Bild lånad från Hannahs blogg
Den här trebarnsmamman fyller år. Lenita. Vi ses på Grand Hotel för en fördrink. Hemma har Lenita Tiffany, 8, Vincent, 5, och Emilia, 1. Vi har bjudit henne på övernattning och spa på just Grand Hotel men nu väntar en middag på Matvarufabriken.
Lotta, Malin, Lenita, Micaela, Anna, jag och Hannah
Alla är uppsluppna. Glada. Det är sol. Den första riktiga vårdagen och champagnen är iskall. Tillsamans har vi 15 barn. Men de pratar vi inte om. Vi lämnar dem och männen och skålar för Lenita. Sedan packar vi in oss i en stor taxi för vidare färd.
Hemma är det killkväll. Obegränsat med godis, få titta på film.
Det är sällan jag går ut såhär. Det kan tänkas att ni som läser mig uppfattar att jag inget annat gör än att svira runt. Men privat nej. Att vara ute på krogen såhär händer väldigt sällan. Däremot, har vi eller är på mycket privata middagar och fester. Men jag är på ett riktigt partyhumör för en gångs skull. Har blivit lovad att få sova ut i morgon och inte behöva infinna mig vid liv förrän till Lennox fotbollsmatch klockan 12.
Åsa. Micaela, Ina
<
Vi äter en trerätters och så får Lenita tårta. Sedan går vi vidare till Cliff Barnes och dansar till ”Främling”. Alla är med. Ingen avviker trots att jag vet att Micaela och Lenita som har småbarn hemma längtar efter och prioriterar att få sova en hel natt på Grand.
Underbara Hannah spottar inte i glaset.
Vi stänger stället och går till Riche. Där hamnar vi i något som jag senare förstår kallas skilsmässobaren. Alltså en massa desperata singlar i 40-års som lever varannan veckas liv. Vi tar några drinkar. Några avviker här men vi går vidare till Fou. Mest för att det är så bra musik. Här stannar vi till 03.00 och jag landar i säng utan att vare sig tvätta av mig sminket eller borsta tänderna.
Ikväll spelar jag in en podcast tillsamans med Lofsan som har en blogg om träning. Den kan du lyssna på om några veckor men just idag kan du ställa frågor om barns utveckling och samsovning här.
Vi tar upp dina frågor i programmet
Lennox är euforisk. Ikväll ska han gå på Justin Bieber
Nu finns även en dagens uppe
RSS-flöde
Livets kontraster; träffa Kristian G ena dagen och parta med tjejkompisarna en annan. Precis så är livet; upp o ner, mörkt och ljust. Hoppas du hade riktigt kul:)
Carina
Livets kontraster; träffa Kristian G ena dagen och parta med tjejkompisarna en annan. Precis så är livet; upp o ner, mörkt och ljust. Hoppas du hade riktigt kul:)
Carina
Hej Lotta!
Jag gillar din blogg men vill bara göra en allmän reflektion av att ”hänga” ut sitt liv på bloggar eller FB. Jag har en hyfsat begränsad vänlista på min FB på ca 60 pers jag har rensat rejält emellanåt och tagit bort folk som inte bidragit med något. Resonerar som så att också smygläser de bara eller så är de aldrig inne och då kan jag lika gärna ta bort dem.
För ett tag sedan la jag ut en bild på FB som relaterade till ett val som jag har gjort, en vän till mig skrev en sammanfattning av mitt liv så att jag blev helt paff. Hon skrev med glimten i ögat och det var väldigt roligt skrivet men jag blev otroligt sårad ändå, ledsen. Allt blev så svart på vitt, det kändes tomt.
Den sammanfattning som hon gjorde var det jag själv som hade lagt grunden till med alla satusuppdateringar och bilder från mitt liv. Efter detta har jag i stort avlslutat mitt FB och själv blivit en smygläsare, jag kan gilla nåt och dela en bild, men inget mer om mig själv. Kallar det det avvänjning.
Hur funderar du utifrån din integritet, dina vänners och din familjs? Du kan inte ens välja vilka som ska få ta del eller inte. Jag är uppskattar din blogg och tycker att det är underbart att du bjuder på dig själv och självklart finns det säkert saker som du inte heller skriver om. Jag har sett dig på stan vid ett par tillfällen och jag tycker ju då att jag känner dig, men jag är en totalt främling för dig, lite läskig känsla egentligen.
Hej Lotta!
Jag gillar din blogg men vill bara göra en allmän reflektion av att ”hänga” ut sitt liv på bloggar eller FB. Jag har en hyfsat begränsad vänlista på min FB på ca 60 pers jag har rensat rejält emellanåt och tagit bort folk som inte bidragit med något. Resonerar som så att också smygläser de bara eller så är de aldrig inne och då kan jag lika gärna ta bort dem.
För ett tag sedan la jag ut en bild på FB som relaterade till ett val som jag har gjort, en vän till mig skrev en sammanfattning av mitt liv så att jag blev helt paff. Hon skrev med glimten i ögat och det var väldigt roligt skrivet men jag blev otroligt sårad ändå, ledsen. Allt blev så svart på vitt, det kändes tomt.
Den sammanfattning som hon gjorde var det jag själv som hade lagt grunden till med alla satusuppdateringar och bilder från mitt liv. Efter detta har jag i stort avlslutat mitt FB och själv blivit en smygläsare, jag kan gilla nåt och dela en bild, men inget mer om mig själv. Kallar det det avvänjning.
Hur funderar du utifrån din integritet, dina vänners och din familjs? Du kan inte ens välja vilka som ska få ta del eller inte. Jag är uppskattar din blogg och tycker att det är underbart att du bjuder på dig själv och självklart finns det säkert saker som du inte heller skriver om. Jag har sett dig på stan vid ett par tillfällen och jag tycker ju då att jag känner dig, men jag är en totalt främling för dig, lite läskig känsla egentligen.
”Inte bidragit med något”, konstigt resonemang, tycker jag. Jag har flera vänner IRL som jag inte träffat på flera år eller haft någon som helst kontakt med på länge men skulle aldrig ”radera” dom ur mitt liv för det, för när vi väl ses känns det som igår. På samma sätt har jag flera FB-vänner som jag nästan aldrig hör något i från och inte heller själv kontaktar men jag har dom kvar för personen kanske ändå kikar in på min sida då och då (det du kallar smygläser) och jag gör samma hos dom.
Hej Lotta!
Jag skulle tycka att det vore superbra om du vill börja göra en podcast varje vecka. Kanske tillsammans med någon?
Det skulle vara intressant med en livsstils-pod. Ni skulle kunna ta upp olika ämnen och fenomen och saker som händer er och andra i livet. Inte en blogg om cancer utan om hela livet. Ni skulle också kunna svara på frågor, ha gäster mm.
Jag lyssnar på Hannah och Amandas pod, Sigges och Alexs och många fler. Jag tror att du skulle få jättemånga lyssnare om du också startade en pod.
Svara gärna på vad du tror om saken 🙂
Hej Sofia
Tror du det skulle funka? Jag kan ju ingenting om detta men lovar att fixa podcast med någon om det visar sig att ni gillar det. Nästa tidsag är det dags. Kommer att länka. Kram på dig!
Hej Lotta!
Jag skulle tycka att det vore superbra om du vill börja göra en podcast varje vecka. Kanske tillsammans med någon?
Det skulle vara intressant med en livsstils-pod. Ni skulle kunna ta upp olika ämnen och fenomen och saker som händer er och andra i livet. Inte en blogg om cancer utan om hela livet. Ni skulle också kunna svara på frågor, ha gäster mm.
Jag lyssnar på Hannah och Amandas pod, Sigges och Alexs och många fler. Jag tror att du skulle få jättemånga lyssnare om du också startade en pod.
Svara gärna på vad du tror om saken 🙂
Hej Sofia
Tror du det skulle funka? Jag kan ju ingenting om detta men lovar att fixa podcast med någon om det visar sig att ni gillar det. Nästa tidsag är det dags. Kommer att länka. Kram på dig!
Jag ska lyssna på tisdag då 🙂
Jag tror att det kommer gå jättebra. Du är ju väldigt duktig på att uttrycka dig i tal också, och många är nog liksom mig intresserade av dig, ditt liv, dina åsikter om lite allt möjligt osv.
Så kör på, du kommer få många lyssnare tror jag!
Min äldsta är en kille jämngammal med Lennox, känner igen mig så i vad du skriver. Har tyvärr ingen mirakellösning, försöker prova mig fram från gång till gång.
Man vill ju inte att ens egna barn ska känna orättvisa men samtidigt är det ju så livet ser ut. Vad jag svamlar… Men känns alltid bra att vi är många med liknande dilemman med våra ”små”.
Tack för härlig blogg som jag läst i många år men sällan kommenterat.
Min äldsta är en kille jämngammal med Lennox, känner igen mig så i vad du skriver. Har tyvärr ingen mirakellösning, försöker prova mig fram från gång till gång.
Man vill ju inte att ens egna barn ska känna orättvisa men samtidigt är det ju så livet ser ut. Vad jag svamlar… Men känns alltid bra att vi är många med liknande dilemman med våra ”små”.
Tack för härlig blogg som jag läst i många år men sällan kommenterat.