VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

VÄNSKAP

20140721-205135-75095092.jpg

Kristina och jag Turkiet, Bodrum 2012

 

Threst vänner har genom åren blivit mina. Mina egna har jag försakat och det är en sorg jag har. Jag tappade bort dem i förälskelsens tvåsamhetsrus och ingen orkar köra en envägskommunikation. Det bara blev så. Jag bjöd inte in, tog inte med, valde på något vis. Det gör ont men jag tänker vara ärlig. Den största blunder jag gjort förutom att tjuvröka som tonåring. Och jag älskar mina numera vänner förstås. Vi har en egen, unik relation vare sig Threst är närvarande eller ej. Men jag kan sakna de där som känner mig sedan långt tillbaka. Och det är aldrig försent. Bara att sträcka ut handen. Några finns förstås kvar. Men de jag byggt upp en relation med i Stockholm försvann i renoveringar, bjudningar och barnafödande. Korkat. Ängsligt och fult. Ta hand om era bästisar. Sätt dem på piedestal och låt ingen man, eller kvinna heller för den delen, komma emellan er vänskap.

På väg till High Chaparal. Finally


Kommentarer


  1. Carina 22 juli, 2014 on 11:54 Svara

    Ja, de är så viktiga de där vännerna som funnits med i nästan hela ens liv. Som kände ens föräldrar och syskon, var med under ens tonår, som känner en utan och innan. Jag har ett par sådana och jag försöker vara jätterädd om dem, men oj så lätt det är att man låter annat komma emellan…
    Carina

  2. Lisa 22 juli, 2014 on 11:58 Svara

    Jag tycker det är jätteskönt att slippa gamla vänner. Då var då och nu är nu. Min man är min allra bästa vän <3. Överlag föredrar jag killkompisar framför tjejer som oftast är för komplicerade. Bara några reflektioner. Kram på dig Lotta!

  3. cinam 22 juli, 2014 on 13:17 Svara

    Har kvar 5 av mina barndomskamrater, vi ses alltid en helg om år tillsammans bara vi ”tjejer”, inga män. Äter, dricker, fnittrar och pratar om nutid och dåtid. Underbart ! Inget kostsamt, vi åker till varandra och sover över en natt

  4. Sara 22 juli, 2014 on 21:03 Svara

    Hej Lotta,

    Så klokt och så sant!

    Kram Sara (Glesbygdsfrun)

  5. Thilda 22 juli, 2014 on 21:26 Svara

    Hej Lotta!
    Har läst din blogg i ca 5 år nu och vill bara börja med att säga att du är en person som jag verkligen ser upp till. Du verkar vara genuint engagerad i både livet och i andra människor. Och just detta inlägg vill jag kommentera. Just pågrund av att jag själv känner likadant. Är idag 25 år gammal och på något (konstigt) vis har det bara blivit så att mina vänner försvunnit längre och längre bort sedan jag träffade min nuvarande sambo/festmat för ca 3 år sedan. Idag har jag nära kontakt med hans vänner och deras flickvänner och det ”räcker” gott åt mig. Men ibland känner jag vemod. Vemod över att ha ”tappat bort” och glidit ifrån dem som en gång stod mig så nära. Men det är väl så det blir. Kanske. Jag vet inte. En fundering i vardagen bara. Skönt att läsa om dina tankar också, mitt upp i allt.
    Vänner kommer och vänner går – vissa består!
    Stor kram till dig från mig.

  6. maggan gunhamre 24 juli, 2014 on 01:11 Svara

    ´Ja lotta du har så rätt,det är viktigt att ha kontakt med alla de som har betytt något under barndom och uppväxt.Det är ofta de som står kvar när det skiter sig.puss puss moster maggan

Lämna ett svar till cinam Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *