Jag kan svära på att det var du. Din långa gängliga figur några steg framför mig i rulltrappen. Den vassa näsan i profil. Håret lite rufsigt. Smala svarta jeans, converse. Hela jag slutade andas för några sekunder. Sticket under armarna. Hjärtat som slår några slag för snabbt. Och jag vet ju att det inte går. Det kan inte vara du. För du är död och borta. Och ändå. Den där illersnabba igenkänningen.
Jag ser dig ibland. På tunnelbanor och gator. Jag ser dig i de gängliga unga männen med skinnjacka och stuprörsjeans, i en blick, en rörelse, en strof i en sång och i daggen på morgonen när jag vädrar och öppnar fönstret. Ofta blir jag ståendes och tittar ut i trädgården. Ibland är där rådjur som skrämda tittar upp och tar långa graciösa kliv in i Hemskogen bredvid vårt hus. Jag ser dig i festerna. I de där långa middagarna med vänner där du plötsligt tar plats hos mig mitt i ett samtal. Så jag måste ursäkta mig och vända mig bort. Låtsas pyssla med något eftersom det blir ett tryck över bröstet och jag håller på att börja gråta. Mest blir jag förbannad för att du inte fick stanna och låta oss njuta dig. Dina texter och din klokskap. Jag ser dig Kristian. Du är inte glömd. Jag saknar dig. Jag kände dig inte alls. Men gud dina ord.
De behövdes.
RSS-flöde
Känner igen mig i det du skriver Lotta….. Kristian finns runt omkring oss❤️❤️ Han är ofta ofta i mina tankar. Många kramar till dig och din familj
Fint. Kanske är han här och där då och då. Vem vet?
Carina
Fin text!!
Underbart skrivit om den fantastiske Kristian som jag inte känner men ändå känner och finns mycket i mina tankar. Fina människa och vilka texter. Fuck Cancer.
Så fint Lotta!!
Tänker också ofta på honom. Han berörde verkligen på så många plan.
Lyssnar ofta ofta på hans låtar från när han var med i ”Jills Veranda” så starkt och
så många känslor som väcks.
Ha en härlig helg i vårsolen!!
Kram från Liselott i Helsingborg
Hej,Lotta.Följde Kristians blogg,hela vägen.
Lyssna på låten som han sjunger med Jill Jonsson.
Från Tv programmet ”Jills veranda”
Jag kommer aldrig glömma honom.
Kram.
Detsamma gör jag.
wow vilka ord Lotta. Så vackert. Så innerligt. Tack/Vivi
Känns igen.
Tänker på hur det var när pappa gick bort för inte så länge sedan.
Såg honom på perrongen, i mina syskonbarn, i mitt ansikte, i främmande män.
Följde också Kristian. Nä han är verkligen inte glömd.
Fin text. Fina ord!
Tack Lotta!
Aldrig kommer jag glömma honom. Aldrig… Hans ord…lovat att ta hand om det som är viktigt på riktigt.
Fint skrivet av dig Lotta.
Jävla cancer. Idag fick min finaste o bästa vän ännu ett hårt slag efter 4 års kamp mot tjocktarmscancer som spritt sig till lungorna. EN HJÄRNTUMÖR! Huvudvärk som liknats vid migrän i en vecka , så igår åkte hon in. Svaret kom på fm, kastar mig i bilen och kör till sjukhuset. Hon gråter hejdlöst. – Döden är jag inte rädd för men att lämna mina barn,säger hon. Ja, det är det som gör mig mest ont .Att lämna 3 barn,som har dålig kontakt med pappa.Läkaren lindar inte in svaren på frågorna vi ställer. – Det blir strålning på måndag för att svullnaden ska gå ner.Men tyvärr så kommer det gå fort nu säger doktorn. Vi börjar prata om skolavslutning och vad barnen ska ha på sig i Juni, tror du jag är med säger hon och tittar på mig? Jag är livrädd och tar hennes hand,-jag har inget svar.
Såg honom i veckan. Strosandes på Stockholms gator. Skinnjackan, svarta stuprör. Hatt. Tom gångstilen var lik. ”MEN, där är ju Kristian!” hann jag tänka innan allt hann ikapp. Tänker på honom när solen är på väg ner och jag tänker ”Fan vad Dalarna är fint ändå”. Tänker på hans familj och undrar hur dom har det. Vi var bara bekanta. En släkting stog honom nära. Närmast, när han fick det första beskedet.
Minns att jag skrev en kommentar till dig den dagen.
Texterna. Musiken. Hela han saknas. Jävla sjukdom!
Hej Lotta!
Vem vet, det kanske var han du såg..! Jag tror han (eller rättare sagt alla som gått över) finns med oss,
och ibland ser vi skymten av dom..
Kram på dig och trevlig helg!
/Gunilla i Oxd
Fantastiskt fint skrivet om fina Kristian!! Det var/är säkert honom du ser/förnimmer!! Han lovade ju att göra sitt bästa för att vara närvarande…
Mmm, som hans ord behövdes!!! Som hans ord berörde ända in i varje cell i kroppen!! Tänker ofta på Kristian…. förmodligen… varje dag. Sörjer och saknar en människa/vän som jag aldrig träffat!! Men det känns som ett sorgearbete och jag kommer aldrig att glömma honom, aldrig…. Och det var ju helt otroligt egentligen att han kom tillbaka till oss i Jills program… Ännu en gång fick man ta del av hans fina själ…. Fina Kristian. Han har nog ett livslångt kärleksförhållande med många av oss…
Åh vad fint skrivet!!! Fina Lotta å fina Kristian.
Aj. Sticker i bröstkorgen. Stor igenkänning. Kände honom inte, men han kom on under min hud. Sörjer och förbannar hans öde. Fina fina Kristian.