Min mamma. Uppfostrade mig ensam tills jag var sju år. Det var inte vardagsmat för drygt 40 år sedan. Lägg till att jag hade en annan hudfärg vilket verkligen är vardagsmat idag. På skolgården ser jag alla dessa kulörer och jag älskar det. När jag var liten samlades folk runt barnvagnen. När jag var liten kallades man för neger av inte bättre vetande människor (det händer än idag 2015) När jag var liten hade jag ingen att identifiera mig med utan ville ha ljust, rakt hår som Agneta i ABBA.
Men nu ska det här inlägget inte handla om mig. Utan min mamma. Hon kämpade på inom vården. Bodde med mig inhyst i ett litet rum. Badade mig i handfatet, gjorde det bästa hon kunde för mig. Och jag var alltid glad. Enkel att ha att göra med. Sedan träffade hon Janne. Min bonuspappa, flyttade ut på landet och jag fick två småsyskon.
Hon började jobba på åkeriet. Tog busskort. Körde skolbussen runt på landsbygden in till skolan i Fjugesta. Lärde sig namnet på varenda unge som klev på och hade koll på vem som var dess föräldrar. Och jag tror hon är nöjd även om jag ibland kan ana en längtan efter större liv. Hon älskar att resa, att njuta av god mat, se människor, vara med där det händer. Hon hade passat i en mindre stad med lite flärd och kultur omkring sig. Egentligen är hon mer av en livsnjutare än vad jag är.
Vi bjöd henne till syrrans jobb i Örebro. Överraskade henne med att sjunga ”Ja må hon leva” när hon öppnade dörren och bjöd in vänner och släkt. Hon gillar inte att vara i centrum men hon blev glad.
Syrran hade hittat ett kort på mamma som liten och egentligen ordnat allting med festen. Dukat och beställt tårtor och sett till att alla kommit. Sedan stannade hon kvar och plockade undan när vi åkte tillbaka till Stockholm.
Och brorsan var där förstås. Mamma och pappa har rest mycket de sista åren sedan de pensionerades. Det tycker jag är bra. För vad är viktigast? Pengar på banken eller många minnen att se tillbaka på när man blir äldre. Nu ska de snart till Turkiet och var nyligen i Spanien i november. Vi har lite överraskningar kvar till henne. Men det kan jag ju inte berätta om här förstås.
Puss mamma. Älskar dig.
RSS-flöde
Stort Grattis till din snygga Mamma! Som jag nu hyser ännu mer respekt för, efter att ha hört delar av hennes livshistoria!
Och så undrar – vad är hemligheten? Hur håller man sig sådär snygg ”upp I åren”?
Varm kram till er båda!
Anna
En vacker ungdomlig och duktig mamma har du..gratulera henne..)
Måste kommentera det där du skrev om neger. När jag var liten och gick i skolan hette mörkhyade människor neger, sådana som du kallades mulatt. Inte tyckte man det var något skällsord eller fult att säga neger, inte konstigare än, kines japan, finne osv . Vet inte när det plötsligt blev det. När man har det ingrott och alltid sagt det från liten, slinker det ännu ut ibland och då menar man inget illa.
Hur tänker du nu? En kines är från Kina, en japan är från Japan, en finne är från Finland men från vilket land menar du att en s k neger är? Inte sa du väl guling eller viting när du talade om japaner, kineser och finnar? Det är kanske på tiden att du tar till dig att vi inte längre kallar mörkhyade människor efter deras färg… Liksom vi inte bör tala om infödda svenskar som annat än svenskar även om de har en annan religion än den kristna.
Oj, oj då….inte är det jag som menar, utan skrev just att vi lärde oss i skolan att är man mörkhyad hette det neger..ja nog talade vi ju om gula kineser och vita osv…Det jag ville komma fram med att neger var förut ett ord för mörkhyade och inte illa menat på något sätt. Sedan plötsligt blev det fult att säga det. Vet inte ens vad som är fult i ordet. Obildad kanske, men det är inget jag funderat mera på.
Nuförtiden säger man ju inte så mera, men har man halva sitt liv sagt det så kommer det i misstag ibland.
Är själv finlandssvensk och här kallar finnarna oss hurrir. Det tycker jag i alla fall är ett skällsord. Inte är det lätt….
Eller så menar du att vi ska tala om infödda svenskar som svenskar även om de har en ”annan” hudfärg än den vita. Har inget med religon att göra, anser jag. Jag är färgad och kristen. Tyvärr så uppfattas mörka lätt som muslimer. Inget fel på muslimer men inget som sitter i hudfärgen.
Hörde en kvinna som ondgjorde sig över muslimer i o m bombningen av World Trade Center, när hon fick syn på mig blev hon förlägen och skulle be om ursäkt.. Hur många svarta kristna dog inte där.. hur tänkte hon?
Till Anita ovanstående
Precis vad jag menar C – vi skall tala om alla som är födda här som svenskar. Du är väl svensk trots att du har annan hudfärg? Inte tittar man sig omkring och säger den där är en kristen men konstigt nog så säger man den där är muslim eller den där är jude. Vad har religionen att göra med i vilket land man ”tillhör”. Vi menar nog samma sak du och jag!
Jag har en liknade uppväxt men växte upp hos mina morföräldrar tills jag var 7 sen tog morsan över. Gick väl så där…
Jag har blivit kallad det mesta men har väl aldrig direkt tagit åt mig. Säger själv än idag negerboll men inte då yngre hör. I en blogg såg jag att nu är det inte ok att säga mulatt heller.. Det åsyftade att man var ägd av vita eller nåt.. Historian är viktig men jag förstår inte riktigt när ett ord blir fult. Bättre att använda det och neutralisera det. Därtill är det väldigt motsägelsefullt med alla svarta rappare som sjunger ”nigga” i varje låt. Varför är det ok?
Med min uppväxt har jag svårt att känna empati för vuxna människor som sitter o grinar i tv för att de blev mobbade som barn för att de var rödhåriga… Men alla har sitt och barn kan vara elaka vad det än gäller.
Men du Lotta, idag har vi fått vår revansch håller oss yngre och snyggare än våra vita systrar
Black don’t crack 🙂
Härligt med kärleken till din mamma. Hon verkar vara värd att firas!
Tack snälla Lotta för allt fint du skrivit om mej. Och tack för fina komplimanger jag fått. Riktigt roligt att fylla 70. Är så stolt över mina fina barn .
Tror jag med Anita!