Ni minns Gloria 5 år nedan? Hon som förlorade sin familj till ebola och bara ville dö. Som satt i ett plåtskjul tillsamans med andra barn i Monrovia, Liberia och bara grät och inte ville leva längre. När man är fem år ska man inte vilja dö. Och ni minns Magda? Journalisten som klev utanför ramarna och blev en människa. Som bestämde sig för att hon inte kunde lämnade de där små i plåtskjulet. Som åkte hem. Råddade med pengar. Åkte tillbaka. Är nu hemma några veckor för att…Åh här börjar jag nästan gråta av glädje. Åka tillbaka den 2 februari på någon slags obestämd tid. Hon lyssnade på sitt hjärta. Hon kan inte stanna här. När hon varit där. No strings attached.
Men hon behöver hjälp från er för att kunna hjälpa de här övergivna barnen. Dels ekonomisk hjälp för har hon tagit fan i båten får hon också ro honom i land. Det är min devis. Pengar till skolgång, mat, boende. Och andra materiella saker hon kan ta med sig i resväskor. Så här har nu chansen. Maila Magda för att se vad hon behöver. Och läs hennes blogg. Den är Sveriges just nu bästa.
SEB 5206-00 513 55, märk insättningen ”skola”
Om man är liten. Om man är liten och ingen mamma och pappa har. Om man är liten och ingen bryr sig om en.
Om man är liten och den enda som hållit en i handen är döden.
Då kan det vara skönt att ha en liten kompis att hålla i handen.
Jag delade ut många kompisar till barn i Liberia. Fingrarna greppade hårt. Det var något eget.
Det enda egna. En hand som alltid fanns där. När ingen fanns där.
Nu ska jag åka tillbaka. Jag hoppas jag får med mig många kompisar.
Detta får gärna åka med i mitt bagage:
Har du något av detta som vill åka med mig till Liberia?
Mejla mig på [email protected] så berättar jag hur du kan lämna det.
Vilken underbar kvinna, vad underbar hon är !!! Tänk att känna sån passion, sån kärlek som hon gör, sån omtanke att man ”ger upp” det lyxliv vi lever här för det gör vi oavsett om vi bor i en 1a eller ett rum. hatten av till den kvinnan.
Kommer självklart hjälpa med pengar och leksaker, vi har så det räcker. Mina barn har inte mycket då vi inte alls vill skämma bort dom med materiella saker men något finns det allt, som man kan ge bort ändå. Gossedjuren överflödar här hemma, det är det enda dom verkligen har mycket av.
Modiga du, jag skulle aldrig åka till Liberia som läget är nu
Hejhej, undrar ibland hur du mår fast jag inte alls känner dig, tycker din blick senaste månader ser lite tom och lixom ledsen ut. Kanske ”bara ” är trött. Vad vet jag, men det syns i blicken iaf. Vill iaf peppa dig att lyssna på dig själv, gör det du tror på och se upp för energitjuvar. kram