VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

BACKFLASH

 

Jag undrar i mitt stilla sinne hur många timmar jag tillbringar i dessa ramper. Denna gång är det mer ok än annars. I bakgrunden ser du min mellan-och högstadieskola i Fjugesta. Det är onekligen lite surrealistiskt att sitta här med sin egen avkomma när man nästan nyligen själv var ett plutt. Jag har en massa blandade känslor från min tid i skolan. Att jag var helt oinspirerad har väl knappast undgått någon som läst den här bloggen ett tag nu.

 

 

Jag var ju en hästtjej. Jag mutade mina vänner att göra läxorna och jag var klassens clown. Det är väl så jag bäst minns min skoltid. Och att jag var rätt poppis och gillade att dansa. Men den starkaste  bilden jag har är av min rädsla för TräHitler. Vår lärare i träslöjd. Det var ren och skär ångest varje gång det var lektion för honom. Dels för att jag inte gillade ämnet och dels för han var en elak jävel. Det var så jag upplevde och mindes honom.

 

 

Bakom de här vackra fönstren hade jag mitt klassrum. Blev upplockad av skolbussen varje morgon och hämtad på samma plats. Sedan jag fick min häst var jag i stallet innan skolan började och även efter. Varje dag. Sju dagar i veckan och när mina klasskompisar började umgås med killar, gå ut och dansa och vara på fester var jag jag uppslukad av hästarna. Jag hade varken tid eller lust. Men min första pojkvän Peter och jag gick i samma klass och var tillsamans flera år på ett sätt som ändå måste kallas seriöst även om vi var så unga. Vi åkte på våra trimmade moppar och tittade på video samt åt mängder med rostad limpa och drack oboy till.

 

 

 

Vi rycker i några dörrar för att se om det går att komma in. Men det är är Kristi Himmelsfärd och skolan stängd. Jag berättar roliga anekdoter. Pekar och förklarar. Lennox är inte så värst intresserad. Lyfter upp honom för han ska kika in på mitt klassrum, berättar var matsalen och gympan ligger. Hur det kändes att gå i skolan och vad vi gjorde på rasterna. Han blir upprymd när jag berättar att jag lät mina klasskompisar göra läxan. Det kan han inte riktigt släppa.

 

Det är en fin och solig dag. Hemma i Stockholm, 25 mil härifrån håller Threst på att bygga vårt garage.

 

 

 

 

 


Kommentarer


  1. susanne 20 maj, 2013 on 16:45 Svara

    Vi bor i mina föräldrars gamla hus så mina barn går på en av mina gamla skolor. Min första skola var mitt ute på landet. Då var området nybyggt och det fanns ingen skola i byn. Vi gick klass 1 – 3 i samma klass och var ungefär 20 elever. Härliga tider. Sen byggdes skolan som mina barn går/har gått på. Där gick jag i 3:an – 6:an. Jag hamnade inte i samma klass som mina före detta klasskamrater och fick ingen riktig kompis men gillade skolan ändå. I 7:an – 9:an fick vi börja på en ny skola som mina äldsta också gått på. I slutet av 6:an kom det en ny kille till klassen och jag blev hans hack-kyckling. Han flyttade efter ett halvår men killarna i klassen tog över hans roll. Jag kan fortfarande inte se den skolan utan att få världens ångest. Eftersom mina barn har gått där/kommer att gå där så har jag varit där på avslutningar efter det. Men alla utvecklingssamtal och andra kontakter med skolan får min make ta, jag klarar inte av det.

    • Carina 20 maj, 2013 on 18:07 Svara

      Om de som mobbar bara visste vilken enorm skada de gör, och att man får dras med efterverkningarna för resten av livet.
      Kram! Carina

  2. Carina 20 maj, 2013 on 18:06 Svara

    Hjälp, nu har du planterat ett frö i hans lilla huvud;) Bäst ni kollar vart hans fickpengar tar vägen…
    Ja, alla skolor har sin egen lilla Hitler. På högstadiet var det teckningsläraren som skrämde livet ur oss och på mellanstadiet magister Stråle. Ryser vid minnet:)
    Carina

    • Titti Jahn 20 maj, 2013 on 18:18 Svara

      Skolminnen är både roliga och smärtsamma! Själv fick jag en ordentlig örfil av fröken Lisa i andraklass för att jag skrattade för högt! Hade jag talat om detta för min mamma hade jag fått en till…Lärarna var ju heliga på den tiden och gjorde aldrig några fel. Men jag glömmer den aldrig och fick min revansch när jag jobbade på resebyrå och fröken Lisa kom in för att köpa en charter till Spanien.
      – Nämen Titti, är det verkligen du. Du var min mest förtjusande elev och jag kommer aldrig att glömma dig, sa Lisa.
      – Var det därför du gav mig en jättehurring, så att kinden svullnade upp sa jag,
      Resebyrån var full av kunder och alla hörde. Lisa blev röd som en tomat i fejset men köpte skamset sin resa. Sen dess har jag aldrig sett henne…..

  3. Carina 20 maj, 2013 on 18:06 Svara

    Hjälp, nu har du planterat ett frö i hans lilla huvud;) Bäst ni kollar vart hans fickpengar tar vägen…
    Ja, alla skolor har sin egen lilla Hitler. På högstadiet var det teckningsläraren som skrämde livet ur oss och på mellanstadiet magister Stråle. Ryser vid minnet:)
    Carina

    • Titti Jahn 20 maj, 2013 on 18:18 Svara

      Skolminnen är både roliga och smärtsamma! Själv fick jag en ordentlig örfil av fröken Lisa i andraklass för att jag skrattade för högt! Hade jag talat om detta för min mamma hade jag fått en till…Lärarna var ju heliga på den tiden och gjorde aldrig några fel. Men jag glömmer den aldrig och fick min revansch när jag jobbade på resebyrå och fröken Lisa kom in för att köpa en charter till Spanien.
      – Nämen Titti, är det verkligen du. Du var min mest förtjusande elev och jag kommer aldrig att glömma dig, sa Lisa.
      – Var det därför du gav mig en jättehurring, så att kinden svullnade upp sa jag,
      Resebyrån var full av kunder och alla hörde. Lisa blev röd som en tomat i fejset men köpte skamset sin resa. Sen dess har jag aldrig sett henne…..

      • Titti Jahn 20 maj, 2013 on 18:28 Svara

        Märk väl – jag var inte den enda som fick örfilar i min klass av fröken Lisa. Pojkarna fick både skruvnyp i skinkans mest ömma punkt och slag på fingertopparna av linjal. Bestraffningar för att man pratat lite för högt, satt tuggummi under pulpeten eller hade tandläkarskräck, som några av pojkarna hade. Men fröken Lisa var fryntlig och god tyckte föräldrarna, men vi barn var rädda för henne trots att hon var ung och inte någon gammal intorkad skata.

  4. Åsa 20 maj, 2013 on 22:17 Svara

    Det är väldigt lätt att döma sina lärare när man är barn. Tyvärr sitter de där bedömningarna fast i minnet även som vuxen. Det är trist för som barn dömer man ofta sina lärare efter helt felaktiga grunder. Man gillar dem som är förvandlar varje lektion till en show och gäspar åt dem som mest ägnar sig åt att vara bra pedagoger. Efteråt undrar man vad man egentligen lärde sig under de där ” showerna”. Och töntstämpeln sitter för alltid cementerade i pannan på de som försökte vara pedagoger. Men det är aldrig OK att slå!

  5. Åsa 20 maj, 2013 on 22:17 Svara

    Det är väldigt lätt att döma sina lärare när man är barn. Tyvärr sitter de där bedömningarna fast i minnet även som vuxen. Det är trist för som barn dömer man ofta sina lärare efter helt felaktiga grunder. Man gillar dem som är förvandlar varje lektion till en show och gäspar åt dem som mest ägnar sig åt att vara bra pedagoger. Efteråt undrar man vad man egentligen lärde sig under de där ” showerna”. Och töntstämpeln sitter för alltid cementerade i pannan på de som försökte vara pedagoger. Men det är aldrig OK att slå!

  6. Cat 21 maj, 2013 on 09:36 Svara

    Tycker extremt illa om lärare, det är säkert ett otacksamt yrke men så är det. Jag o min bästis fick i gymnasiet höra av vår manliga gymnastiklärare ”att vi aldrig skulle få någon användning av de där apparaterna vi hade mellan benen” då vi alltid skyllde på mens då det var dags för den förhatliga gymnastiken! Ja vad säger man om en vuxen man som säger så till tjejer i 16-18 års åldern?
    Sen hade vi hatkärringen Vera, som trodde att det skulle gå åt helvete för mig i framtiden, vilket hon inte uttalade rent ut, men på ett lismande sätt på avslutningen i gymnasiet ändå lyckade uttrycke med sin oro för mig och att hon gärna ville ha kontakt för att följa mig genom livet, jo tjeena!
    Samhällsläraren skolkade och jobbade svart i en kiosk! Stank Opium gjorde han också.
    Skoltiden är något jag gjort mitt bästa att förtränga.

    Blir alltid lika konfunderad då kändisars lärare uttalar sig i positiva ordalag om dem. Minns de verkligen enskilda elever långt efter att de har slutat skolan? Vad de gjorde, hur de va och vad de sa, låter helt osannolikt för mig.

  7. Cat 21 maj, 2013 on 09:36 Svara

    Tycker extremt illa om lärare, det är säkert ett otacksamt yrke men så är det. Jag o min bästis fick i gymnasiet höra av vår manliga gymnastiklärare ”att vi aldrig skulle få någon användning av de där apparaterna vi hade mellan benen” då vi alltid skyllde på mens då det var dags för den förhatliga gymnastiken! Ja vad säger man om en vuxen man som säger så till tjejer i 16-18 års åldern?
    Sen hade vi hatkärringen Vera, som trodde att det skulle gå åt helvete för mig i framtiden, vilket hon inte uttalade rent ut, men på ett lismande sätt på avslutningen i gymnasiet ändå lyckade uttrycke med sin oro för mig och att hon gärna ville ha kontakt för att följa mig genom livet, jo tjeena!
    Samhällsläraren skolkade och jobbade svart i en kiosk! Stank Opium gjorde han också.
    Skoltiden är något jag gjort mitt bästa att förtränga.

    Blir alltid lika konfunderad då kändisars lärare uttalar sig i positiva ordalag om dem. Minns de verkligen enskilda elever långt efter att de har slutat skolan? Vad de gjorde, hur de va och vad de sa, låter helt osannolikt för mig.

  8. Åsa 21 maj, 2013 on 14:51 Svara

    Nu hoppas jag verkligen att alla ni som spyr galla över era gamla lärare inte låter dessa negativa minnen påverka era barns uppfattning om skolan och lärarna.

  9. Åsa 21 maj, 2013 on 14:51 Svara

    Nu hoppas jag verkligen att alla ni som spyr galla över era gamla lärare inte låter dessa negativa minnen påverka era barns uppfattning om skolan och lärarna.

  10. Carina 20 maj, 2013 on 18:07 Svara

    Om de som mobbar bara visste vilken enorm skada de gör, och att man får dras med efterverkningarna för resten av livet.
    Kram! Carina

  11. Titti Jahn 20 maj, 2013 on 18:28 Svara

    Märk väl – jag var inte den enda som fick örfilar i min klass av fröken Lisa. Pojkarna fick både skruvnyp i skinkans mest ömma punkt och slag på fingertopparna av linjal. Bestraffningar för att man pratat lite för högt, satt tuggummi under pulpeten eller hade tandläkarskräck, som några av pojkarna hade. Men fröken Lisa var fryntlig och god tyckte föräldrarna, men vi barn var rädda för henne trots att hon var ung och inte någon gammal intorkad skata.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *