bittra. För mig är det viktigare att förmedla att vi har valt bort varandra men idag är lyckliga på olika håll. Det som var rätt då var inte rätt ca 10 år senare. Man måste våga för att vinna och vi vann ändå det finaste; två underbara döttrar som ingen av oss ångrar.

  2. Lars N 21 oktober, 2015 on 21:53 Svara

    Tankar och funderingar…
    Förlorade… Ja kan hända, men är det troligare att du tog möjligheten till ett gott liv. Familj och det du såg som viktigt då, mer än att du hade något och förlorade det. Livet tog som så många gånger en annan väg, en obekant dålig kraftfull makt grodde i dig, kontrollerade snart ditt liv. Allas liv, du stod upp mot den, inte ensam utan med familj.
    Kan det vara så att du mognade, växte och lärde dig. Förändrades på ett för dig positivt sätt, men att andra inte tog den vägen eller kanske inte fick samma fokus.
    Man kan inte fungera som par om man står på olika platser i liv och mognad.
    Jag tror inte du förlorade, inte heller behöver du finna dig själv. Bara se dig själv där du är och godta vad du utvecklats till, på engelska är många uttryck mer målande… Embrace yourself

  3. Överlevnadsguiden 21 oktober, 2015 on 22:01 Svara

    Jag tror också att vi är här för att lära, och jag tror att just relationer är en viktig del av det lärandet. När vi har lärt oss och utvecklats allt vi kan i en relation så är det dags att lämna den relationen och gå vidare. Det gäller inte vara kärleksförhållanden utan alla former av relationer. En avslutad relation är alltså inte ett misslyckande, relationen kan ha varit fullständigt lyckad i alla avseenden, men när man inte har mer att ge och lära varandra så är det dags av avsluta den lyckade relationen och gå vidare i livet. I det läget skulle det snarare vara ett misslyckande att stanna kvar eftersom man då hindrar sig själv och varandra från att fortsätta utvecklas.
    Charlotta

  4. Maria Mårtensson 21 oktober, 2015 on 22:42 Svara

    Vilka peppande ord så här på kvällskvisten! Tack Lotta!
    Jag är en separerad tvåbarnsmamma som jobbar heltid och många gånger slagit med dåligt samvete för att vi tvingades separera. LJobbar för mycket och vill mer än jag orkar med. Men precis som du säger så valde jag ett bättre liv för mig och mina barn, för det livet jag hade i tvåsamheten var tomt och ett ständigt misslyckande känslomässigt. Att inte kunna vara sig själv, att inte bli bekräfta och sedd. Att visa sina barn att familjelivet består av tårar och hårda ord. Vad händer med de barnen? Hur ska de lära sig att älska när föräldrarna bryter ner varandra?
    Det är dags att göra uppror mot gamla föreställningar om kärnfamiljen som det enda rätta. Vem sätter den normen? Och vem vill/orkar leva ett falskt liv bara för att det ser bra ut i andras ögon? Livet är för kort för att levas på andras villkor.
    Livet ger så många chanser. Jag brukar tänka att ”när Gud stänger en dörr öppnar han ett fönster”
    I dag vet mina barn hur det låter när mamma får en kyss i hallen. De vet hur mysigt det är att äta middag ihop med någon som tycker om deras mamma. Jag känner mig stark nu och oövervinnerlig. En känsla som aldrig hade varit möjlig att återskapa i min gamla kärnfamilj. När mamma mår bra mår barnen bra. En mamma som får kärlek, kan ge kärlek.
    Lotta, jag tror att Gud håller alla fönster öppna för dig i framtiden. Du verkar vara en helt underbar mamma och förebild. Tack för din blogg!

  5. Ulrika 21 oktober, 2015 on 22:58 Svara

    Ja Lotta, precis så tänker jag också som är i samma stadie i en separation som du.
    Stor kram!

  6. Mamma 21 oktober, 2015 on 23:29 Svara

    Det som är mest fantastiskt och fascinerande med vuxenkärlek är att vi alla är ersättningsbara och att det finns flera människor där ute som är ämnade för varandra. Man kan träffa kärleken flera gånger i livr, det tycker jag är fantastiskt! Det är inte ett misslyckande att skiljas, att stanna kvar när kärleken dött ut är det. En vuxenrelation är något mellan två vuxna och har inget med barn att göra. En otrogen person tex är otrogen mot sin partner, inte sitt barn och har därmed svikit sin partner men inte sitt barn. Ibland är människor så förälskade i sin kärnfamilj att de inte inser att de slutat vara kära i sin partner för länge sedan. Lyckliga föräldrar leder till lyckliga barn, skilda som gifta <3

    • Marta 23 oktober, 2015 on 12:40 Svara

      Så otroligt klokt och bra du skriver.

  7. Millan 22 oktober, 2015 on 05:18 Svara

    Amen till både inlägget och kommentarerna hittills!

  8. D Diana 22 oktober, 2015 on 09:44 Svara

    Väldigt fint skrivet. Synd att det måste gå den vägen för alla mer eller mindre men ibland gör det det och vad ska man göra. Precis som du säger, viktigare att visa att man ska lyssna och respektera sina känslor och tankar istället för att ignorera dom. Starkt gjort.

  9. Lotta 22 oktober, 2015 on 10:17 Svara

    Följ ditt hjärta …
    För världen kanske du bara är en enda människa .
    Men för en människa kan du vara hela världen .
    (Sagt av kloka , kloka Astrid Lindgren )

  10. Camilla 22 oktober, 2015 on 12:21 Svara

    Svårt men ibland det bästa!
    Det tar sin tid att läka men sedan ser du tillbaka och då har man tagit
    det bästa beslutet.

    Lycka till och hoppas du hitta en lgh snart!

    Kram Camilla
    http://www.nouw.com/Camothen

  11. boom beach astuces base 22 oktober, 2015 on 12:49 Svara

    boom beach astuces base

    ETT MISSLYCKANDE-ELLER? | Vimmelmamman

  12. Per 22 oktober, 2015 on 16:19 Svara

    Det där är kvinnospråk.
    Kan du översätta så att också en man begriper?

  13. Anka 24 oktober, 2015 on 13:01 Svara

    Det skriker mellan raderna att du och Threst hade ett infekterat förhållande. Det skriker även mellan raderna att du har ett osunt förhållande till din son, i den ålder om han är är det läge att släppa greppet, bitvis. Låta honom växa upp med allt vad det innebär.

    • Lars N 24 oktober, 2015 on 13:04 Svara

      Det enda som skriker här är ditt inlägg.

      • Vic 28 oktober, 2015 on 11:01 Svara

        Hehehe… Rolig! Tänkte samma tanke!

  14. Gabriella 28 oktober, 2015 on 00:30 Svara

    Fint skrivet, jag tror det är viktigt att barn förstår hur viktig relationen mellan två vuxna som älskar varandra är. Min man försvarar mig alltid inför barnen (om dom skulle ha några klagomål, haha) och det känns viktigt. Vi är ett team liksom och barnen är det viktigaste vi har men jag och min man är ändå teamet.
    Låter lite snurrigt men jag känner att du har rätt, barn behöver se vuxna som respekterar och älskar varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *