VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

VI BEHÖVER PRATA MED BARNEN OM TIGGERI

Så hur gör man?

Hur pratar vi med barnen om det där som är så jobbigt för os själva? Som vi inte riktigt vet hur vi ska förklara. Vi vill ju inte pracka på dem våra  egna värderingar. Färga dem för mycket med vårt. Men hur känns det i kroppen när man bara hastar förbi. Blir det någonsin en vana? Nämner man det för sitt barn, att man precis passerat en medmänniska med uträckt hand? Eller är man bara helt tyst som om det vore den naturligaste sak i världen.

Om vi för en minut skulle ta och glömma det där med att de minsann har ett val, eller att de jobbar för ligor, eller att de faktiskt har en MOBILTELEFON, då fattar man ju att de har pengar, att de sitter där för de är för LATA för att jobba som vanligt hederligt folk. Och ger man dem pengar kommer fler hit. De är som duvorna på Hötorget.

Om vi faktisk bara skulle ta och se det vi ser där och då. Men hur förklarar man för barnen på ett vettigt sätt? I min värld är det  skottpengar på föräldrar som bara nonchalerar att prata med sina barn om det här som pågår. Som bara blundar när man passerar från ICA med full kundvagn. Barn undrar. Barn  vill ha sammanhang. Varför sitter man på gatan? Är man hungrig? Gör det ont att sitta så länge på en hård plats? Har de egna barn? Var sover man på natten?

Det där måste man möta. Att inte få svar på sina funderingar skapar oro. Och  då fyller barn på med egna svar som kan vara mer skrämmande än verkligheten. Men det kräver att vi själva humaniserar våra medmänniskor och som vanligt är det svårt när föreställningar härjar loss och vi själva inte är riktigt säkra själva på hur vi ska hantera det här relativt nya  fenomenet som dykt upp i Sverige.

Stadsmissionen har här sex tips på hur du kan prata med ditt barn.



Annons

Kommentarer


  1. Marianne 17 juni, 2015 on 08:40 Svara

    Mina barnbarn, 5 och 3 år, frågade sin mamma när de gick in i affären varför tanten sitter där.
    Hon svarade att hon är fattig och måste få pengar. Då sa mitt barnbarn kan vi inte köpa något till henne. De köpte en bulle och en festis som de gav henne när de kom ut. Hon blev så lycklig pussade båda barnen och grät. Det kändes i hjärtat, vi bryr oss om andra människor och det uppskattas. Så lite det behövs.

    • Torsten 17 juni, 2015 on 09:42 Svara

      Lustigt, jag såg något liknande utanför systemet. En tant gav några kronor åt en man som satt och tiggde och han blev så glad att han kysste henne på handen flera ggr. Tanten blev generad men glad.

      Vad ska man säga till barnen var frågan……tja, sanningen är väl alltid bäst. Vissa drar en nitlott andra börjar sina liv i ”pole position” vid födseln. Trist men sånt är livet och det enda man kan göra är att försöka hjälpa dem som har det sämre än en själv. Vill man inte ge pengar för man tror att de rånas på dem av elaka människor, ja då kan man ge mat, kläder, hygienartiklar och sånt. En cheesburgare på mc donalds kostar 10kr t. ex.

  2. Malin 17 juni, 2015 on 17:52 Svara

    Men tror du det finns föräldrar som inte pratar med barnen om tiggarna?

    Jag har inte reflekterat över att det på något sätt skulle vara svårt att prata om? De är fattiga och har det inte bra i sina hemländer, det är svårt för dem att få jobb där, därför åker de till Sverige för att tigga och de hoppas få pengar för att bygga en bättre bostad och så vidare.

    Ungefär så pratar jag med barnen om tiggarna. Menar du kanske att man ska göra djupare analyser än så? Diskutera mer om fördomar och varför de har det dåligt i sina hemländer? Det beror nog på barnens ålder tycker jag. Man får anpassa diskussionen till barnet.

    • Lotta 17 juni, 2015 on 18:19 Svara

      Nej, menar att jag tror det är många som inte ens nämner det. Det du gör är så rätt och klokt. På deras nivå

  3. Tina 17 juni, 2015 on 19:52 Svara

    Så riktigt och viktigt!

  4. Ann 17 juni, 2015 on 20:11 Svara

    Jag jobbar i butik och ser vad de handlar för pengarna somliga skänker och inte är det festis och bulle iaf.
    Tyvärr blir vi butiksfolk ganska luttrade när det gäller dessa människor, som tyvärr både åker fast som snattare och alltid hittar sätt att missbruka saker. Bara en sån sak som att vi har en kaffeautomat i butiken och inte längre kan ha rör med strösocker och tepåsar framme för att de fyller fickorna. Ställer sig framför kunder som handlar mycket, saknar pengar att betala sina varor med och med div påtryckningar får den som står bakom att känna sig tvungna att betala för dem, knallar in i morgonrock och gör sin morgontvätt vid handfatet avsett för de som pantar att tvätta av händerna i osv. När man sen läser om den sanitära olägenhet som uppstår när de ogenerat uträttar sina behov på gator o torg så försvinner lusten att prata med barnen om tiggarna för jag vet att jag inte gör det på ett sätt som inte färgar mina egna högst personliga åsikter om dem. Jag är rädd att allteftersom detta fortgår får SD vind i seglen, håll i hatten gott folk till nästa valrörelse!

    • Tina 17 juni, 2015 on 20:58 Svara

      Kan bara hålla med. Tiggeriet är ett problem som politikerna nu måste ta tag i.

  5. Tina 17 juni, 2015 on 20:54 Svara

    Skottpengar?! Jo jag tackar ja. My way or the hig way?

    Har du hört någon förälder som vägrat prata om tiggare? Själv har jag inte pratat om det, för mina barn har inte frågat. Inte konstigare än så. Dom har kanske dragit egna slutsatser eller pratat om det i skolan.
    Jag pratar inte med mina barn om allt. Men svarar så gott jag kan på frågor. Och jag begär inte skottpengar på sådant du inte tar upp med ditt barn.

    • Asta 17 juni, 2015 on 23:06 Svara

      Du tycker inte att det är konstigt Tina att de inte frågar om något som så uppenbart berör oss vuxna?
      Solidaritet och allas lika värde är viktiga saker att diskutera och fostra barn i / Asta

    • Lotta 18 juni, 2015 on 08:22 Svara

      Ok. Så bara för att de inte frågar så nämner du inte det beklämda i situationen när mönniskor sitter och tigger framför ditt barn? Eh. Ok. Barn undrar. Fast de inte frågar.

  6. EVA 17 juni, 2015 on 23:24 Svara

    Va??? Skottpengar???

  7. Cath 18 juni, 2015 on 09:37 Svara

    Är väldigt ambivalent till tiggarna. ”Lärt känna” några i mitt kvarter, de ger jag gärna en slant medan andra ignorerar jag. Var inne på Coop för ett tag sedan då en tiggare dök på mig, att han var hungrig förstod jag. Han ville ha en halv kyckling, ok men då kom hans kompis och ville också ha kyckling! Jaha, sen ville de ha bröd hm.. men då de kom med en 2 l Cola sa jag nej, vilket de accepterade men då jag skulle gå till kassan så tog jag med Colan också.. de var mig evigt tacksamma. Dagens goda gärning typ som ändå ger dåligt samvete för överflödet.

    Vi hade catering på båtklubben, blev hur mycket mat som helst över, tog med maten till ett läger i närheten. Några var tacksamma men en dam ville ha ”traktamente”! Kändes så där..

    Mina barn är vuxna och tiggeriet har smugit sig på oss under ganska många år nu, tror att barn har lärt sig att tiggarna är en del av stadsbilden men vill vi ha det så här?

  8. Benita 18 juni, 2015 on 17:05 Svara

    Visst berättar man ju för barnen precis som det är. svårare är det inte. Jag har lite svårt med tiggeriet. Tycker det inte passar i vår tid. Borde nog hitta på ett annat sätt att åtgärda problemet. Sedan är tiggarna inte alltid så snälla. Jag skakade en gång på huvudet då jag hade bråttom, då spottade tiggaren på mej..
    Samma har jag hört av andra människor, så jag ger nog inget åt någon tiggare mera :(

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *