Jag vet inte hur det är med er men jag har inte någon regnskur av vänner. Endast ett fåtal. Faktisk 3-4 riktigt nära. Sedan har jag flera i nästa ring och ytterligare många ytligare bekanta. Många tror att jag har hur många kompisar som helst och det har jag men riktigt nära. Som sagt. Några få. Det där förändrades radikalt när jag flyttade till Stockholm när jag var 28 år. I Örebro var vi ett tajt stort tjejgäng. De flesta hade inte fått barn och vi umgicks mycket.
När jag sedan flyttade tog det lång tid för mig att trivas. Jag var 28, kände inte en käft i Stockholm och hade svårt att hitta nya vänner i den åldern då de flesta hade sambo, och redan etablerade vänskapsrelationer. Jag blev själv sambo när jag flyttade hit och jobbade inte speciellt mycket på det där med nya vänner. Men jag minns att jag ringde hem till Sussie varenda helg och grät för jag ville vara där.
Sedan blev jag singel en kort period och var ute mycket. Spybar var mitt andra hem men jag var 35 år och kanske inte den typiska unga krogentjejen. Jag träffade jag Threst och begick mitt livs kanske största misstag ever. Jag blev uppslukad av vårt liv och hans vänner med flickvänner och underhåll inte alls mina egna kompisar speciellt mycket. Vi umgås nästan bara med hans vänner som nu förstås har blivit lika mycket mina men som ändå var jävligt korkat gjort så här efterhand. Något jag ångrar bittert.
Sedan kom cancern och slog undan benen på oss allihop. Vänner och familj. Det hände en del i kompiskretsen. En del jag jag trodde var nära var inte det medan andra som jag inte hade så mycket kontakt med klev fram.
De som känner mig sedan jag var ung, de bor i Örebro. They got the hole picture så att säga. Hur har ni det med era BBF ( best Friends?)
RSS-flöde
Jag förlorade nästan alla mina vänner när jag fick en depression och gick in i väggen.
Den sista förlorade jag när jag fick barn och hon inte kunde förstå att mitt liv blivit annorlunda och prioriteringarna andra.
Däremot öppnades många dörrar i och med att vår son kom.
Jag har nya vänner och en allra bästa vän som jag har väldigt mycket gemensamt med!
Alla nya vänner har barn och vi förstår varandra och stöttar varandra genom vått och torrt.. Hellre få vänner men riktigt bra vänner än många vänner som man inte känner lika bra…
Jag förlorade nästan alla mina vänner när jag fick en depression och gick in i väggen.
Den sista förlorade jag när jag fick barn och hon inte kunde förstå att mitt liv blivit annorlunda och prioriteringarna andra.
Däremot öppnades många dörrar i och med att vår son kom.
Jag har nya vänner och en allra bästa vän som jag har väldigt mycket gemensamt med!
Alla nya vänner har barn och vi förstår varandra och stöttar varandra genom vått och torrt.. Hellre få vänner men riktigt bra vänner än många vänner som man inte känner lika bra…
jag gissade nästan att det var så som du sa med T och hans vänner och att de blev dina.
Men det går ju att hitta tillbaka till gamla vänner. de är ju oftast kvar om man vill.
jag har massa vänner men några få nära. och de är helt olika mig. men jag känner ju hur mycket folk som helst och har nästan alltid någon att leka med om jag vill. jag gillar de ytliga vännerna jag är hyfsat öppen med dom också men de känner ju inte mig helt så klart.
Man får ju många underliga vänner när barnen kommer. folk man inte skulle umgåtts med annars och det gillar jag.
jag gissade nästan att det var så som du sa med T och hans vänner och att de blev dina.
Men det går ju att hitta tillbaka till gamla vänner. de är ju oftast kvar om man vill.
jag har massa vänner men några få nära. och de är helt olika mig. men jag känner ju hur mycket folk som helst och har nästan alltid någon att leka med om jag vill. jag gillar de ytliga vännerna jag är hyfsat öppen med dom också men de känner ju inte mig helt så klart.
Man får ju många underliga vänner när barnen kommer. folk man inte skulle umgåtts med annars och det gillar jag.
Jag tycker vänner är ett överskattat kapitel och jag vet, det far man inte tycka, men tycker sa. Jag känner mycket folk och har ocksa alltid nagon att leka med om jag vill men eftersom jag trivs väldigt bra ensam i mitt eget sällskap och med mina djur sa söker jag inte sa mycket efter vänskap. Däremot har jag 2 – 3 stycken vänner fran barndomen som känner mig utan och innan och dom kommer att finnas i mitt liv tills jag trillar av pinn.
Jag tycker vänner är ett överskattat kapitel och jag vet, det far man inte tycka, men tycker sa. Jag känner mycket folk och har ocksa alltid nagon att leka med om jag vill men eftersom jag trivs väldigt bra ensam i mitt eget sällskap och med mina djur sa söker jag inte sa mycket efter vänskap. Däremot har jag 2 – 3 stycken vänner fran barndomen som känner mig utan och innan och dom kommer att finnas i mitt liv tills jag trillar av pinn.
Jag har alltid haft många väninnor omkring mig men aldrig något riktigt tjejgäng, utan de känner varandra genom mig. Men till sist orkar jag inte umgås med alla, mail kommer och folk vill träffas och jag känner att jag inte orkar ta mig tiden, vänner från förr och gamla kollegor. Jag umgås mer än gärna med de riktigt nära och då är det aldrig problem att hitta en lucka.
Det som har blivit infekterat i mitt fall är att jag har blivit ”bästis” men en väninnans väninna. Även våra män trivs bra ihop, den andra väninnan har träffat en ny man som ingen gillar i något av kompis- eller jobbgänget.
Det är också svårt då man gått igenom ett par separationer och man har släpat med olika män in i de olika gängen. Idag har jag börjat på hel ny kula och de gamla paren har inte längre något att tillföra och det känns så där då de fortfarande umgås med ett av mina ex, haha! 🙂
En väninna sa en gång till mig att jag är mer kär i mina vänner än i mina karlar och det kan nog stämma. Jag har alltid sett till att ha väninnorna kvar och umgåtts med dem. Många blir att de alltid måste stämma av med partern först, innan de kan träffas. Något som jag tycker är tråkigt, också kan man eller så kan man inte. Har man varit ihop x-antal år med stora barn, så kan jag inte förstå att det ska vara så viktigt att behöva vara hemma med varandra varje kväll eller att man inte kan göra något om inte den andre också gör något. Jag har aldrig begränsat någon att göra saker utan mig och bara uppskattat om jag har fått en kväll hemma för mig själv.
Jag har alltid haft många väninnor omkring mig men aldrig något riktigt tjejgäng, utan de känner varandra genom mig. Men till sist orkar jag inte umgås med alla, mail kommer och folk vill träffas och jag känner att jag inte orkar ta mig tiden, vänner från förr och gamla kollegor. Jag umgås mer än gärna med de riktigt nära och då är det aldrig problem att hitta en lucka.
Det som har blivit infekterat i mitt fall är att jag har blivit ”bästis” men en väninnans väninna. Även våra män trivs bra ihop, den andra väninnan har träffat en ny man som ingen gillar i något av kompis- eller jobbgänget.
Det är också svårt då man gått igenom ett par separationer och man har släpat med olika män in i de olika gängen. Idag har jag börjat på hel ny kula och de gamla paren har inte längre något att tillföra och det känns så där då de fortfarande umgås med ett av mina ex, haha! 🙂
En väninna sa en gång till mig att jag är mer kär i mina vänner än i mina karlar och det kan nog stämma. Jag har alltid sett till att ha väninnorna kvar och umgåtts med dem. Många blir att de alltid måste stämma av med partern först, innan de kan träffas. Något som jag tycker är tråkigt, också kan man eller så kan man inte. Har man varit ihop x-antal år med stora barn, så kan jag inte förstå att det ska vara så viktigt att behöva vara hemma med varandra varje kväll eller att man inte kan göra något om inte den andre också gör något. Jag har aldrig begränsat någon att göra saker utan mig och bara uppskattat om jag har fått en kväll hemma för mig själv.
Vet du hvordan det går med Sara fra enklalivet bloggen? Lever hun enda?
Vet du hvordan det går med Sara fra enklalivet bloggen? Lever hun enda?
Jag har ingen BFF och har nog aldrig haft. Jag var den där ”stand-in-kompisen” som dög när någon annans BFF var sjuk. Visst har det funnits kompisar, men mest i den där andra ringen som du beskriver – inte helt nära. Å när jag fick ett barn med olika funktionshinder försvann många som jag trodde jag var tight med. Det är svårt med vänner, väldigt svårt att få nya när man är vuxen. Å jag försöker verkligen, men jag gör kanske något fel? Med alla ”häftiga” jobba man haft så tror alla att man har ett stort umgänge, men det är så fel. Det finns många bekanta, men inga riktigt nära vänner och det sörjer jag.
Jag har ingen BFF och har nog aldrig haft. Jag var den där ”stand-in-kompisen” som dög när någon annans BFF var sjuk. Visst har det funnits kompisar, men mest i den där andra ringen som du beskriver – inte helt nära. Å när jag fick ett barn med olika funktionshinder försvann många som jag trodde jag var tight med. Det är svårt med vänner, väldigt svårt att få nya när man är vuxen. Å jag försöker verkligen, men jag gör kanske något fel? Med alla ”häftiga” jobba man haft så tror alla att man har ett stort umgänge, men det är så fel. Det finns många bekanta, men inga riktigt nära vänner och det sörjer jag.
Hej! Jag hittade till din blogg genom Elaine som skrev ett inlägg om dig! Jag började läsa i bloggen och fastnade direkt, jätte fin och härlig blogg att läsa! Lite extra roligt att jag också bor i fjöget ute på landet utanför Örebro! Du har en jätte fin son, kram!
Hej! Jag hittade till din blogg genom Elaine som skrev ett inlägg om dig! Jag började läsa i bloggen och fastnade direkt, jätte fin och härlig blogg att läsa! Lite extra roligt att jag också bor i fjöget ute på landet utanför Örebro! Du har en jätte fin son, kram!