VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

?

 

 

”Han frågar varför himlen är mörk och varför solen aldrig går upp”


Han är sex år och hittas täckt med blod. Försvunnen sedan fem timmar från en lekplats i de norra delarna av kinesiska Shanxi-provinsen. På marken ligger hans ögon utslitna. En okänd kvinna har attackerat honom utan någon anledning.

 

Med ögonhålorna täckta av bandage vårdas han nu på en ögonklinik. Han kommer aldrig mer att kunna se sina föräldrar. Han förstår inte. Vad som hänt honom.

 

Jag förstår inte heller. Det var bland det mest fruktansvärda jag någonsin läst. Och jag har som vanligt varken ork eller inspiration för att skriva ett vettigt nlägg nu.  Jag måste låta det här sjunka in. Försöka begripa. Och jag mår faktisk fysisk illa i hela kroppen.

 

Världen är en ond plats.

 

(Källa Aftonbladet)

 

 


Kommentarer


  1. Elaine Eksvärd 29 augusti, 2013 on 13:57 Svara

    Att du orkar ta in och se det många blundar för, det är beundransvärt Lotta. En vacker dag ska det finns medier som inte bara ger dåliga nyheter utan som också berättar vad vi kan göra för att ändra dem. Annars blir man bara tom, så som du känner dig nu. Stor kram!

  2. Elaine Eksvärd 29 augusti, 2013 on 13:57 Svara

    Att du orkar ta in och se det många blundar för, det är beundransvärt Lotta. En vacker dag ska det finns medier som inte bara ger dåliga nyheter utan som också berättar vad vi kan göra för att ändra dem. Annars blir man bara tom, så som du känner dig nu. Stor kram!

  3. Åsa 29 augusti, 2013 on 15:28 Svara

    jag känner som du. När jag läste det fick jag kväljningar. Tänkte så klart på min egna son på 2 år. Sen tänker jag ”phew…det är inte här det hände, utan i kina”.
    Men hur dumt är inte det att tänka, det hade kunnat vara här. Och hur själviskt är inte det att tänka. Men jag antar att det är så vi rent instinktivt tänker…eller?

  4. Åsa 29 augusti, 2013 on 15:28 Svara

    jag känner som du. När jag läste det fick jag kväljningar. Tänkte så klart på min egna son på 2 år. Sen tänker jag ”phew…det är inte här det hände, utan i kina”.
    Men hur dumt är inte det att tänka, det hade kunnat vara här. Och hur själviskt är inte det att tänka. Men jag antar att det är så vi rent instinktivt tänker…eller?

  5. lillmorsan 29 augusti, 2013 on 18:37 Svara

    Fruktansvärt, man både värjer sig och blir förtvivlad av att höra detta.
    Stackars lilla barn.

  6. lillmorsan 29 augusti, 2013 on 18:37 Svara

    Fruktansvärt, man både värjer sig och blir förtvivlad av att höra detta.
    Stackars lilla barn.

  7. Lotta 29 augusti, 2013 on 20:33 Svara

    Läste också det. Det går liksom inte att förstå. Ofattbart helt enkelt. Tänker som någon ovan att det var i Kina – inte här. Men som sagt, det kan nog hända var som helst. Det räcker med en sjuk människa.

    Ofattbart…

  8. Lotta 29 augusti, 2013 on 20:33 Svara

    Läste också det. Det går liksom inte att förstå. Ofattbart helt enkelt. Tänker som någon ovan att det var i Kina – inte här. Men som sagt, det kan nog hända var som helst. Det räcker med en sjuk människa.

    Ofattbart…

  9. O. 30 augusti, 2013 on 01:44 Svara

    Usch o fyfan vad jag håller med dig.
    Det är så obeskrivligt hemskt så det går knappt att ta till sig.
    Jag tänkte dock direkt ‘det kan lika gärna hända här’. (Skadad?)

    I vissa stunder vill man inte vara med om den här världen kan jag tycka.

    Kram på dig!

  10. O. 30 augusti, 2013 on 01:44 Svara

    Usch o fyfan vad jag håller med dig.
    Det är så obeskrivligt hemskt så det går knappt att ta till sig.
    Jag tänkte dock direkt ‘det kan lika gärna hända här’. (Skadad?)

    I vissa stunder vill man inte vara med om den här världen kan jag tycka.

    Kram på dig!

  11. Anna 30 augusti, 2013 on 10:25 Svara

    Åh Lotta, jag är precis som du när det gäller sådant…
    Läser, gråter i tysthet och blir sedan helt lamslagen.

    Och sedan vill jag hjälpa. Men hur gör man?!?
    Jag tror att det är just den där hjälplösheten som gör att man stannar upp och inte orkar ta tag i någonting.

    Stackars barn. Hans liv slaget i spillror.
    *suckar och torkar bort tårarna*

    Kram!

  12. Anna 30 augusti, 2013 on 10:25 Svara

    Åh Lotta, jag är precis som du när det gäller sådant…
    Läser, gråter i tysthet och blir sedan helt lamslagen.

    Och sedan vill jag hjälpa. Men hur gör man?!?
    Jag tror att det är just den där hjälplösheten som gör att man stannar upp och inte orkar ta tag i någonting.

    Stackars barn. Hans liv slaget i spillror.
    *suckar och torkar bort tårarna*

    Kram!

  13. Eddie och barnen på Bristol Academy 4 september, 2013 on 14:38 Svara

    Vad är det som gör att världen ser ut så här? Vart har det gått fel nånstans? Anna

  14. Eddie och barnen på Bristol Academy 4 september, 2013 on 14:38 Svara

    Vad är det som gör att världen ser ut så här? Vart har det gått fel nånstans? Anna

Lämna ett svar till lillmorsan Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *