Lina och jag i går kväll. Fotograf Micael Engström
Jag har ett gäng fina kollegor på SE&HÖR. Vi är en blandad skara. De Vi är sex småbarnsföräldrar. Om man nu räknar Lennox som småbarn. Johnny fick barn i januari och är sist ut. Sedan har vi Sara som har dottern Zoe, något år äldre än Lennox. Sedan finns det ju de som har tonåringar förstås. Vi har en härlig jargong. Med det menar jag högt i tak och är ganska raka mot varandra. Jag är bland de som jobbat längst. Sedan finns de som jobbat i 40 år inom förlaget. Jag har ju genom åren fått förslag från andra uppdragsgivare att byta jobb. Men jag har valt att stanna. Dels för att jag älskar mitt jobb men också för att jag har förmånen att kunna styra över mina tider och för mig är det en stor fördel sedan jag jag fick barn.
Sofia och jag förra veckan
Foto: Micael Engström
Jag drivs inte som bekant av prestige eller karriär. Jag föredrar en lägre lön men frihet. Jag lever med en man som har en bra inkomst. Det hade förstås sett annorlunda ut om jag vore ensamstående mamma. Jag har kunnat lämna sent och hämta tidigt. Lennox har haft korta dagar på dagis och även hyfsade tider även sedan han började skolan 8-16. Nu börjar det bli så att han vill stanna längre på fritids men jag vill inte att han ska vara i skolan mer än han behöver. Jag hör även från fler föräldrar att deras barn i samma ålder börjat fått gå hem själva med egen nyckel. Dit har inte vi kommit än. Jag har egentligen bara en fobi som jag måste arbeta med. Att Lennox inte får äta när han är ensam. Jag har panik över att han ska sätta i halsen. Vet inte vad det står för men vill inte att han stoppar något i munnen.
Nåja. Tillbaka till jobbet. På bilden ovan ser ni Jesper. Vi jobbade länge tillsammans. Sedan träffade han en tjej när vi jobbade i Båstad under tennisveckan på en efterfest. Hon var från Göteborg. Nu bor han där och har en treåring. Jesper var en sådan där person man antingen älskade eller hatade. Typ. Han väckte alltid en massa känslor och var svår att förhålla sig neutral till. Jag saknar honom ibland. Vi har varit på så mycket kul event ihop genom åren.
Vi umgås dock inte privat. Inte jag i alla fall. Jag vet att andra kollegor gör det. För mig handlar det mer om tid. Att jag inte får in dem i schemat helt enkelt hur gärna jag än vill. Det dåliga samvetet över att inte ens hinna med mina egna vänner gör ju inte saken bättre. Sedan tror jag att jag känner att jag liksom träffar dem på jobbet varje dag.
Ikväll ska jag träffa Eva från Läkarmissionen. Att vara ambassadör för dem innebär att man får uppdateringar om läget i världen och deras arbeten i lokala projekt. Just nu är det ju ett spänt läge i Sydsudan. Sedan står helt enkelt storhandling på schemat.
Min kamera har gått sönder. Och jag vet att jag frågar er förut vad som är bra bloggkamera. En som är superenkel. Inte en massa finesser men som klara att ta bilder med bra ljusskärpa.
RSS-flöde
Men… inte äta när han är ensam !!?? Den fobin måste du arbeta på att släppa, han är ju stor nu. Låt honom känna att han klarar av att växa och fixa saker själv.
Jag kanske är tokig, men har aldrig funderat i dom banorna med maten
ja han måste få äta ensam men jag fattar precis vad du menar.
men de måste få växa och att äta själv är ju en del av det.
han kommer ju få nån ätstörning typ om han tror man dödar honom
jaja bara at jobba med den fobin
och fattar du stortrivs på jobbet. bra kollegor guld värt. karriär och prestige noll värt
Hur gammal är Lennox nu? 7 eller 8? Det är klart att han klarar att äta själv. Det har han säkert gjort redan, t.ex. fått smaka något av en kompis på skolgården eller så.
Det var många bilder – både nya och gamla. Det är viktigt att trivas med sina arbetskamrater.
Kan faktiskt inte låta bli (har försökt) att undra: Vad vill man säga om man tar på sig trasiga och då menar jag TRASIGA jeans, när man snart är 50? Tänker framförallt på den första bilden. Det är inte
”coolt” ens på på unga. Ja, nu får jag väl ” beundrarskaran” på mig…
Nej då Siv, jag tycker heller inte det är snyggt på tanter. även om dom har snygg figur.
Ett klart tecken på att man börjar bli gammal är när man klagar på andra personers jeans! Och då menar jag… ett KLART tecken!!!!
Jag är 25 men tycker i alla fall inte om trasiga jeans
Ha, ha Yvonne, du vet väl inte hur gammal jag är! Tycker bara det är patetiskt med desperata försök att verka ung. Jag har accepterat min ålder och det skulle aldrig/har aldrig varit aktuellt för mig att försöka klä mig som en tonåring.
Oj då, det var hemskt va känsligt det var då? Man kan va ung åldersmässigt, men jag menade gammal i sinnet!
Hahaha! VARFÖR i himlens namn är det viktigt att kommentera Lottas jeans? Vad är det som gör att vissa människor anser sig ha ”rätten” att tycka saker om någons klädsel/figur/utseende/sätt bara sådär?
Men man måste väl få tycka antigen man gillar eller inte. Värsta bloggarna och kommentarerna är enligt mig när det bara skrivs att allt gillas vad de än tar på sig. Lotta är en fin tjej med trasiga eller hela jeans.
Fortsätt du med dina trasiga jeans. Jag som är mycket äldre tycker väl inte om det på nån. Men ska man ha dom spelar väl inte åldern någon roll. Det hela beror på hur man ser ut. Kanske inte är snyggt på en 20 åring, men kanske passar bättre på en 50 åring.
Trasiga jeans är ungdomligt??? Ähhhh? Har väl inget med ålder att göra utan mer stil. Har också trasiga jeans och är lika ”gammal” som L men har inte det för att jag tror jag ska vara ung ovh tuff. Hellre en tuff klädstil än en tantstil.