VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

FEBRUARI 2007

 

 

Enskede Ridhus 2008

 

Mitt allra första blogginlägg februari 2007

 

Vimmelmamman. Vimmel mamman eller kanske Mammavimmel. Eller vad sägs om vimmelkantiga mamman? Vad är det för jävla bloggnamn kommer en del att tycka. Och luften är fri för tankar att vandra, vädras och smältas. Och eftersom det verkar vara varje människans rättighet att blogga så tar även jag chansen att synas i etern.
Det kommer att handla om enkla ting. Livet som människa men kanske framför allt som mamma. Ett liv som ter sig annorlunda för var dag som passerar. Mellan lämningar på dagis och vabbningar kommer vi att röra oss. Gäsp tänker många nu. ”Åh vad pretto och seriöst, kan hon inte bara skriva om sitt roliga jobb där hon får dricka champagne med Persbrandt”. Det är klart jag kan och och kommer att göra men framför allt är det tillvaron med en ny liten människa som kommer att uppta er tid.

 

Om ni orkat ta er ända hit vill säga. Jag vet inte om jag tänker presentera mig. Ni som är här känner mig antagligen redan. Alltså kallar jag mig bara för L helt enkelt. Det blir bäst så. Kort och koncist. Har alltid velat heta något på L. Så nu kör vi på det ett tag. Jag är nog en ganska tråkig tjej. För tjej kan jag ju säga att jag är ialla fall.
Jag är till exempel rädd för en massa saker.

 

Att de jag älskar ska dö.
Att jag ska få en obotlig sjukdom.
Att bli lämnad.
Att min son ska sätta en bit smörgås i halsen och jag inte ska kunna rädda honom.
Att min katt ska bli inlåst i grannens garage flera veckor och dö av svält medan jag febrilt sätter upp lappar i grannskapet.

 

Jag trodde man blev klokare med åldern men jag blir bara så mycket skiträddare för varje år som går. Var ska det sluta? I natt höll min son mina händer. Hela natten. Båda händerna. I ett krampaktigt grepp lät han sina små prinskorvsfingar vandra mellan mina medan han snurrade på mina ringar som en symbolisk kärleksgest. Det kan för många te sig som den charmigaste sak i världen. Att bara ligga där platt som en fisk i sina gamla sunkiga trosor och bli så jävlarinamma älskad för den man faktisk bara är.
Utan reservationer och falska löften. Bara ren och skär tillit trots sin dåliga andedräkt. Men det är svårt att sova när man bara kan ligga i en ställning. När man inte ens kan så mycket som klia sig på skinkan utan att prinskorvsfingarna stelnar i skräck och ensamhet. Att vända sig om är inte att tänka på. För då rämnar himlen och kattungsjamandet blir till ett tigervrål. Så jag ligger där, platt som en fisk i mina sunkiga gamla trosor och låter mig älskas till sömns.


Kommentarer


  1. Linda 4 maj, 2013 on 17:53 Svara

    Jag tycker att Vimmelmamman är ett bra namn.

  2. Helena 4 maj, 2013 on 21:16 Svara

    Underbar redan då! ♥

  3. Helena 4 maj, 2013 on 21:16 Svara

    Underbar redan då! ♥

  4. Maria 4 maj, 2013 on 21:42 Svara

    Håller med de andra – bra namn och bra skrivet redan då!

  5. Maria 4 maj, 2013 on 21:42 Svara

    Håller med de andra – bra namn och bra skrivet redan då!

  6. Jenny 4 maj, 2013 on 23:51 Svara

    Åh så bra skrivet! Jag ligger fortfarande ibland i sunkiga trosor & älskas till sömns! Mina pojkar blir 16 & 14 år i år :) Å jag lovar att jag älskar dessa stunder! Tack för allt du delar med dig, har följt din blogg i flera år. / Jenny från Norrland.

  7. Jenny 4 maj, 2013 on 23:51 Svara

    Åh så bra skrivet! Jag ligger fortfarande ibland i sunkiga trosor & älskas till sömns! Mina pojkar blir 16 & 14 år i år :) Å jag lovar att jag älskar dessa stunder! Tack för allt du delar med dig, har följt din blogg i flera år. / Jenny från Norrland.

  8. Carina 5 maj, 2013 on 10:48 Svara

    Åh, vilket härligt första inlägg:)
    Kram Carina

  9. Carina 5 maj, 2013 on 10:48 Svara

    Åh, vilket härligt första inlägg:)
    Kram Carina

  10. Åsa 5 maj, 2013 on 19:04 Svara

    Underbart!!!

  11. Åsa 5 maj, 2013 on 19:04 Svara

    Underbart!!!

  12. ossoami-Linda 6 maj, 2013 on 13:46 Svara

    Hej Lotta. Följde ett tips om din blogg och hamnade rakt in i denna fantastiskt fina och blottande text. Den placerade sig mitt i hjärtat. Jag är själv en tjej och småbarnsmamma med orolig själ som sliter mycket med att hålla alla dessa katastroftankar i styr, att försöka leva & njuta i nuet istället för att bekymra mig över det okända. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det gör livet lite lättare att bli påmind då & då om att man inte är ensam! Linda

  13. ossoami-Linda 6 maj, 2013 on 13:46 Svara

    Hej Lotta. Följde ett tips om din blogg och hamnade rakt in i denna fantastiskt fina och blottande text. Den placerade sig mitt i hjärtat. Jag är själv en tjej och småbarnsmamma med orolig själ som sliter mycket med att hålla alla dessa katastroftankar i styr, att försöka leva & njuta i nuet istället för att bekymra mig över det okända. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Det gör livet lite lättare att bli påmind då & då om att man inte är ensam! Linda

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *