Den här med cancer kommer aldrig försvinna i bloggen. Lika lite som det kommer att försvinna från min näthinna. Det finns alltid där. Bäst förklarat är att förr tänkte jag på cancer 6000 gånger om dagen. Nu är det nere på 2000 kanske. Som en sten i skon. Det finns där och skaver. Man står ut, det gör man men det är inte helt smärtfritt. Många av er som är eller har varit sjuka blir rekommenerade den här bloggen. Eller googlar cancer, coloncancer och hamnar här. Och jag är väldigt glad om det kan underlätta för en enda människa att bli lite ledsagad genom det där helvetet.
Stina skriver:
Hej! Tack för en bra och varierande blogg.
Jag har också drabbats av cancer. Därav en av anledningarna till att jag äter. Jag undrar hur du tänker runt kosten sen du blev frisk?
Jag är nyopererad och jag tänker så mycket kring hur jag ska äta bäst i framtiden . Återfall beror ju på så mycket men jag är väl rädd antar jag att jag inte äter tillräckligt bra för att öka chansen att hålla mig frisk och att kroppen är på topp? Hur tänker du?
På bilderna ser ni mina ärr. Det vertikala är när man opererade bort 80 cm tarm och det diagonala är när man tog levern. Det skiljer några år emellan. Den sista bilden tog jag igår kväll.
Kosten ja. Nej. Efter min tarmoperation var det en mardröm att äta. Jag kräktes rätt mycket och åt lite och sakta. Varje gång jag skulle bajsa gjorde det så ont att jag tog oxycontin /morfintabletter innan. Men sedan har jag aldrig ätit någon speciell kost. När tarmen sakta läkte började jag äta precis som vanligt igen. Och jag äter allt. Däremot går jag på toa ca 4-6 gånger per dag eftersom allt passerar fortare.
Tjocktarmen är bara 20 cm nu. Men annars är det ingen skillnad och jag verkar definitivt ta upp näring trots det. Annat är det med törsten. Är otroligt törstig, speciellt på kvällarna. Men annars äter jag precis som innan. Inte mindre av något eller mer av annat. Det tog nog…minst två år EFTER att jag avslutat min cellgiftsbehandling innan jag var mig själv. Gifterna finns kvar i kroppen och effekten sitter i långt efter avslutad behandling. Jag blev sjuk maj-2008 och var nog inte tillbaka som människa efter två stora operationer och en sexmånaders behandling förrän 2010 tidigast.
Min devis är att göra det jag mår bra av. Om det betyder att jag vill trycka i mig en pizza men en cola till, så gör jag det. MEN jag aktar mig för att säga att det är rätt. Vi måste alla hitta sätt hur vi ska förhålla oss till sjukdomar själva och kan inte riktigt snegla på andra.
RSS-flöde
ja nu är det ju inte precis en kommentar om det du skrev mer än jag säger: snygga ärr.
jag såg din son i helgen. Kul känsla. först kände jag igen håret och dröjde någon nanosec innan jag kom på vem det var. gullmarsplans t.bana kul att folk finns på riktigt.
ja skulle bli överlycklig och bli lotsad till din blogg om jag hade drabbats av samma sjukdom. verkligen en positiv och ärlig blogg även när du inte mådde bra.
Hej Tip Tip. Nej, Lennox var inte i Gullmars i helgen. Det måste varit någon annan. Kram Lotta
Tack <3
Tycker tipsen att äta pizza när man känner för det etc. är bra. Många tycks tro att efter sjukdom är det ”stålbad” som gäller, men sjukdomar utvecklas oftast under väldigt många år och ibland helt utan anledning och oavsett vad vi har stoppat i oss eller inte. Ingen idé att ha dåligt samvete för det man ätit , gjort osv. Att äta varierat och näringsfullt är naturligtvis super viktigt, men det är det att unna sig av livets goda emellanåt oxå(om det så är pizza, lite godis eller en räkmacka) Blir det dåligt med livskvalitet och totalt utseslutande av sånt man tycker om så blir välbefinnandet lidande på annat vis.Kanske på sin plats här att poängtera att jag naturligtvis inte menar att man kan äta allt det som betraktas som s.k.onyttigt var & varannan dag, men då och då och jag är absolut ingen expert på vad man får/kan äta efter tarmcancer sjukdom. Jag tror oxå att kroppen är så finurligt funtad att den visar oss lite vad vi behöver äta och att suget man känner ibland efter ngt speciellt faktiskt kan vara en sån signal.