VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

SKINN OCH HÅR

 

Fick en tid på Creative Headz på Odengatan igår. All min toning har gått ut och det är ju inget världsproblem förstås. Men lade i en ny i den här färgen jag tycker så mycket om. Mörk men ändå inte mörk på något vis. Sedan klippte Natis mig tre centimer. Trivs bäst i den här längden trots att jag envisas med att försöka ha det längre ibland. Hälsa från mig om du bokar.

 

 

 

I söndags tog jag bilen och åkte till Jofamas utförsäljning i Sickla. De har ju ofta samarbeten med duktiga bloggare som Kenza, Marie Serneholt och Caroline Roxy. Sist ut är norska tjejen Kristine Ullebo vars jackor du ser ovan.

 

Här är jackorna som Roxy designat.

 

Fina textiljackor finns det också.

 

Själv blev det en herrjacka. En riktig klassiker med det röda tyget och grova dragkedjorna. Så cool.

 

Threst åker till Lissabon på fredag. Och är det inte typisk? Helt plötsligt rasar det in vimmel både lördag, söndag och måndag. Lennox är så stor nu att han ofta fixar att vara hemma någon timme och väljer nästan alltid det framför att följa med mig och stå röda mattan och hänga. JAG har lite problem med det där. Att lämna honom hemma men HAN har inga som helst problem med det. Jag tror att han känner sig lite stor och det är förstås viktigt att få göra. Sedan tycker jag ju fortfarande att det är helt vansinnigt att vi inte kan hjäpa varandra mer och på ett naturligare sätt.

Vi har gjort det några gånger. Ringt en klassförälder som bor nära och vars barn Lennox brukar hänga med. Berättar hur det är. Att jag ska jobba och  Threst är på kundmöte tex. Om Lennox kan få komma och leka några timmar. Och det går ju oftast bra. Men det är ALDRIG någon som verkar behöva den hjälpen från oss och till slut känns det dumt att ringa trots att jag tycker det är den naturligaste i världen att man kan hjälpa varandra ibland när det kör ihop sig istället för att ringa barnvakt eller farmor/mormor den korta tid det ofta rör sig om. Typiskt svensk. Man ska alltid klara sig själv. Inte vara till besvär. Inte störa. Skulle aldrig hända i Afrikat.

Hur är det med era 9-10 åringar, ni som har några. Är de hemma själva och hur länge kan det då röra sig om?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

as


Kommentarer


  1. ALE 21 april, 2015 on 10:57 Svara

    Senegal Kingfisher kanske?

    • lotta 21 april, 2015 on 11:43 Svara

      Åh, måste kolla in. Tusen tack!

  2. inna 21 april, 2015 on 13:43 Svara

    Min 10 åring är hemma ibland några timmar själv. Vi har precis börjat och det funkar bra! Han verkar växa av det för varje gång! Tråkigt att höra att ni inte hjälps åt – vi använder alltid grannar och klassföräldrar som hjälpredor när det kör ihop sig. Och vi bor i Stockholm 🙂

  3. Anette 21 april, 2015 on 15:54 Svara

    Var någonstans i Sickla? Mvh Anette

  4. Ann.B 21 april, 2015 on 16:07 Svara

    Hej!
    Vi lämnar aldrig våran 11 åring själv,tänk om han ramlar slår hål i huvudet….börjar brinna….kommer konstigt folk……Ja,ja kanske är jag nojig ,men än tycker jag han är för liten.
    Vågar ej chansa;)
    Kan ni inte göra upp med närmaste granne ? Tala om o kolla om han kan komma dit om någoting händer o dom kan kolla lite extra.
    🙂

    • Mamma 21 april, 2015 on 22:23 Svara

      Oj vilken oro! Detta kan ju hända hur stort ditt barn än är. Risken är kanske snarare att du hämmar ditt barn och riskerar att hen inte vågar leva livet? Är det inte bättre att ge barnen rätt redskap för att hantera eventuella problem dem kommer stöta på i livet?

    • Flisfia 21 april, 2015 on 22:48 Svara

      Oh My God! Du känner inte att du förminskar hans självkänsla? Risken är att han känner sig rätt värdelös om du inte visar honom att du har högre tankar om honom än så.

  5. Stina 21 april, 2015 on 18:54 Svara

    Hej! Tack för en bra och varierande blogg.
    Jag har också drabbats av cancer. Därav en av anledningarna till att jag äter.
    Jag undrar hur du tänker runt kosten sen du blev frisk?
    Jag är nyopererad och jag tänker så
    Mycket kring hur jag ska äta bäst i framtiden .
    Återfall beror ju på så mycket men jag är väll rädd antar jag att jag inte äter tillräckligt bra för att öka chansen att hålla mig frisk och att kroppen är på topp? Hur tänker du?
    Du får gärna maila mig eller svara här. Tack Lotta

    • Lena Eriksson 21 april, 2015 on 21:13 Svara

      Åh, vad jag känner igen mig! 2010 opererades jag och vilket helvete det var. Vad ska jag äta? Vad ska jag äta? Till slut landade jag i grönsaker, bär, lite frukt, fisk, bönor, nötter o frön. Men som du själv säger så är det mycket annat spelar in när det gäller risken för återfall.

      De allra, allra bästa hälsningarna till dig!!!

  6. Anna 22 april, 2015 on 11:56 Svara

    Hej fina Lotta,

    Min dotter är lika gammal som Lennox, och hon kan vara själv någon timma eller så.
    Att hon sedan har en bror som är 5 år äldre har gjort sitt – han började gå hem själv från skolan vid tidig ålder, och har alltid varit duktig på att fixa grejer själv, så som mellanmål efter skolan, frukost på morgonen, osv.

    Men ibland, när min son inte är hemma, eller om jag skjutsar honom till någon träning eller match, så väljer hon alltid att stanna hemma själv!
    Tyvärr blir det ju så, iallafall för vår del, att hon har på TVn I princip hela tiden jag är borta. Men jag kan ta det. Det är Disney Channel eller CBBC (vi bor I England) som visar bra, ”rejäla” barnprogram.

    För något år sedan var det inbrott hos en granne, och när vi i familjen fick reda på det så blev hon lite rädd. Och jag också, förstås. Inbrottet skedde när grannen var ute, men vi var hemma – såklart totalt ovetandes om vad som pågick i huset bredvid!
    Efter den incidenten så brukar hon alltid fråga hur länge jag blir borta, men hon vill fortfarande vara själv. Som gammal hästtjej så brukar jag jämföra det lite med att man måste ta sig upp på hästryggen igen, när man ramlat av.

    Eftersom jag har både en son och en dotter, så har jag märkt lite skillnaden – dels hur de själva har varit, och dels hur jag har behandlat dem i det här med att vara själv hemma.
    Men överlag så tror jag att det är bra för dem att börja vänja sig vid ensamhet. Och att man visar dem ett förtroende, att det kan börja ta hand om sig själva.

    Jag har vänner som aldrig lämnar sina barn själva hemma, mestadels för att barnen inte är mogna nog att vara själva hemma. Jag tror det där varierar lite, men någonstans måste man ju börja – annars blir omställning alldeles för tuff när man väl vill börja.

    Oj, det blev ett långt inlägg. Men jag tycker detta är intressant. Min sambo och jag har haft väldigt olika inställningar till det här med att vara ensam hemma, kan jag också tillägga.
    Och – vi har toppenbra grannar! I 9 utav 10 hus runtomkring oss bor barnfamiljer, varav många som är hemma och är föräldralediga. Så när mina barn är hemma, så brukar jag då och då påminna dem att de kan gå till den och den grannen om det skulle vara något.
    Och så kan de ju alltid nå mig och min sambo på mobilerna, såklart.

    Kram till dig!

    • Anna 22 april, 2015 on 11:59 Svara

      Kan ju också tillägga (som om jag inte skrivit långt nog, haha) att vi har vänner som bor i närheten, och vi hjälps väldigt ofta åt med barnpassning om det skulle vara längre tider. Min vän är ensamstående med 4 barn, och hon är inte rädd för att fråga om hjälp, vilket känns jätteskönt!

      Fundera om det är någon i din närhet som kan hjälpa till. Och om de inte behöver hjälp lika ofta som du och din man, så kan du alltid ”ge tillbaka” i form av en rolig dag ute, typ på Skansen, eller bio eller nåt.

      Ha en fin dag!

  7. Sturebymamman 22 april, 2015 on 17:11 Svara

    Har en dotter som är nio år med en äldre bror som sportar mycket.
    När hennes bror har tex. matcher och vi vuxna vill se den så är det oftast så att hon väljer att vara hemma istället för att följa med oss.
    Inga problem för oss och hon klarar det galant!

  8. Marlene 23 april, 2015 on 08:45 Svara

    Hej Lotta!
    Jag håller med om det där med att det är typiskt svenskt att klara sig själv och inte be om hjälp. Bor i södra Schweiz och det bor många Italienska familjer här. Min granne från Sicilien tex, hennes dotter kommer ofta till oss när hennes mamma behöver hjälp. Utan planering och konstigheter. Knackar på och frågar bara. Kan vi så kan vi. Själv, svensk som jag är, så drar jag mig för att fråga. Försöker pussla och trixa för att få det att gå ihop utan hjälp. Jag försöker anpassa mig, men det går långsamt-jag har ju bott här i 14 år… 🙂

    Min dotter fyller 9 år i September. Jag har aldrig lämnat henne själv någon längre stund och hon skulle inte vilja det heller (mörkrädd…). Vi har inte behövt det heller eftersom jag har mina svärföräldrar som mer än gärna ställer upp. Jag tror det är väldigt individuellt och jag tror man känner som förälder om man kan lämna barnet självt. Om man känner att man kan lita på barnet, att barnet har någon att ringa om han/hon skulle behöva och att om barnet själv är ok med det så tycker jag att det är ok (oberoende av ålder).

    Kram Marlene

  9. Petra 26 april, 2015 on 05:00 Svara

    Vår son är född 2005. Han vill inte gå på Fritids efter skolan så han går hem själv vid 14 och vi kommer hem vid 17, han fixar mellanmål och tittar på tv eller gör läxorna och detta går galant.

  10. Isa 1 maj, 2015 on 19:38 Svara

    Vad ledsen jag blir när folk skriver elaka kommentarer när det finns de som inte vågar lämna sina 10- 11 åringar ensamma hemma. Kan ju vara något som har hänt tidigare som gör att det finns en rädsla. Saker och ting kan hända men oftast så gör det ju inte det.
    Jag tycker att det är något som man som förälder måste känna av själv och den som inte klarar av det ska inte idiotförklaras.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *