Malung Stadshotell Juli 2013
När jag, efter mycket tjat, lyckades få den där alldeles egna hästen vid en ålder av tolv visste min lycka inga gränser. Min bonuspappa blev med ens världens bästa förstås för utan honom hade det blivit svårt att knöka in den i mammas och min tvåa i Oxhagen. Jag fick snabbt ett mycket stort ansvar. Något som jag idag är glad för. Jag harvade mig upp i ottan och kom hem sent efter att ha ridit, fodrat och mockat. När jag ser i min gamla skolböcker idag läser jag på insidan av nästan varenda en.
”I love horses. I hate boys”
Snabbaste vägen till stallet var genom skogen. En promenad på ca 15 minuter. Sommar som vinter, i sol som snö. Men jag var mörkrädd och inte speciellt förtjust i den där vägen. Dock var den kort och trots att den hade sina rotvältor och liggande granar så valde jag ändå att ta den för det mesta. Min mamma har alltid sagt att i skogen och mörkret finns inget att vara rädd för. Det riktigt läskiga finns i stan. Bland betong, gatlampor och höghus. Nämligen människan. Det är de som man ska vara mest rädd för .
Igår kände jag att det nästan aldrig varit mer sant. Att min mamma är en klok kvinna. Att det finns så förbenat mycket odjur ibland oss fast vi inte vet det. De har har både klor och huggtänder men vi ser dem inte. De är förklädda till advokater, butiksbiträden eller datatekniker. Men de är predatorer mitt ibland oss. Det är inte mörkret vi ska frukta.
Det är oss själva
Mina tankar går till de här två som inte fick en chans att starta sina liv.
RSS-flöde
http://taxilandet.com/?m=201208
Världen är ond ibland. Det finns barn i krig barn som svälter, lyckliga barn, ledsamma barn. Men nog känns det i hjärtat att läsa om en mamma som måste lämna sitt barn, ett barn som blir utan sin mamma!
En läsvärd blogg, men mycket ledsam….
http://taxilandet.com/?m=201208
Världen är ond ibland. Det finns barn i krig barn som svälter, lyckliga barn, ledsamma barn. Men nog känns det i hjärtat att läsa om en mamma som måste lämna sitt barn, ett barn som blir utan sin mamma!
En läsvärd blogg, men mycket ledsam….
Lotta!
Du har så rätt! Man blir mörkrädd över vart världen är på väg…Nu denna uppenbart väldigt störda pappa, Bobbys tragiska öde glömmer man aldrig, den lille engelske pojken som torterades ihjäl för flera år sen…de små barnen som tvingats till sadistisk porrfilm av sk. sweden Jhonny…av anhöriga dessutom, våldtäkter….
Jag arbetar inom socialpsykiatrin o tror -i motsats till många andra-att vissa fall är för djupt störda / ”obotbara”….anser att de skall hängas ut, sona sina brott – dvs. ALDRIG släppas ut i samhället!
Skrev ett svar på ASTAS blogg, där debatten om de stackars innebrända barnen pågår – dock tyvärr dålig på teknik , o kan ej länka..
Må så gott det går, trots jag vet att dina tankar är hos dessa barn
Krama Lennox extra, det gör jag med mina barn…..tyvärr frälser det ju inte dom från en ond värld. Balansgången är svår tycker jag – vad berättar man , och vad ”slätar man över”? Var gör man rätt??
Lotta!
Du har så rätt! Man blir mörkrädd över vart världen är på väg…Nu denna uppenbart väldigt störda pappa, Bobbys tragiska öde glömmer man aldrig, den lille engelske pojken som torterades ihjäl för flera år sen…de små barnen som tvingats till sadistisk porrfilm av sk. sweden Jhonny…av anhöriga dessutom, våldtäkter….
Jag arbetar inom socialpsykiatrin o tror -i motsats till många andra-att vissa fall är för djupt störda / ”obotbara”….anser att de skall hängas ut, sona sina brott – dvs. ALDRIG släppas ut i samhället!
Skrev ett svar på ASTAS blogg, där debatten om de stackars innebrända barnen pågår – dock tyvärr dålig på teknik , o kan ej länka..
Må så gott det går, trots jag vet att dina tankar är hos dessa barn
Krama Lennox extra, det gör jag med mina barn…..tyvärr frälser det ju inte dom från en ond värld. Balansgången är svår tycker jag – vad berättar man , och vad ”slätar man över”? Var gör man rätt??
Astas
…..med rubriken Ofattbart isf…
Astas
…..med rubriken Ofattbart isf…