Jag kommer ihåg en specifik situation. Det var sommar, innan jag blev sjuk. Jag såg en kille med vantar på sig. Lovvika. De där tjocka vackra vita ni vet. Det var på ICA BEA. Vantar och en tjock tröja fast det var svinvarmt ute.
Men så när jag själv blev sjuk och fick cellgifter i sex månader gick jag själv med vantar ibland. Tunna dock och frös ständigt och jämt. Det där fick mig att sluta ställa mina egna tankar om folk. Att man inte vet shit nada vad människor går igenom.
Vi har alla våra historier att bära.
RSS-flöde
Så sant <3
När jag fick malignt melanom i ögat och blev behandlad var jag tvungen att gå med solglasögon, det störde nog en del