VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

EN TIDIG MORGON

 

Det har varit en smått botanisk helg. Mer om den sedan. Klockan är bara 5 när jag kliver upp. Jag har sovit dåligt. Lagt mig sent, efter 01 på natten (förlåt Leila). Det där livet kommer emellan med allt vad det innebär av vardagsliv. Det känns som om jag inte har sovit en sekund och som vanligt när jag sover för lite blir jag svullen på händer och i ansiktet. Katten jamar utanför dörren. Krafsar och jamar och får komma in förstås. Stryker sig mot mina bara ben och skriker efter mat som en fågelunge. Duscha gjorde jag igår och frukost får jag inte äta. Man vill se tarmar och lever ordentligt på plåtarna antar jag.

 

 

 

Så jag dricker lite vatten, sköljer bort gamla tandborstrester i handfatet och sätter på mig roll on och lite rouge och mascara. Tyst, för att inte väcka de två som sover däruppe. Vi hade ett fint samtal igår, Lennox och jag. Det handlade om döden, om människor som försvinner, om att berätta, att dela. Att man inte ska bära saker inuti för det blir så tungt. Då är det bättre att dela på bördan så blir det lättare. Om stora läskiga killar i fyran som skriker åt varandra och att man är rädd att de ska skrika på en själv och om att vara världens bästa mamma. Tårar och oro. Att få vara med och guida ett barn genom livet kryss måste vara en av de största och viktigaste uppgifter vi får.

 

 

Sedan hänger jag en tvätt och öppnar diskmaskinen. Dunjacka på och vantar. Måste hålla min kropp och mina kärl varma att sticka i. Det är knappt några bilar alls på vägen till Huddinge. Jag sätter värmen på 25 grader varmt och lyssnar på radion. När klockan är 06 har jag precis passerat Älvsjömässan. Det är inte så mycket känslor i mig. Jag är ganska tom på dem. Stänger av. Försöker bara fokusera på att göra det här och komma vidare, till jobbet. Korridorerna är tomma. Pressbyrån har inte öppnat och jag kan välja fritt på parkeringen. Det är förstås helt omöjligt att sia om utgången på de här röntgentillfällen. Jag mår bra. Hur ska man kunna veta vad som pågår därinne? Jag har inga tecken på återfall av cancern. Det onda i ryggen är borta. Jag är fruktansvärt trött och har en grym träningsvärk efter att ha planterat blommor (så illa är det ja) men på det stora hela känner jag mig frisk.

 

 

Och när jag kommer får jag vet att jag är en timme för tidig. Inte 06:30 alltså. Tidningar att bläddra i. De ringer och bokar tid hos stickteamet. De som är proffs på att hitta kärl på sådana som mig. Sist tog det över två timmar och var så himmelens jobbigt. Så jag slår mig ner. Blir sittandes med huvudet vilandes mot väggen. Tänker på Kristian. På hur lyckligt lottad jag är.  Sedan knatar jag upp till Pressbyrån och köper varmt the.  Sköterskan vill prova att sticka utan stickteamet. För de verkar ta tid på sig och jag är ju inte prio ett direkt. Och det går bra trots att jag spänner mig som en fiolsträng och fryser fast jag grundat så i dunjacka och vantar. Den sitter! Nålen går in i ett bra kärl och jag dricker min liter med vatten för att man lättare ska kunna se lever och lunga.

 

Kontrastvätskan ska den in med ett visst tryck. Detta oroar mig. Kärl som spricker är inte kul. Jag vet. Så jag säger det. Ber dem ta den lägsta hastigheten de kan. Och de kan de förstås inte. För annars blir inte resultatet bra och det vill vi ju att det ska bli. Sköterskan stannar hos mig i rummet. Håller sin hand på min arm för att känna OM det spricker.

 

”Nu kommer det säger hon

 

Det känns knappt. Så skönt att slippa den där svidande känslan. Det hela är över på några minuter och jag kan vackla ut i solen, sätta mig i bilen och vänta på svaret som dröjer 10 dagar.

 

Det är nu den riktiga utmaningen börjar.


Kommentarer


  1. tiptip 3 juni, 2013 on 15:04 Svara

    måste vara oro och stress och jag har så svårt att fatta när sjukvårdspersonal är lite oförstående. alltså inte riktigt förstår att du var nervös för att kärlen ska spricka. det kan väl inte vara världsunderligt att man är orolig.

  2. tiptip 3 juni, 2013 on 15:04 Svara

    måste vara oro och stress och jag har så svårt att fatta när sjukvårdspersonal är lite oförstående. alltså inte riktigt förstår att du var nervös för att kärlen ska spricka. det kan väl inte vara världsunderligt att man är orolig.

  3. Helena 3 juni, 2013 on 15:58 Svara

    Vi är med dig. Håller dig i handen, hejjar på dig och står beredda att fira om 10 dagar! Kram ♥

    • Ika 3 juni, 2013 on 18:08 Svara

      Jag är oxå m om 10 dgr o firar:)

  4. Helena 3 juni, 2013 on 15:58 Svara

    Vi är med dig. Håller dig i handen, hejjar på dig och står beredda att fira om 10 dagar! Kram ♥

  5. Carina 3 juni, 2013 on 16:57 Svara

    Vad fint du beskriver din morgon. Håller tummarna förstås för ett bra resultat.Det är väl ändå hum-hum att man ska behöva vänta så länge. Rena tortyren måste det vara.
    Kram Carina

  6. Carina 3 juni, 2013 on 16:57 Svara

    Vad fint du beskriver din morgon. Håller tummarna förstås för ett bra resultat.Det är väl ändå hum-hum att man ska behöva vänta så länge. Rena tortyren måste det vara.
    Kram Carina

  7. Överlevnadsguiden 3 juni, 2013 on 17:02 Svara

    Så långt allt väl.

  8. Överlevnadsguiden 3 juni, 2013 on 17:02 Svara

    Så långt allt väl.

  9. Rebecca 3 juni, 2013 on 20:19 Svara

    Vi finns vid din sida och önskar liksom du att dessa tio dagar går fort.
    Varma kramar

  10. Rebecca 3 juni, 2013 on 20:19 Svara

    Vi finns vid din sida och önskar liksom du att dessa tio dagar går fort.
    Varma kramar

  11. Monica i Örebro 3 juni, 2013 on 22:30 Svara

    Denna väntan är tuff. Tänk om man kunde få svar på direkten. Håller tummarna för ett bra svar. Man kan nog tyvärr aldrig komma ifrån tankarna på ev återfall.

  12. Monica i Örebro 3 juni, 2013 on 22:30 Svara

    Denna väntan är tuff. Tänk om man kunde få svar på direkten. Håller tummarna för ett bra svar. Man kan nog tyvärr aldrig komma ifrån tankarna på ev återfall.

  13. Berita Wilmi Sjöberg 3 juni, 2013 on 22:33 Svara

    Ska ha dig i mina tankar och hoppas på att dagarna går fort…
    Kramar om dig berita

  14. Berita Wilmi Sjöberg 3 juni, 2013 on 22:33 Svara

    Ska ha dig i mina tankar och hoppas på att dagarna går fort…
    Kramar om dig berita

  15. Erika 4 juni, 2013 on 21:29 Svara

    Håller tummarna att allt går bra!!!! Usch Huddinge -födde där o var där så många ggr så jag höll på o spy på sjukhuset -trots att jag var där av en trevligare anledning… ❤

  16. Erika 4 juni, 2013 on 21:29 Svara

    Håller tummarna att allt går bra!!!! Usch Huddinge -födde där o var där så många ggr så jag höll på o spy på sjukhuset -trots att jag var där av en trevligare anledning… ❤

Lämna ett svar till Berita Wilmi Sjöberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *