VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

HERE WE GO AGAIN

Någon leker rysk roulett med mitt liv

 

Jag skrev en jävlig bra debattartikel i Aftonbladet 2009. Hur jag fått vänta på ett besked om mitt liv. Då handlade det om 24 dagar. Nu har det gått över fem veckor och jag ännu inte fått något kuvert med Karolinska på. Det kanske är dags att skriva en ny? Jag sitter i en bil på väg till Småland.

” I skiraste maj drabbades jag av tjocktarmscancer. Mitt i livet, nygift och med en liten son genomgick jag en akut operation och blev liggandes fyra veckor på Södersjukhuset i Stockholm.

Fyra veckor av en så fullständig ångest och rädsla att allt annat jag upplevt i mitt hittills förskonade liv tedde sig som löjeväckande lyxproblem. Jag tillbringade tiden i en nersliten och omodern sal med tre andra patienter i varierande skick. I fyra veckor köade jag till de få toaletter som fanns och som var prickiga av avföring från besökare före mig. Jag bad om att få placeras i enbäddssal. Att få gråta ifred, jag och mitt cancerbesked, utan att störa mina grannar med oändliga telefonsamtal och hulkningar i kudden. Det fanns inga enbäddssalar. Inte för mig i alla fall. De var ämnade till de senila som inte kunde dela rum med andra.

Så där låg jag då medan min treåring trasslade in sig i mina livsuppehållande slangar och katetrar under sina besök med min man.

Man missar att röntga min lever innan operationen. ”Men vi kände igenom den med händerna och den kändes fin”. Jag blir överlycklig. En fin lever. Kanske kommer jag att överleva? Efter tre månader upptäcks något i levern. Cellgifterna har inte bitit. Det har bildats metastaser i den fina levern.

Jag får en annan sorts cellgifter för att krympa dem. Uppdraget lyckas efter att man först varit osäker på om det verkligen är metastaser eller bara ofarliga kranskärl. En leveroperation planeras in efter jul. Jag ritar solar till min son. En för varje dag som vi stryker över för att han ska veta när dagen för operation närmar sig. Jag förbereder mig mentalt. Läser på, städar skrivbordet på jobbet, avbokar middagar och köper nya myskläder att bära efter ingreppet.

Läkaren ringer tre dagar innan och avbokar allt. ”Vi vet inte om du har cancer eller inte i levern. Vi är osäkra på om det är metastaser eller kranskärl, du måste göra en ny röntgen”. Himlen rämnar. Har jag aldrig haft någon spridning? Eller har det försvunnit? Någon leker rysk roulett och kaos bor granne med Gud.

 

Jag gör en ny röntgen. Den nionde februari. Det är nu i dag 24 dagar sedan och ännu har jag inte fått något besked. Det är oacceptabelt. Det är existentiell ångest i sin renaste form att behöva vänta så länge. Jag får mitt besked i dag (5 mars) men det spelar ingen roll. Jag säger det igen. Det är oacceptabelt. Har mina röntgenplåtar ramlat mellan stolarna? Kanske ligger de bokstavligen där mellan landstingets gamla karmstolar, nötta av många armbågar eller så hann man inte med mitt fall på dessa tumörkonferenser.

Men ring för bövelen och säg det då. Så jag vet. Så jag kan planera mitt liv. Andas med ett lättare bröst och döva mina nerver.

Vi har en fantastisk sjukvård. Och onkologi. I alla fall hade. Under dessa tio månader sedan mitt liv togs ifrån mig har jag haft tre olika läkare. Jag önskar jag bara hade en. Som visste vem jag var, vad min son heter och kanske till och med frågar hur det där kalaset under helgen varit. Som gör det bästa för mig och pratar med sådan där lugn och fin röst.

 

Vi cancerpatienter behöver nämligen det. En och samma läkare som förstår innebörden av att vandra i dödskuggans dal och hjälper oss förstå dess taggiga diken.

Regeringen tillsätter en utredning för att lägga fram förslag på en nationell cancerstrategi. Om tio år kommer varannan svensk vara drabbad. Ett av målen är att förbättra vården och omhändertagandet av cancerpatienter. Och att bland annat förkorta väntetiderna hoppas jag.


Annons

Kommentarer


  1. Diana DeMarkey- LiveYourDreams! 20 juli, 2014 on 09:37 Svara

    Usch vad hemskt, riktigt hemskt.
    Hoppas du snart får svar och kan få lunga nerverna lite. Vi hade riktigt bra sjukvård en gång i tiden men ju mer tiden går blir det nästa sämre och värre. Men vi har fortfarande bra sjukvård över lag.
    Håller tummarna för dig.

  2. Marlene 20 juli, 2014 on 13:26 Svara

    Önskar så att d får ditt svar (positivt förstås) direkt imorrn!

  3. Lisa 20 juli, 2014 on 15:00 Svara

    Det är katastrof att man ska behöva vänta så länge på ett svar. Jag blir förtvivlad över det och de känslor av frustration och ovisshet man som patient måste besitta. Fyy faan!

    All lycka till dig och din fina familj. Kärlek och omtanke från Lisa

  4. GlennDenStore 20 juli, 2014 on 15:30 Svara

    Förstår inte hur du kan skriva att vi har en bra sjukvård. Den är katatsrofalt dålig. Möjligtvis att läkarna är duktiga men håller inte alls med om att sjukvården kan kallas bra när det tar så lång tid att få svar eller tid till en läkare. Det går inte att boka en specialist själv om man vill det utan man ska till vårdcentralen och gagga med en person som oftast inte vet mer än en själv, remisser och mer väntan.

    Nej det är endast svenska politiker och duktiga svenskar som blivit uppfostrade till att tycka att Sverige är fantastiskt som tycker svensk sjukvård är världsklass. Jag har rest i Europa och kan säga att sjukvården är bättre organiserad i allt från Tyskland, Frankrike till Italien och framförallt Spanien. Självklart är USAs sjukvård i en klass helt för sig.

    I Sverige hinner man dö innan man kommer till rätt läkare, men visst har vi gratis sjukvård, mer eller mindre, åt alla……åt de som överlever så länge så att de får korrekt vård vill säga. Skämmas borde de ansvariga!

    • Lisa 20 juli, 2014 on 17:54 Svara

      Ja, skämmas borde de ansvariga!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

  5. Millan 20 juli, 2014 on 16:51 Svara

    Samtidigt så sticker du huvudet i sanden och bara inväntar besked istället för att ligga på. Och nej; man ska inte behöva ligga på, men med mitt liv som insats hade jag aldrig väntat passivt på ett kuvert i 5 veckor. Då spelar du också rysk roulette med ditt liv.

    Du står dig själv närmast men för sjukvården är du bara ett personnummer som kan falla mellan stolarna. Att de gör fel i det är helt ointressant i det sammanhanget – vad betyder en ursäkt i efterhand när det ändå är för sent? Som sagt; hade haft svårt att sitta passivt och vänta på ett besked som kan vara skillnaden på om jag får leva eller eventuellt ska dö.

    • Lisa 20 juli, 2014 on 17:52 Svara

      Håller med Millan här, om vikten av att INTE passivt vänta på svar. Det är för tragiskt dock att man måste ligga på som en tok för att få svar eller bli tagen på allvar. Jag har en väninna som gick bort i gynekologisk cancer efter att ha blivit hemskickad tre gånger under loppet av ett halvår utan att ha blivit ordentligt undersökt. De läkarna sa åt hennes svullna buk var: ”du får räkna med en viss viktuppgång efter graviditet och förlossning”. Eftersom det gått så pass lång tid så hann hennes cancer spridas till lungor , hjärna och slutligen skelett. Två år efter diagonos var hon död. Så jag brukar alltid beordra mina anhöriga att ligga på och inte ge sig. Kramar till er alla <3

    • GlennDenStore 21 juli, 2014 on 09:52 Svara

      Du har så rätt så. Tyvärr så måste man sin egen bäste vän och tar man inte hand om sig själv så gör ingen annan det åt en. Inte ens i underbart perfekta Sverige. Världsbäst i självgodhet är vad vi är och inget annat!

  6. L 20 juli, 2014 on 18:38 Svara

    Usch, det är hemskt och att läsa din artikel från förr, den gör att man oxå påminns om den resa du faktiskt gjort, kommer inte ihåg exakt men visst var det väl så att de hittade ngt i levern och att du sen fick op? Det är ju fantastiskt att du nu är friskförklarad efter allt du gått igenom. Man kan tycka att det är xtra hemskt att få behöva vänta så länge på besked som du nu fått göra efter sådana erfarenheter. (naturligtvis hemskt för vem som helst med oro om dåliga besked förståss) Det är som andra skriver här, kaos i svensk sjukvård-speciellt på sommaren & semestertider…Alla skall väl kunna ha semester utan att systemet fullständigt rasar? Nä, skriv en artikel till tycker jag! Hoppas & tror du har ett positivt besked att vänta, trots allt tror man nånstans att negativa prioriteras, därmed inte sagt att det är ok att låta ngn vänta i månader på besked-oavsett dess karaktär.

  7. Elisabeth 20 juli, 2014 on 19:31 Svara

    Som jag skrev tidigare så var detta exakt likadant för min mans bästa vän som lämnade prover efter sin leukemi (2års kontroll) i maj också på KS. Frun ringde och ifrågasatte 4 veckors väntan på svar på fm och på em fick han ett samtal från hans läkare att det INTE fanns några tecken på cancerceller. Så det är säkert samma för dig. Du har ingen spridning/återfall så du är inte prio1. Men ring som sagt så slipper du sitta i Grekland och tro en massa. Ovisshet är skönt ibland men det tär även på din man. Jag lovar. Ring på måndag ASAP.

  8. lena 20 juli, 2014 on 22:33 Svara

    Jag kan ju å andra sidan inte förstå att du inte ringt själv..jag skulle inte sitta och vänta…Kram

  9. Anneli Zander 20 juli, 2014 on 22:44 Svara

    Håller helt och fullt med att man ska kunna få samma läkare. Min mamma träffade olika läkare hela tiden. De var mycket bra allihopa men den förste som hon tyckte mycket om såg hon inte igen. Det var bara de sista tre veckorna på palliativa som hon träffade samma. Styrkekram till dig.

  10. Lina 20 juli, 2014 on 23:36 Svara

    Allt är ju relativt men enligt min mening så har vi inte en bra sjukvård i Sverige idag (jag är patient och sjuksköterska).

    Många tror att vården i Sverige är bra men det var förr. Nu är det nya tider. Alla som har möjlighet bör skaffa sig en privat sjukförsäkring.

    • AnitaL 21 juli, 2014 on 11:22 Svara

      Privat sjukförsäkring?!? Om vi får en ny regering i höst så kräver ju delar av den att privat vård i alla former försvinner såvida de inte driver sina verksamheter rent ideellt. Vem är dum nog att tro att det blir några kvar då – det måste givetvis få finnas ett vinstintresse i varje verksamhet, vi lever ju i en marknadsekonomi.och inte i en planekonomi.

      • Lina 21 juli, 2014 on 12:36 Svara

        Vi tycker olika.

        Jag tycker inte att det fungerar bra i vård, skola och omsorg, och jag vill hellre att kommuner, landsting och kooperativ ska ansvara för dessa områden framöver.

        Jag är medveten om att det inte är lösningen på alla problem, men jag tycker att det har gått för långt nu med privatiseringen inom välfärden.

        • Millan 21 juli, 2014 on 13:39 Svara

          Håller med Lina. Och jag brukar rösta blått. Det måste absolut en annan väg att gå än att ägarna till vård, omsorg och skola ska ta ut miljonvinster medan personalen väger kissblöjor för att räkna ut ett absolut minimum för blöjbyten på gamla! Det är ett stort misslyckande att det har blivit som det har blivit.

        • AnitaL 21 juli, 2014 on 20:02 Svara

          Då kan vi alltså bara drömma om de privata sjukförsäkringar du föreslår?

          • Lina 21 juli, 2014 on 23:24

            Min dröm är att den svenska (offentliga) vården blir bättre!

            Jag tror nog att du egentligen förstår vad jag menar. Du tycker det är bra med vinster i välfärden och privat vård – och jag tycker inte att det fungerar alls och att det behövs en förändring.

            Ska det fortsätta vara så som det är nu (eller bli ännu värre?!) så är alltså mitt råd att den som kan skaffar sig en privat sjukförsäkring.

  11. Laila 22 juli, 2014 on 00:02 Svara

    Ja, jag håller med denna VÄNTAN är det värsta, den är plågsam och ångestframkallande med allt vad det för med sig med dåligt humör o otålighet. Självklart kan man ringa själv och det gör man… När man är sjuk (jag är cancerkroniker) så måste man ringa HELA tiden. Har ni skrivit remissen?? Har remissen kommit fram?? Har ni skrivit receptet, boka tider hit o dit…. det här går på i all oändlighet problemet är bara att man skall ORKA. Skulle liksom räcka med att bara kämpa med sjukdomen, men tyvärr, så ser det ut i Sverige idag. Tack för en bra blogg!
    Kram,
    Laila

  12. Cattis 25 juli, 2014 on 09:58 Svara

    Jag blir tårögd när jag läser detta inlägg.. det är precis vad jag känner. Lever själv med en cancerdiagnos sedan ett år tillbaka och har haft fem olika onkologer. Jag har kämpat för att få rätt till en och samma, men får bara beskedet att ”det är inte så vi jobbar, vi arbetar i team”. Min form av cancer drabbar 8-10 personer/år i Sverige så det känns inte som det kan vara så svårt att hitta en endaste läkare som vill ägna sin tid åt just mig och mitt fall på Lunds Universitetssjukhus, men så är tydligen inte fallet. Det är tillräcklig ångest att ha en cancerdiagnos, och sedan på det ska man få ångest vid varje återbesök, för man känner inte igen läkaren som man ska prata med och som eventuellt ska ge en dåliga besked. Det funkar bara inte…..
    Din blogg har jag följt länge och jag går ständigt tillbaka för att hitta inspiration och styrka. Tack!
    Kram
    Cattis

Lämna ett svar till L Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *