Emma och Isaac på flyget
Emma Kock. Gråten i halsen igår när jag läste på bloggen .
”Nu är jag äntligen i Sverige och är så glad för att återigen ha Alex med på besök och fullkomligt överlycklig att även ha Isaac här. Jag har sett att det spekulerats i kommentarsfältet och nu kan jag äntligen berätta att jag har adopterat Isaac. Att vi inte kunnat resa tidigare har berott på att hans pass dröjde att bli färdigt, trots löften om att det skulle gå fort”
Jag blir ledsen över att höra att han låg slängd mitt på vägen, blir ledsen över att han låg ensam på ett sjukhus och blir ledsen över att han inte kan ha sina egna föräldrar som alla dom adoptiva allt önskar minst en gång i deras liv. MEN jag är så glad över att det finns så fina och underbara människor som Emma, som adopterar och älskar dom barnen som sina egna genom hela livet. Vad glad jag blir över att det finns såna fina människor som ger dessa barn en andra chans och ett bra liv. Stort tack till dig som gör så mycket för världens barn och till Emma också för den delen.
Kanske ni kan hjälpa mig att samla in pengar för att hjälpa 8 barn med vård? Hoppas kan man alltid, för hoppet är det sista som lämnar oss. Om ni är intresserade, titta in på bloggen och hjälp gärna till.
Ha en bra dag.
Kram
vad jag gråter nu! Så underbart fint!!!
Helt otroligt underbart att han fått en kärleksfull mamma nu! Så sorgligt att höra historien om att han låg utslängd…mitt hjärta gråter när jag läser sånt…fy vad hemskt…men underbart att han nu blir älskad och får ha det bra…härligt!!
En liten solskenshistoria!
Får passa glädjetårarna eftersom jag sitter nyopererad med stygn i halva huvudet 🙂
Oj, Marlene, hoppas allt blir bra!
Håller med, en verklig solskenshistoria. DET kallar jag en äkta människa!!!
Tack Siv!
Idag känns det betydligt bättre än i går 🙂
Åh vad underbart!
Emma!
Så glad man blir och lycka till!