VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

"JAG VAR SÅ YEAH YEAH WOW WOW!

Jag har blivit rasande mycket tråkigare. Så är det. Så vansinnigt förnuftig. Inte ett skit gör jag på en höft. Jag kastar inget överbord och följer själv därmed. Den där tokiga, galna Lotta försvann med Lennox fostervatten tror jag. Platsen här är Ibiza. Som vi festade. Och söp. Och rökte. Och dansade. Och nej jag förespråkar inte att göra det. Jag skildrar bara vad som hände under de där underbara åren. För så in i bängen kul var det. Att man kände sig som en säck diamanter (Blankens) gjorde inte saken sämre.

 

Om att spy ner Ibizas mest kända disco behöver jag inte berätta. Eller att jag gråtandes låg och ropade på mamma med armarna runt toalettstolen tänker jag inte heller skriva. Eller att vi aldrig sov utan upprymda, svettiga och med skorna i händerna tog oss hem till hotellrummet precis när den stora gula lampan börjar göra allting ljust igen är väl heller inget att säga. Att jag för övrigt vaknade och somnade ensam, de få timmarna vi sov, eftersom mitt sällskap inledde en pubertal romans  med reseledaren förtäljer heller inte historien. Inga pengar att tala om hade vi heller. Drack jordgubbsmjölk och åt toast tills det sprutade ur öronen på oss. Det var vad vi livnärde oss på och om någon hade sagt att jag 25 år senare skulle vara gift, ha ett barn och äga ett hus hade jag trott att denna någon hade druckit T-sprit.

 

Den där ungdomen. Som jag saknar den ibland. Det där obekymrade, glada livet. Trots att tonåren ofta är präglade av svårmod och isolering för många minns jag mina tonår och även yngre vuxna liv med glädje. Vi har stora problem i Sverige med självmordstatistiken på unga vuxna och tonåringar. Men jag levde livet och loppan som sig bör.  Sakta, sakta har det kommit en förskjutning. Det är helt naturligt med tanke på ålder, arbete och barn förstås. Gud. Vem orkar hålla detta naiva tempo nuförtiden? Men det jag saknar eller rättare sagt har lagt till mig med en en jävla slags präktighet som jag inte riktigt gillar. Allt ska vara så politiskt korrekt och himla homogent jämt. Fyrkantigt. Det är vad allt blivit. Det finns inte längre plats för spontanitet. Inte längre utrymme för det oväntade, det ickebelevade, vindunken på bordet. Opretentiösa sammankomster. Allt är så …vuxligt.

 

Jag tror att fler håller med. För mig känns det alltid som om jag ska bli avslöjad. Att jag bara spelar vuxen. Och mamma. Och fru och allt det där med hus, amorteringar, lån och pensionspar. När det enda jag faktisk ibland egentligen vill är att dra iväg.

 

Med en turnerande cirkus och ta jobb som en något missanpassad och alldeles för klumpig trapetskonstnär.

 



Kommentarer


  1. tiptip 10 juni, 2013 on 10:59 Svara

    ha ha
    jag var helt vild som tonåring och blev tristare och tristare för varje barn. jo sant att allt kul med mig försvann med fostervattnet. Men nu när barnen blivit större har jag blivit normal igen. På riktigt alltså. fruktansvärt skönt. De där åren var lite underliga faktiskt.
    jag var aldrig planerad då heller men skulle nog säga inskränkt och kärringaktig om jag valde några beskrivande ord.
    Antar att det har med att göra att man måste skydda sin avkomma och allt som verkar avvikande är ett hot. Så så konformt och lugnt som möjligt är melodin.
    men hys hopp it will pass.

  2. tiptip 10 juni, 2013 on 10:59 Svara

    ha ha
    jag var helt vild som tonåring och blev tristare och tristare för varje barn. jo sant att allt kul med mig försvann med fostervattnet. Men nu när barnen blivit större har jag blivit normal igen. På riktigt alltså. fruktansvärt skönt. De där åren var lite underliga faktiskt.
    jag var aldrig planerad då heller men skulle nog säga inskränkt och kärringaktig om jag valde några beskrivande ord.
    Antar att det har med att göra att man måste skydda sin avkomma och allt som verkar avvikande är ett hot. Så så konformt och lugnt som möjligt är melodin.
    men hys hopp it will pass.

  3. Entreprenörmorsan 10 juni, 2013 on 11:32 Svara

    Haha vi har väl alla varit där! Ungdomens tid är dock inte förbi ännu, det är bara det att man ”festar” på ett annat sätt idag. Ut vid 18 och hem igen innan 24. Inta soffan, dricka té och äta mackor, så man är pigg och glad dagen efter. Varva vin med vatten, trist, men måste man så måste man!!
    Härlig blogg, själv finns jag på entreprenörmorsan här på portalen, och tänkte passa på att tipsa om min webshop, http://www.justeco.se, som säljer ekologiska barnkläder, damkläder och etisk tillverkade pärlsmycken. Just nu har vi dessutom -30% på alla barnkläder, använd koden ecoclothes30% vid kassan…
    //Entreprenörmorsan
    Ecofriendly fashion for life!

  4. Entreprenörmorsan 10 juni, 2013 on 11:32 Svara

    Haha vi har väl alla varit där! Ungdomens tid är dock inte förbi ännu, det är bara det att man ”festar” på ett annat sätt idag. Ut vid 18 och hem igen innan 24. Inta soffan, dricka té och äta mackor, så man är pigg och glad dagen efter. Varva vin med vatten, trist, men måste man så måste man!!
    Härlig blogg, själv finns jag på entreprenörmorsan här på portalen, och tänkte passa på att tipsa om min webshop, http://www.justeco.se, som säljer ekologiska barnkläder, damkläder och etisk tillverkade pärlsmycken. Just nu har vi dessutom -30% på alla barnkläder, använd koden ecoclothes30% vid kassan…
    //Entreprenörmorsan
    Ecofriendly fashion for life!

  5. Lina-Greece 10 juni, 2013 on 13:11 Svara

    Vi som har festat pa det viset har nog aldrig andrat oss pa riktigt.Kanske visar vi en annan person och tar det lugnare for att inte bli bortgjorda och fel forebild for kidesen.Innerst inne gor vi om allt igen sa fort vi far chansen.

  6. Lina-Greece 10 juni, 2013 on 13:11 Svara

    Vi som har festat pa det viset har nog aldrig andrat oss pa riktigt.Kanske visar vi en annan person och tar det lugnare for att inte bli bortgjorda och fel forebild for kidesen.Innerst inne gor vi om allt igen sa fort vi far chansen.

    • Fabiano 31 december, 2013 on 05:11 Svara

      Of the panoply of website I’ve pored over this has the most vertciay.

  7. Lina-Greece 10 juni, 2013 on 13:12 Svara

    Tank bara pa stackarna som aldrig har vagat uppleva det i livet.Inte ens i tonaren.Det ar sorgligt det!

  8. Lina-Greece 10 juni, 2013 on 13:12 Svara

    Tank bara pa stackarna som aldrig har vagat uppleva det i livet.Inte ens i tonaren.Det ar sorgligt det!

  9. Anette 10 juni, 2013 on 13:59 Svara

    Ha, ha…..känner igen mig själv!!! Åkte till London som Au-Pair och kom hem som rökande och halvt alkoholiserad…..men……vilken tid!!!!

  10. Anette 10 juni, 2013 on 13:59 Svara

    Ha, ha…..känner igen mig själv!!! Åkte till London som Au-Pair och kom hem som rökande och halvt alkoholiserad…..men……vilken tid!!!!

  11. Lizen 10 juni, 2013 on 14:05 Svara

    Hej Lotta!

    Men vet du vad? Du har något att se fram emot.
    Jag är äldre än dig och har idag utflugna barn som klarar sig alldeles galant själva så nu har min man och jag blivit som tonåringar igen:) Nåja, inte i alla avseenden, man är inte lika ”pigg i kroppen” som förr men däremot kan man unna sig att vara spontan.
    Nu är det sista-minuten-resor som gäller, kommer vi på att vi vill göra något så slänger vi in en semesteransökan och så drar vi och det är så HIMMMMLA skönt att man fått tillbaka sin frihet. Var tid har sin tjusning.

    Kram

    Lizen

  12. Lizen 10 juni, 2013 on 14:05 Svara

    Hej Lotta!

    Men vet du vad? Du har något att se fram emot.
    Jag är äldre än dig och har idag utflugna barn som klarar sig alldeles galant själva så nu har min man och jag blivit som tonåringar igen:) Nåja, inte i alla avseenden, man är inte lika ”pigg i kroppen” som förr men däremot kan man unna sig att vara spontan.
    Nu är det sista-minuten-resor som gäller, kommer vi på att vi vill göra något så slänger vi in en semesteransökan och så drar vi och det är så HIMMMMLA skönt att man fått tillbaka sin frihet. Var tid har sin tjusning.

    Kram

    Lizen

  13. Eva 10 juni, 2013 on 14:37 Svara

    Jag är en av de stackarna som aldrig upplevde detta. Hu, vilken trist människa jag är! Inte för att jag var så där vansinnigt präktig, men att ha en alkoholist till farsa gjorde liksom att festa inte verkade så där obeskrivligt lockande. Jag studerade, jag reste, och till slut så flyttade jag till NYC där jag bott i snart 20 år och där ungdomar inte festar hälften så mycket som de svenska men verkar vara helt OK ändå.

    De ”stackare” som inte spydde ner Ibiza i sin glans dagar, har säkert haft en fantastisk och underbar ungdomstid de också. Just sayin’.

    • Anna 10 juni, 2013 on 17:26 Svara

      Håller med dig Eva. Med risk för att låta pretto men jag söp inte ner mig och rökte inte heller i min ungdom. Inget jag känner att jag saknar för att mitt liv ska vara komplett 😉 Alla lever vi ut på olika sätt. Jag är impad av NYC! Vilken dröm! 😀

    • Lina-Greece 10 juni, 2013 on 18:47 Svara

      Tar tillbaka ”stackarna”.Det var inte sa jag ville att det skulle lata faktiskt.Inte heller har jag legat medvetslos eller spytt ner hela grekiska ovarlden for att jag festade loss som ungdom och vuxen.Jag vet att svenska ungdomar har sjalvmordsproblem och alkoholproblem sorgligt nog.Det ar inte det jag kallar for fest.Misstolkning.Sen vet jag att amerikanska tonaringar inte dricker lika mycket som svenska men dem roker garna gras.Det ar ju inte heller vettigt.Ha det bra i NY.

      • tiptip 10 juni, 2013 on 20:05 Svara

        Men jag fattar precis vad du menar. lite vildhet kan väl inte sitta helt fel. allt kan inte vara ett excelark i livet och utstakat och tänkt och förståndigt. och nej jag menar inte bara alkohol utan mer allt annat. vin, pojkar och sång dagen lång mums
        Och det är inte trista klubbar och fylla jag menar utan den där vilda roliga energin.

        • Sara 11 juni, 2013 on 13:11 Svara

          Håller med dig till fullo Eva! Känns inte som att det är begåvningsreserven som skryter om sådana upplevelser.

        • Lisa 11 juni, 2013 on 13:13 Svara

          Håller med dig till fullo Eva! Känns inte som att det är begåvningsreserven som skryter om sådana upplevelser.

  14. Eva 10 juni, 2013 on 14:37 Svara

    Jag är en av de stackarna som aldrig upplevde detta. Hu, vilken trist människa jag är! Inte för att jag var så där vansinnigt präktig, men att ha en alkoholist till farsa gjorde liksom att festa inte verkade så där obeskrivligt lockande. Jag studerade, jag reste, och till slut så flyttade jag till NYC där jag bott i snart 20 år och där ungdomar inte festar hälften så mycket som de svenska men verkar vara helt OK ändå.

    De ”stackare” som inte spydde ner Ibiza i sin glans dagar, har säkert haft en fantastisk och underbar ungdomstid de också. Just sayin’.

    • Anna 10 juni, 2013 on 17:26 Svara

      Håller med dig Eva. Med risk för att låta pretto men jag söp inte ner mig och rökte inte heller i min ungdom. Inget jag känner att jag saknar för att mitt liv ska vara komplett 😉 Alla lever vi ut på olika sätt. Jag är impad av NYC! Vilken dröm! 😀

    • Lina-Greece 10 juni, 2013 on 18:47 Svara

      Tar tillbaka ”stackarna”.Det var inte sa jag ville att det skulle lata faktiskt.Inte heller har jag legat medvetslos eller spytt ner hela grekiska ovarlden for att jag festade loss som ungdom och vuxen.Jag vet att svenska ungdomar har sjalvmordsproblem och alkoholproblem sorgligt nog.Det ar inte det jag kallar for fest.Misstolkning.Sen vet jag att amerikanska tonaringar inte dricker lika mycket som svenska men dem roker garna gras.Det ar ju inte heller vettigt.Ha det bra i NY.

      • tiptip 10 juni, 2013 on 20:05 Svara

        Men jag fattar precis vad du menar. lite vildhet kan väl inte sitta helt fel. allt kan inte vara ett excelark i livet och utstakat och tänkt och förståndigt. och nej jag menar inte bara alkohol utan mer allt annat. vin, pojkar och sång dagen lång mums
        Och det är inte trista klubbar och fylla jag menar utan den där vilda roliga energin.

        • Sara 11 juni, 2013 on 13:11 Svara

          Håller med dig till fullo Eva! Känns inte som att det är begåvningsreserven som skryter om sådana upplevelser.

        • Lisa 11 juni, 2013 on 13:13 Svara

          Håller med dig till fullo Eva! Känns inte som att det är begåvningsreserven som skryter om sådana upplevelser.

  15. y 10 juni, 2013 on 14:56 Svara

    Nej gud längtar verkligen inte tillbaka till min ungdom! Fy 17 för att ligga halvt medvetslös och spy i Hagaparken pa skolans avslutningfester, att lite längre fram hänga pa rock-klubben Ritz och vara sa där svartklädd deppig och introvert, aka till Berlin och hänga pa mörka klubbar m.m. Jag föredrar tusenfalt mitt liv idag pa landet med hästar och ett intressant, internationellt arbete och jag mar sa himla mycket bättre bade fysiskt och psykiskt, känner mig allt annat än inrutad och är mycket mer spontan i dag än da. Men sa har jag ocksa gatt halva mitt liv i terapi :).

  16. y 10 juni, 2013 on 14:56 Svara

    Nej gud längtar verkligen inte tillbaka till min ungdom! Fy 17 för att ligga halvt medvetslös och spy i Hagaparken pa skolans avslutningfester, att lite längre fram hänga pa rock-klubben Ritz och vara sa där svartklädd deppig och introvert, aka till Berlin och hänga pa mörka klubbar m.m. Jag föredrar tusenfalt mitt liv idag pa landet med hästar och ett intressant, internationellt arbete och jag mar sa himla mycket bättre bade fysiskt och psykiskt, känner mig allt annat än inrutad och är mycket mer spontan i dag än da. Men sa har jag ocksa gatt halva mitt liv i terapi :).

  17. Cat 10 juni, 2013 on 15:33 Svara

    Underbar bild!!!! Garvar gott!! Jag var präktig som tonåring och började sent med det mesta men då hade jag många år att ta igen, var som värst mellan 20-25, blev tyvärr inte så många resor med kompisar.
    Men livet tog inte slut där! Roligaste tiden hade jag runt 35 då jag var nyseparerad med barn varannavecka, ett riktigt ego-liv med det bästa ur två världar! Mycket män och alkohol var det då och galna upptåg.
    Sen blev jag sambo igen i två omgångar och nu då mina barn är vuxna och jag fortfarande ung (host host 46år) så lever jag livet på nytt! Helgen ska vi bara inte tala om… men nu med min nye sambo vid min sida. Kommer aldrig att bli präktig, mer kanske patetiskt i andras ögon men det kan jag bjuda på! Jag trivs och älskar mitt liv. Har aldrig suttit fast, vare sig med män, jobb eller boende! Ser hur bittra många av mina vänner är, drar runt på samma gubbe och bara gnäll, lågavlönade jobb och allmänt missnöje. Utifrån de förutsättningar vi har så är vi skyldiga oss själva att göra det bästa av våra liv.

  18. Cat 10 juni, 2013 on 15:33 Svara

    Underbar bild!!!! Garvar gott!! Jag var präktig som tonåring och började sent med det mesta men då hade jag många år att ta igen, var som värst mellan 20-25, blev tyvärr inte så många resor med kompisar.
    Men livet tog inte slut där! Roligaste tiden hade jag runt 35 då jag var nyseparerad med barn varannavecka, ett riktigt ego-liv med det bästa ur två världar! Mycket män och alkohol var det då och galna upptåg.
    Sen blev jag sambo igen i två omgångar och nu då mina barn är vuxna och jag fortfarande ung (host host 46år) så lever jag livet på nytt! Helgen ska vi bara inte tala om… men nu med min nye sambo vid min sida. Kommer aldrig att bli präktig, mer kanske patetiskt i andras ögon men det kan jag bjuda på! Jag trivs och älskar mitt liv. Har aldrig suttit fast, vare sig med män, jobb eller boende! Ser hur bittra många av mina vänner är, drar runt på samma gubbe och bara gnäll, lågavlönade jobb och allmänt missnöje. Utifrån de förutsättningar vi har så är vi skyldiga oss själva att göra det bästa av våra liv.

  19. Carina 10 juni, 2013 on 17:53 Svara

    Haha! Vilka underbara bilder! Jo, man känner igen sig. Annat är det nu, friskvårdare som jag är. Allt i livet har sin tid. Äldste sonen (23) har just dragit iväg till USA med tio kompisar för en månads road-trip. Jag är såååå avundsjuk!
    Kram Carina

  20. Carina 10 juni, 2013 on 17:53 Svara

    Haha! Vilka underbara bilder! Jo, man känner igen sig. Annat är det nu, friskvårdare som jag är. Allt i livet har sin tid. Äldste sonen (23) har just dragit iväg till USA med tio kompisar för en månads road-trip. Jag är såååå avundsjuk!
    Kram Carina

  21. Hope 10 juni, 2013 on 19:03 Svara

    Härliga tider!

  22. Hope 10 juni, 2013 on 19:03 Svara

    Härliga tider!

  23. Camilla 10 juni, 2013 on 19:32 Svara

    Haha… Känner igen mig i det du skriver…
    Jag är 44 år på pappret men typ 16 år i sinnet… =)
    Kan sakna det obekymrade livet ibland. Fast just då, när man var ung, så tyckte man ju att man hade stora världsproblem. Som ingen vuxen fattade att dugg av =)
    Ha det gott Lotta, tack för en härlig blogg. Kram

  24. Camilla 10 juni, 2013 on 19:32 Svara

    Haha… Känner igen mig i det du skriver…
    Jag är 44 år på pappret men typ 16 år i sinnet… =)
    Kan sakna det obekymrade livet ibland. Fast just då, när man var ung, så tyckte man ju att man hade stora världsproblem. Som ingen vuxen fattade att dugg av =)
    Ha det gott Lotta, tack för en härlig blogg. Kram

  25. Linn 10 juni, 2013 on 20:01 Svara

    Klart man saknar ungdomen..man blir äldre och allt känns plötsligt sååå avlägset…kommer för alltid sakna mina ungdomsår sådan glädje och frihet….

  26. Linn 10 juni, 2013 on 20:01 Svara

    Klart man saknar ungdomen..man blir äldre och allt känns plötsligt sååå avlägset…kommer för alltid sakna mina ungdomsår sådan glädje och frihet….

  27. K 10 juni, 2013 on 20:47 Svara

    Åh, kan känna igen mig i detta inlägg! Även om jag är ofantligt tacksam över det liv jag lever idag (småbarnsmorsa, fru och villaägare) längtar jag just nu efter en mindre vuxlig (användbart ord, me like) tillvaro. Hade mer än gärna hoppat på ett plan till närmaste charterort. En vecka hade räckt, en veckas ansvarslöshet, en veckas egotid. Är inte lastgammal men känner mig som åttiofem. Trött, utarbetad och reducerad till en slags servicemaskin. Har redan bestämt mig för att dra iväg nånstans nästa år. Ensam eller med kompisar. Tänker sola, dricka drinkar och sova till tolv. Får väl bli den patetiska gamlingen som alla småtjejer fnissar åt. Kunde inte bry mig mindre. Tror att det är nyttigt att kliva ur vuxenlivsbubblan ibland.

  28. K 10 juni, 2013 on 20:47 Svara

    Åh, kan känna igen mig i detta inlägg! Även om jag är ofantligt tacksam över det liv jag lever idag (småbarnsmorsa, fru och villaägare) längtar jag just nu efter en mindre vuxlig (användbart ord, me like) tillvaro. Hade mer än gärna hoppat på ett plan till närmaste charterort. En vecka hade räckt, en veckas ansvarslöshet, en veckas egotid. Är inte lastgammal men känner mig som åttiofem. Trött, utarbetad och reducerad till en slags servicemaskin. Har redan bestämt mig för att dra iväg nånstans nästa år. Ensam eller med kompisar. Tänker sola, dricka drinkar och sova till tolv. Får väl bli den patetiska gamlingen som alla småtjejer fnissar åt. Kunde inte bry mig mindre. Tror att det är nyttigt att kliva ur vuxenlivsbubblan ibland.

  29. Lillemor 10 juni, 2013 on 21:53 Svara

    Hej! Tycker att Du verkar fullt normal, dvs enligt mina kriterier!
    Jag har också levt Ibizalivet ! Härligt!
    Jag är ensam mamma till 2 adoptivdöttrar, självklart måste
    nan ändra sitt liv när ansvaret kräver, men viktigt
    är att vara sig själv , tror barnen uppskattar det mest!
    Hatar präktighet, har alltid gjort! Var den Du är! Då blir
    allt bäst!

    Tycker Du verkar vara en fin människa!

    Tat lugnt!

  30. Lillemor 10 juni, 2013 on 21:53 Svara

    Hej! Tycker att Du verkar fullt normal, dvs enligt mina kriterier!
    Jag har också levt Ibizalivet ! Härligt!
    Jag är ensam mamma till 2 adoptivdöttrar, självklart måste
    nan ändra sitt liv när ansvaret kräver, men viktigt
    är att vara sig själv , tror barnen uppskattar det mest!
    Hatar präktighet, har alltid gjort! Var den Du är! Då blir
    allt bäst!

    Tycker Du verkar vara en fin människa!

    Tat lugnt!

  31. Sus 10 juni, 2013 on 23:13 Svara

    Vilka bilder:) Jag ramlade tillbaka till mina egna minnen som är snarlika. Håller med om förändringen som kom med barnen och jag är kluven till min egen präktighet!
    Jag känner en sorg över att den tiden är förbi, saknar det bekymmerslösa förhållningssättet, den galna spontaniteten. Nu är det mycket vuxenliv!!
    Underbar blogg!
    /S

  32. Sus 10 juni, 2013 on 23:13 Svara

    Vilka bilder:) Jag ramlade tillbaka till mina egna minnen som är snarlika. Håller med om förändringen som kom med barnen och jag är kluven till min egen präktighet!
    Jag känner en sorg över att den tiden är förbi, saknar det bekymmerslösa förhållningssättet, den galna spontaniteten. Nu är det mycket vuxenliv!!
    Underbar blogg!
    /S

  33. Märta 10 juni, 2013 on 23:25 Svara

    Härligt inlägg, Lotta!
    Jag kan sakna den där vilda ”nyss-vuxen-tiden” som sjutton! När man precis blivit gammal nog att kunna göra vad man ville och knappt hade tid (eller behov av!) att sova. Vad jag saknar allra mest är nog att var man än var så träffade man alltid nya killar/vänner – på stranden, på en buss, i affären, överallt. Nu blir mycket så jäkla förutsägbart och även om man är en vecka eller två på semester utomlands så HÄNDER liksom ingenting…

  34. Märta 10 juni, 2013 on 23:25 Svara

    Härligt inlägg, Lotta!
    Jag kan sakna den där vilda ”nyss-vuxen-tiden” som sjutton! När man precis blivit gammal nog att kunna göra vad man ville och knappt hade tid (eller behov av!) att sova. Vad jag saknar allra mest är nog att var man än var så träffade man alltid nya killar/vänner – på stranden, på en buss, i affären, överallt. Nu blir mycket så jäkla förutsägbart och även om man är en vecka eller två på semester utomlands så HÄNDER liksom ingenting…

  35. Cat 11 juni, 2013 on 08:53 Svara

    Vet du vad jag älskar med dig Lotta är att du inte är något offer! Då jag själv är färgad så kan jag bli så otroligt irriterad på folk som Alexandra Pascalidou som bara ser eländet och inte sina egna möjligheter. Hon har verkligen allt, men ett jäkla gnäll hela tiden om hennes barndom och invandrarbakgrund, istället för att se den klassresa som hon verkligen har gjort. Hon är även otroligt vacker. Alla har sina egna mer eller mindre taskiga bakgrunder att se tillbaka på, men det är bara man själv som kan förändra sitt liv.
    Minns du -80 talet då alla färgade hälsade på varandra, iaf här i Stockholm? Det är inte direkt möjligt idag va? 🙂
    Jag är sedan barn sommargotlänning och där fanns det inte inga andra färgade att hälsa på, där blev jag bara utglodd haha! Glömmer aldrig då auktionsförättarens dotter skrek över hela Björkhaga strand – Det ligger en neger och solar!! Ja det var jag det se! Haha!

    • Lina-Greece 11 juni, 2013 on 17:08 Svara

      Men Pascalidou klagar och klagar pa sitt hemland pa folket osvSen plotsligt blev hon sned pa Lisebergsreklamen.Hon kor me dubbelmoral jamt och vet liksom inte vart hon tillhor.Hon klarade ju inte av att jobba och bo har.Men i Sverige gar det bra.Dar ar hon sadar halvexotisk och poppis.

  36. Cat 11 juni, 2013 on 08:53 Svara

    Vet du vad jag älskar med dig Lotta är att du inte är något offer! Då jag själv är färgad så kan jag bli så otroligt irriterad på folk som Alexandra Pascalidou som bara ser eländet och inte sina egna möjligheter. Hon har verkligen allt, men ett jäkla gnäll hela tiden om hennes barndom och invandrarbakgrund, istället för att se den klassresa som hon verkligen har gjort. Hon är även otroligt vacker. Alla har sina egna mer eller mindre taskiga bakgrunder att se tillbaka på, men det är bara man själv som kan förändra sitt liv.
    Minns du -80 talet då alla färgade hälsade på varandra, iaf här i Stockholm? Det är inte direkt möjligt idag va? 🙂
    Jag är sedan barn sommargotlänning och där fanns det inte inga andra färgade att hälsa på, där blev jag bara utglodd haha! Glömmer aldrig då auktionsförättarens dotter skrek över hela Björkhaga strand – Det ligger en neger och solar!! Ja det var jag det se! Haha!

    • Lina-Greece 11 juni, 2013 on 17:08 Svara

      Men Pascalidou klagar och klagar pa sitt hemland pa folket osvSen plotsligt blev hon sned pa Lisebergsreklamen.Hon kor me dubbelmoral jamt och vet liksom inte vart hon tillhor.Hon klarade ju inte av att jobba och bo har.Men i Sverige gar det bra.Dar ar hon sadar halvexotisk och poppis.

  37. Maria 11 juni, 2013 on 09:51 Svara

    Visst är det så att åren med barn hemma gör att vi ställer andra krav på oss själva, än när man INTE har barn att ta ansvar och hänsyn till. Men som en klok person här redan har skrivit så finns det en ny period i livet efter att barnen flyttat. Mina bor fortfarande hemma, är snart 15 och 18 dvs stora nog att börja bilda sina egna liv. Så med bra uppbackning av dem och min man så har jag omskolat mig, har hoppat av ekorrhjulet, har nu oregelbundna tider som ger mig möjlighet att bestämma själv över mer av min tid, och gör andra saker med familjen och SJÄLV.
    Nej jag reser inte på sol-sup-semestrar men det gjorde jag inte som ung heller, hittade på annat på egen hand och blev otroligt självständig. Och DET har jag tagit upp igen nu, och jag mår så bra av att vara tillbaka till den självständigheten!
    Så visst finns det hopp! Även om det där andra livet känns väldigt långt borta när barnen är mindre och man ger dem all tid och energi.

    Skickar cyber-pepp-kram!

  38. Maria 11 juni, 2013 on 09:51 Svara

    Visst är det så att åren med barn hemma gör att vi ställer andra krav på oss själva, än när man INTE har barn att ta ansvar och hänsyn till. Men som en klok person här redan har skrivit så finns det en ny period i livet efter att barnen flyttat. Mina bor fortfarande hemma, är snart 15 och 18 dvs stora nog att börja bilda sina egna liv. Så med bra uppbackning av dem och min man så har jag omskolat mig, har hoppat av ekorrhjulet, har nu oregelbundna tider som ger mig möjlighet att bestämma själv över mer av min tid, och gör andra saker med familjen och SJÄLV.
    Nej jag reser inte på sol-sup-semestrar men det gjorde jag inte som ung heller, hittade på annat på egen hand och blev otroligt självständig. Och DET har jag tagit upp igen nu, och jag mår så bra av att vara tillbaka till den självständigheten!
    Så visst finns det hopp! Även om det där andra livet känns väldigt långt borta när barnen är mindre och man ger dem all tid och energi.

    Skickar cyber-pepp-kram!

  39. Maria 11 juni, 2013 on 17:28 Svara

    Åh vad jag känner igen mig! Har också blivit en riktigt tråkig tant efter barnen med stort kontrollbehov och en ständig oro att något skall hända mig, maken eller barnen. Är mycket tacksam över det fina liv jag har nu men kan verkligen sakna sen vilda, bekymmerslösa och spontana tjejen jag en gång var. Blir glad o lite peppad när jag läser några av kommentarerna här, kanske kommer den sidan tillbaka mer och mer när barnen blir lite större. Du är en härlig tjej Lotta med många olika sidor!

  40. Maria 11 juni, 2013 on 17:28 Svara

    Åh vad jag känner igen mig! Har också blivit en riktigt tråkig tant efter barnen med stort kontrollbehov och en ständig oro att något skall hända mig, maken eller barnen. Är mycket tacksam över det fina liv jag har nu men kan verkligen sakna sen vilda, bekymmerslösa och spontana tjejen jag en gång var. Blir glad o lite peppad när jag läser några av kommentarerna här, kanske kommer den sidan tillbaka mer och mer när barnen blir lite större. Du är en härlig tjej Lotta med många olika sidor!

  41. Vera 11 juni, 2013 on 21:49 Svara

    Hahaha håller med Lotta. 🙂 fan va man kan sakna sitt gamla vilda tonårsjag ibland. Jag tror det är nyttigt att spåra ur lite ibland även i vuxen ålder, trots barn, villa och volvo.
    Ja lever idag ett ganska präktigt liv. Men….har haft några fester de senaste åren som verkligen livat upp tillvaron. FÖRhög musik i radhusområdet, fotboll i trädgården som slutade med att 3 gäster var helkroppsleriga, tokparty och vindunkar på bordet. Folk gick bananas helt enkelt.så jäkla kul! Detta är en stor kontrast till alla lugna fina middagar man annars brukar ha 😀
    Det roligate är när man möter sina vuxna ordentliga vänner efteråt och de ler sådär härligt och säger ‘ vilken JÄVLA fest!! :))
    Ibland känns det som att det är en trend…typ alla vill leva solsidan-liv….och så glömmer vi bort att ha kul och släppa loss.
    Kram på dig Lotta och tack för att du delar med dig.
    / 38 årig småbarnsmamma sthlm

  42. Vera 11 juni, 2013 on 21:49 Svara

    Hahaha håller med Lotta. 🙂 fan va man kan sakna sitt gamla vilda tonårsjag ibland. Jag tror det är nyttigt att spåra ur lite ibland även i vuxen ålder, trots barn, villa och volvo.
    Ja lever idag ett ganska präktigt liv. Men….har haft några fester de senaste åren som verkligen livat upp tillvaron. FÖRhög musik i radhusområdet, fotboll i trädgården som slutade med att 3 gäster var helkroppsleriga, tokparty och vindunkar på bordet. Folk gick bananas helt enkelt.så jäkla kul! Detta är en stor kontrast till alla lugna fina middagar man annars brukar ha 😀
    Det roligate är när man möter sina vuxna ordentliga vänner efteråt och de ler sådär härligt och säger ‘ vilken JÄVLA fest!! :))
    Ibland känns det som att det är en trend…typ alla vill leva solsidan-liv….och så glömmer vi bort att ha kul och släppa loss.
    Kram på dig Lotta och tack för att du delar med dig.
    / 38 årig småbarnsmamma sthlm

  43. Lars C 11 juni, 2013 on 22:05 Svara

    Det jag ångrar är mer det jag inte gjort, de tillfällen som slank förbi än det som jag gjort.
    Men jag behövde bilen och körkortet och höll mig därför vanligtvis nykter. Det ångrar
    jag inte. Medan killarna vinglade och spydde hånglade jag med tjejerna utan konkurrens.

    • lili 11 juni, 2013 on 22:42 Svara

      hahaha – yessss!!!!

  44. Lars C 11 juni, 2013 on 22:05 Svara

    Det jag ångrar är mer det jag inte gjort, de tillfällen som slank förbi än det som jag gjort.
    Men jag behövde bilen och körkortet och höll mig därför vanligtvis nykter. Det ångrar
    jag inte. Medan killarna vinglade och spydde hånglade jag med tjejerna utan konkurrens.

    • lili 11 juni, 2013 on 22:42 Svara

      hahaha – yessss!!!!

  45. lili 11 juni, 2013 on 22:41 Svara

    haha, åh jag veeeeeet!!
    MEN, jag låter mig inspireras av min kära pappa som i pensionsåldern äntligen hade råd, och tid, att bli skidlärare. Han tog skidlärarexamen vid 60 plus och säsongar nu i Sveriges största skidort. Det gör även hans sambo. Väl där festas det och middagas det med vänner (vars barn numera är utflyttade) som har stugor i backen och gärna åker off pist. Inte så trist. Sommaren tillbringas i skärgården i princip samma stil, men med badbyxor i stället för skidbyxor. Och jag kan säga följande – dessa människor vet hur man festar. De är festproffs. God mat, gott vin, roliga tal, bra musik, dans på borden vid 3-tiden… Så det finns hopp om livet, alltså. 🙂

  46. lili 11 juni, 2013 on 22:41 Svara

    haha, åh jag veeeeeet!!
    MEN, jag låter mig inspireras av min kära pappa som i pensionsåldern äntligen hade råd, och tid, att bli skidlärare. Han tog skidlärarexamen vid 60 plus och säsongar nu i Sveriges största skidort. Det gör även hans sambo. Väl där festas det och middagas det med vänner (vars barn numera är utflyttade) som har stugor i backen och gärna åker off pist. Inte så trist. Sommaren tillbringas i skärgården i princip samma stil, men med badbyxor i stället för skidbyxor. Och jag kan säga följande – dessa människor vet hur man festar. De är festproffs. God mat, gott vin, roliga tal, bra musik, dans på borden vid 3-tiden… Så det finns hopp om livet, alltså. 🙂

  47. Vera 19 juni, 2013 on 12:17 Svara

    Precis. Man borde skriva en bok om det. Vi som ”fuskar” och bara väntar på att bli avslöjade som de vildar vi är. Det ligger liksom i blodet. En doft, en rygg, ett minne och längtan väller fram och man vill tillbaka till det där vagabondlivet, där livet var FEST. Haha. Jag brukar titta mig omkring på dagis eller skolföräldrarna och tänka; ”märker de inte, ser de inte – att jag inte är som de utan bara spelar? Fast lite har jag bevarat. Jag ser till att bära tryggheten inom mig och aldrig i materiella ting, eller sammanhang. Sätter en ära att leva upp pengar och inte ha några dyra bolån. Men jag har tre barn och är en fena på köttbullar och fiskpinnar, matsäckar, utvecklingssamtal, träningar, uppfostran och kärlek. Jag brukar titta på min äldsta son och tänka…snart, snart är det hans tur. Tror det gått i arv! Hoppas det! Tack för en bra blogg som väcker en massa tankar.

  48. Vera 19 juni, 2013 on 12:17 Svara

    Precis. Man borde skriva en bok om det. Vi som ”fuskar” och bara väntar på att bli avslöjade som de vildar vi är. Det ligger liksom i blodet. En doft, en rygg, ett minne och längtan väller fram och man vill tillbaka till det där vagabondlivet, där livet var FEST. Haha. Jag brukar titta mig omkring på dagis eller skolföräldrarna och tänka; ”märker de inte, ser de inte – att jag inte är som de utan bara spelar? Fast lite har jag bevarat. Jag ser till att bära tryggheten inom mig och aldrig i materiella ting, eller sammanhang. Sätter en ära att leva upp pengar och inte ha några dyra bolån. Men jag har tre barn och är en fena på köttbullar och fiskpinnar, matsäckar, utvecklingssamtal, träningar, uppfostran och kärlek. Jag brukar titta på min äldsta son och tänka…snart, snart är det hans tur. Tror det gått i arv! Hoppas det! Tack för en bra blogg som väcker en massa tankar.

Lämna ett svar till Maria Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *