Att vara ensam hemma en vecka betyder en massa saker, Bland annat att man kan förfoga över sin tid helt själv. Inga tider att passa whatsoever. Middag hos Charlotta på Lidingö. Ett herrejösses-hus. Hon har köpt ett nytt. Ska separera. Med ett tvillingpar på tre år och en Rufus på sex. Men hon är vid gott mod. Känns stark trots det som ligger framför henne med delning av saker och varannan veckaslivet. Ena veckan mamma till 100 %. Andra veckan som ska fyllas med jobb, socialt umgänge, träning egentid och navelskåderi.
Vi äter thai. Eller jag gör. Charlotta kör en cleansingkasse härifrån. Soppa gjord på avocado, lök och något som jag inte hinner se. Jag skippar mitt ris. Ville känna mig lite duktig. Huset är fantastisk. Men sålt. Vi pratar bloggar, barn, relationer och karriär. Jag och Charlotta var ju nyligen i London tillsammans med Rufus och Lennox.
Alba och Franka vill vara likadant klädda. De stångas i garderoben. Helt underbara förstås. Pladdrar och pratar och bjuder mig på låtsaskaffe i små platsmuggar. Skrattar när jag bränner mig. Ger mig lite välling att hälla i. Det är bara tre dagar kvar nu av min ensamma vecka. i morgon vill jag ut. Ta några drinkar. Nu har jag slappat nog. Barnens pappa är i Brasilien. Svårt att dra med Charlotta ut förstås en fredagkväll.
Här är det livat. Härligt. Inte tyst en sekund. Någon vill ha mjölk, en film ska sättas på. Någon har kissat på sig. Rufus tappar hamburgaren och hunden Sigge äter upp den på en sekund. Juice, finns det juice? Familjelivet i ett nötskal. Jag hade nästan glömt det där. En nioåring klarar sig förstås på ett helt annat sätt och jag har ju bara ett barn så inte lika många bränder att släcka hela tiden.
Och så skjutsar hon mig till Ropsten så jag kan ta T-banan hem. Nästan tomt i vagnen. Går av Svedmyra och vandrar genom de snötäcka tysta villagatorna. Bara katten möter mig hemma. Jamar. Vill ha mat. Släpper ut honom och borstar tänderna. Ingen disk är framme. Allt perfekt undanplockat och prydligt. Som jag lämnade det i morse. Inget grus i hallen eller skor man stupar på. Inget hej som möter en eller lukten av mat. Bara tomt, tyst och becksvart. Och jag kan inte låta bli att tycka…det är så himla skönt.
RSS-flöde
ha ha i slutet så trodde jag att du skulle säga att det kändes hemskt, men så kommer en ” Och jag kan inte låta bli att tycka det är så himla skönt.” Fick mig ett gott skratt. Ja det låter faktiskt skönt. 😀 Man behöver sånt också när man är mamma.
Ha en bra dag finaste.
Vad är duktigt med att slopa ris?
När jag skrev något liknande blev jag totalt lynchad och blev till slut tvungen att ta bort inlägget. Man får INTE tycka att det är skönt att vara utan sina barn. Punkt. Men det tycker jag ändå 🙂
ja ja helt förbjudet. men jag njuter av det. totalt förljuget att gilla familylife på heltid. jag fullständigt gör frivolter över att det där jävla jullovet är över.
Klart att man måste få tycka att det är skönt att ta ledigt från familjen utan att bli lynchad på kuppen! Det är ju underbart med egentid, och desto mysigare att ses igen när man hämtat lite ny kraft.
Carina
Tycker precis som du 🙂 Jag jobbar inom vården med oregelbundna tider och älskar mina lediga dagar med ett tyst hus och göra vad JAG vill! Älskar min familj ändå 😉
Egentid är viktigt.
Men efter år av varannan-veckasliv (separerade när mina barn var 3 & 6 och nu är dom 18 & 21) så kan jag konstatera att DEN egentiden inte var mycket att hänga i julgran. Jag saknade barnen konstant när jag inte hade dom och avskyr än idag ord som ”barnfri”, ”självförverkligande” osv. Det sög. Men det är min uppfattning och jag dömer verkligen inte dom som tycker nåt annat.
Jag har förstått via vänner (har inga barn själv) som har varannan-veckas-liv att det inte är en höjdare. Och det tror jag inte heller att det är.
Dock syftade nog Lotta på att HON tycker det är skönt att vara själv för en vecka.
Hon har ju faktiskt man och barn alla dagar om året annars.
Om det nu gör ngn skillnad? Hon (och fler med henne) kanske skulle (gör?) uppskatta det mer än de jag känner. Men jag dömer ingen för det.
Tycker iaf det är härligt att höra att ngn kan stå för att det kan vara skönt utan barn och familj i några dagar. För även de som tycker det tror jag har svårt att erkänna det.
Inget är rätt eller fel.
Ni älskar nog alla era barn lika mycket för det, oavsett hur ni känner med ensamtid.
Kram från mig!
nä håller med till hundra procent. varannan vecka suger. för alla. nej det är mer att det är så förbjudet att säga att man vill slippa familjen utan att lägga till massa jag älskar dom så klart mest av allt. man får inte säga jag vill vara ensam eller gå ut och jag saknar inte familjen. då är man en bitch slampa whatever. men varannan vecka vidrigt. si claro
Vad befriande att läsa ditt slut.
Inte alla vågar erkänna en sån sak.
(Och nej, alla känner det inte heller, men de som gör det menar jag)
Hoppas det går bra för din väninna, låter jobbigt att separera med barn.
Kram på dig!
/O.
Hej fina, Det var så mysigt att ha dig över. Du är bokstavliDu landade mitt i ja, mitt liv… ha ha! Helt ok att tycka att det är skönt att det är tyst tycker jag – varför inte?!
Vi hörs snart igen – puss och kram!