VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

FOKUS-EMMA

 

Emma Kock. Det var ett tag sedan vi pratade om Emma. När jag kom hem låg tidningen Plaza Kvinna i brevlådan. Med ett reportage om just Emma samt en liten lapp om varför. Emma är just nu hemma i Skåne för att sommarjobba som hon brukar. Kvar i Uganda är ju hennes killar som hon återvänder till.

 

 

Hon är lite som den där den där  målbilden jag hade på kylskåpet när jag var sjuk, fast då satte jag upp en bild på Lennox, mig och katten när vi satt i trädgården. Och varje gång jag mådde skit tänkte jag på den där bilden. Att jag skulle sitta i den där trädgården nästa år med samma tjocka katt och unge.

 

Och lite samma är det med Emma. För när det tjockar  till sig i livet av olika  anledningar så är hon mitt målsnöre. Mitt ledljus att hålla sig till för jag tänker att kan Emma, kan jag. Faktiskt lite så. Det finns många Emmor i världen. Susanna I Ghana som också driver barnhem och nu även skola, är ytterligare exempel på de där hjältarna som aldrig blir hyllade. Och Magda Gad i Monrovia. Som bokstavligen räddar livet på tandlösa gatubarn eller övergivna spädbarn, ger dem ett hem, en famn och framför allt ett hopp om en framtid.

 

 

De här unga tjejerna lever sina liv långt från Sveriges trygga välfärd och bygger barnhem långt ute på landsbygden, tjafsar  med den afrikanska byråkratin, drar vatten, fixar solenergi, kokar soppa på en spik och bär sjuka barn längst mörka landsvägar för att få den enklaste vård. De  är mina hjältar! Varje dag, sju dagar i veckan.

Nu har Emma skaffat swish,  Numret är  123 476 39 83. Det är tack vare givare som dig hon kan gå runt varje månad. Heja Emma. Och alla andra världsförbättrare.

 

 



 


Annons

Kommentarer


  1. Agneta Nyström 30 juni, 2015 on 23:33 Svara

    Hej Lotta
    Har du läst det senaste som Susanna skrivit om sina nya problem i Ghana, med hot och annat otrevligt som hon utsätts för just nu. Jag har följt henne i flera år och blev så fruktansvärt ledsen av vad hon skrev i går på FB och sin blogg. Det var verkligen ingen rolig läsning, med all avundsjuka från byborna, hövdingen och till och med, om jag förstod det hela rätt, även från personal på barnhemmet. Kan det möjligen bero på allt som vi tillsammans skickade ner i containern. skulle vara intressant att höra vad du har för åsikt om detta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *