Jag fick ett tips om en blogg 2011. Jag får många tips om att läsa många bloggar och jag provar ofta. Ser om det är något som tilltalar mig. Faller mig på läppen. Den här gången blev jag sittande stum av känslor. Bloggen ”I kroppen min” handlade om den då 27-årige Kristian Gidlunds kamp mot sin magsäckscancer. Och som den var skriven. En textstilist av stora mått där dramaturgin och metaforerna var slående. Jag länkade. Och hans blogg växte.
Idag har den haft 7 miljoner besök.
Det är en svindlade siffra och sätter för alltid stopp för att bloggande bara är något trams som man sysslar med lite till mans. Kristians blogg har förändrat människor sätt att se på varandra, på livet och på döden.
Bloggen har nu blivit bok. Och en bok bör ha ett releasekalas. Kristian och jag har aldrig träffats men mailats. Platsen är Akademibokhandeln. Jag möter upp Elaine Eksvärd eftersom hon har samma förläggare som Kristian och dels har läst hans blogg som så många andra. Vi fikar på Mocco först. Pratar barn, bloggar, hus och bekanta. Härlig tjej. Härlig stund. Hon har sett till att fixa blommor till honom från oss.
Och vi blir sena. Precis när vi kommer fram låser de dörrarna. Det är fullt på alla stolar och det bjuds på vin och tilltugg. Jag ser hans vänner som står längst bak. Vi är omgivna av böcker så till den milda grad att man nästan kan känna lukten av cellulosa. Elaine hämtar vin. Hon frågar omtänksamt om det är jobbigt för mig det här och jag svarar sanningsenligt nej. För det är så jag känner. Jag är inte alls förberedd på att jag fortfarande står med ett ben kvar i den cancerogena myllan. Förläggaren Anders hälsar välkommen. En bandmedlem till Kristian spelar och sjunger två låtar.
När Kristian kommer sätter sig alla tillrätta. Sträcker på halsarna för att se den där gänglige unge mannen som kommer att dö. Det berättar han själv från scenen. Mellan gråten och snyfningarna berättade han att han aldrig trodde han skulle hinna få hålla boken i sin hand. Jag blir sådär stel och konstig. Sval på utsidan och kaos i huvudet. Blir med ens påmind om hur för jävla orättvist det här livet är. Blir med ens påmind om att njuta det till fullo. Varje dag, varje minut. Kristian har ingen framtid. Han kan inte tänka framåt. Det är en svindlande tanke.
Hans vänner håller om varandra där de står. De lyssnar till hans berättelse. De ser hans smärta och sorg. De kan inget göra. Han ska lämna dem. De ska lämna honom.
Och så ses vi till slut i den långa signeringskön. Kramas. Han är så smal att jag är rädd att han ska gå sönder. Men hans aura är påtaglig. Han vill att vi ska ses. Få till den där fikan. Och jag känner mig oerhört priviligierad. Han har inte så många fikor kvar men han lägger tid på mig.
Tack själv Kristian. Jag visade bara revolutionen. Du håller den briljant vid liv.
Det här inlägget har jag väntat på, tack Lotta för att du skriver så fint.
Ta hand om dig!
Har följt Kristians blogg från allra första början.Den berör ända in i hjärteroten.
Kram.
Har följt Kristians blogg från allra första början.Den berör ända in i hjärteroten.
Kram.
Men nog är han från Kvarnsveden, inte Kvarnsheden, den finns inte
Men nog är han från Kvarnsveden, inte Kvarnsheden, den finns inte
Men snälla, detaljer! Vad det det enda som fastnade från det fina inlägger!?
Tack Lotta för dina fantastiska inlägg och ditt enorma engagemang; oavsett det handlar om dig själv, Skitungar, Kristians blogg, Lindas blogg, annat… Som Emma sa ”du är en stjärna”.
Tack Lotta för dina fantastiska inlägg och ditt enorma engagemang; oavsett det handlar om dig själv, Skitungar, Kristians blogg, Lindas blogg, annat… Som Emma sa ”du är en stjärna”.
[…] har samma titel som hans blogg I kroppen min. Jag gråter när jag läser om hur han berättat för de som var på hans bokrelease att han inte var säker på om han skulle leva när boken var färdig. Kristian som har obotlig […]
[…] har samma titel som hans blogg I kroppen min. Jag gråter när jag läser om hur han berättat för de som var på hans bokrelease att han inte var säker på om han skulle leva när boken var färdig. Kristian som har obotlig […]
Åh vad fint. Tack Lotta, ta hand om dig.
Åh vad fint. Tack Lotta, ta hand om dig.
Åh, det här inlägget fick mig att börja fulgråta (står på kontoret så jag kan inte släppa fram tårarna). Du skriver så fint och har så rätt i allt du säger. Jag såg, med andakt, Babel häromdagen när Kristian medverkade. Han har verkligen en aura omkring sig. Livet blir aldrig mer orättvist än så här.
Åh, det här inlägget fick mig att börja fulgråta (står på kontoret så jag kan inte släppa fram tårarna). Du skriver så fint och har så rätt i allt du säger. Jag såg, med andakt, Babel häromdagen när Kristian medverkade. Han har verkligen en aura omkring sig. Livet blir aldrig mer orättvist än så här.
Åh, vad roligt att få träffa Kristian ”på riktigt”. Jag följer också hans blogg och imponeras stort av hans skrivförmåga och hans sätt att se på världen och livet. Han är en inspiration för så många!
Carina
Åh, vad roligt att få träffa Kristian ”på riktigt”. Jag följer också hans blogg och imponeras stort av hans skrivförmåga och hans sätt att se på världen och livet. Han är en inspiration för så många!
Carina
Vad fint du skrev. Tack igen för att du länkade
Till kristians blogg. Kändes bra att kunna tacka
Dig in real life igår. Du är så bra o ärlig.
Vad fint du skrev. Tack igen för att du länkade
Till kristians blogg. Kändes bra att kunna tacka
Dig in real life igår. Du är så bra o ärlig.
Kändes så rätt att få träffa dig o Kristian igår.
Det är ju tack vare dig jag hittade Kristian .
Min cirkel blev lite mer sluten. Tack!!
Kändes så rätt att få träffa dig o Kristian igår.
Det är ju tack vare dig jag hittade Kristian .
Min cirkel blev lite mer sluten. Tack!!
Du beskriver denna stund så den känns ända in i märgen.
Fina Lotta, fina Kristian!
Du beskriver denna stund så den känns ända in i märgen.
Fina Lotta, fina Kristian!
Storhet när den är som allra bäst, och som allra allra vackrast. När man delar den med sig.
Må lycka le mot er, alla de återstående av dagar. Må nå få skina emot varandra och få kännaen glimt av varandras innersta. (Vilket jag anar ni – glädjande nog redan – gjort att döma av din målning med tangenterna idag.)
Stort Tack för att nu låter oss vara med i din värld och verklighet, Lotta.
Kram! Tina.
Storhet när den är som allra bäst, och som allra allra vackrast. När man delar den med sig.
Må lycka le mot er, alla de återstående av dagar. Må nå få skina emot varandra och få kännaen glimt av varandras innersta. (Vilket jag anar ni – glädjande nog redan – gjort att döma av din målning med tangenterna idag.)
Stort Tack för att nu låter oss vara med i din värld och verklighet, Lotta.
Kram! Tina.
Ja den är underbar och den har även blivit stor utan att du länkade så det har helt växt av sig själv kan man säga.Som sagt en blogg som man egentligen önskade inte fanns 🙁 ingen ung männsika ska behöva dör föer sina föräldrar……Ha en sköön helg!!
Ja den är underbar och den har även blivit stor utan att du länkade så det har helt växt av sig själv kan man säga.Som sagt en blogg som man egentligen önskade inte fanns 🙁 ingen ung männsika ska behöva dör föer sina föräldrar……Ha en sköön helg!!