VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

LÅDAN

Foto: Micael Engström

 

Jag har ett tv-team hemma. Vi pratar om cancer. Fyra killar med mikrofoner och sladdar och kameror förstås. Jag pratar om den där lådan jag gjort till Lennox. Där jag lagt ner hans första skor, bilder, cd-skivor och ett långt brev. Att öppna på 18-års dagen står det på. Det känns som en oändlighet till dess. Jag berättar om den där lådan som om det vore den naturligaste sak i världen. Om jag skulle dö. Vilket jag på fullaste allvar trodde. Inte just precis där och då men definitivt inte få leva. Tankens kraft får sig en rejäl knäpp på näsan här. Finns ingen logik att tänka sig glad, stark eller frisk. Ett tungt ok bara att bära.

 

Och då blir programledaren ledsen. Jag ser att hans ögon svämmar över av tårar. Att han blir blank. Blinkar snabbt. Och då minns jag att det är precis här i berättelsen detta brukar ske. Fast jag inte kan förstå det. För jag har varit i det så länge och så mycket. Men inte de. De andra som lyssnar. Berättelsen om lådan som också visar på hur bra jag är på att stänga av och köra på i situationer som är övermäktiga. Det tog ett tag att göra den. Att samla på mig sakerna jag ville skulle vara där. Noga och omsorgsfullt. Inte en massa skit utan saker och minnen av värde. Hur jag var Lennox. Hur din mamma var och fortfarande får vara. Glad och snäll men också arg och sur ibland. Dålig på att damma men älskar att dammsuga. Skär alltid bort kanterna på pizzan och tänder doftljus hemma och som hatar orättvisor. Både stora och små. Som alltid hejjar på det sämsta laget och som är grym på tacofärsen men som behöver jobba på inte vara så förbannat mesig och skitsnäll . Och som har en sådan djup och stark kärlek till dig att den ibland är förlamande.

 

 

Det är dags för en behandling hos Hudkliniken Östermalm. Min hud är så knastertorr att det dammar av väderväxlingarna. Djuprengöring. Neostratas lätt kemiska peeling så krämer och fukt kommer ner ordentligt.


Kommentarer


  1. Mia 16 januari, 2013 on 12:50 Svara

    Du gillar att spela dramaqueen va? Klart du kan förstå det… Pliiis, gå vidare, det är dags men ditt signum är ju cancer och utan det… nada

    • Kerstin 16 januari, 2013 on 15:05 Svara

      Fy vad elakt!!!! Hur blir man så svart????

    • Annika 16 januari, 2013 on 16:11 Svara

      Vilken vidrig kommentar!!

      Har man inte haft cancer ska man inte uttala sig om såna saker.

      Fyyyyyy fan!

    • Gunilla 16 januari, 2013 on 18:15 Svara

      Jag önskar dig bättre tankar!Som en hjälp till det så gå in på Kristians blogg och ta del av alla hans ”svarare” i kommentarsfältet.Kanske att du då kan bli en bättre medmänniska.Med all önskan om att detta kan bli din verklighet! Bloggen heter:I kroppen min.

      • Gunilla 16 januari, 2013 on 18:18 Svara

        Och detta var alltså riktat till dig ”Mia”

        • Christel 16 januari, 2013 on 20:18 Svara

          Kristians blogg är en mycket bra blogg som rör en ända in i hjärteroten

          • Christel 16 januari, 2013 on 21:16

            Även bloggen Taxilandet berör en på ett djupt sätt ……… värd att läsa !!

    • Ika 17 januari, 2013 on 22:50 Svara

      Tur att det inte finns så många av din ‘sort’, jag menar vidriga människor:(

    • Stefan Gertsio 17 januari, 2013 on 23:09 Svara

      Ja du Mia
      Tror du är ful i själen, och har en gubbe som inte ger dig de skott i råttan som du så innerligt verkar behöva.

      Sådana dig brukar jag bara låta passera, men detta var så innerligt elakt

  2. H 16 januari, 2013 on 14:37 Svara

    Fint inlägg Lotta!

  3. Ingegärd 16 januari, 2013 on 14:40 Svara

    Vad ledsen jag blir när jag Mias kommentar. Hur kan du vara så elak ? Varför läser du här på bloggen om du är så negativt inställd till Lotta?
    Tack för en fin blogg Lotta o tag inte åt dig av alla elaka kommentarer.

  4. biggan 16 januari, 2013 on 14:55 Svara

    Nyss Christel, nu Mia. Vad är det för oförskämda knäppgökar som kommenterar här? Verkar inte klokt ju.

    • Lisa 16 januari, 2013 on 15:48 Svara

      och så den där ”Marianne” förra veckan!

      Heja Lotta! Du är bra

    • Christel 16 januari, 2013 on 20:12 Svara

      Tack för att du tar med mig in i detta upplägg !
      Vad jag tyckte i ett annat ämne har ju inte med detta att göra
      Att kalla någon för knäppgök visar ju bara hur mogen man själv är …… eller kanske omogen !!

  5. Cat 16 januari, 2013 on 15:30 Svara

    Jag som också är mulatt köpte kemisk behandling via Let´s deal till mig och mina döttrar. Det var tydligen inte helt okomplicerat, jag skulle ha uppgett vid bokningen att jag var färgad. Inte en tanke på detta då det var första gången, men det kunde visst orsaka vita fläckar om man inte var försiktig. Döttrarna som är ljusare i hyn än jag fick på nåder och efter mycket mässande genomgå behandlingen och hon som utförde det var kvalificerad. Men går man till en som kanske inte är så kunnig/utbildad, så ska man vara medveten om att detta kanske inte är det bästa för färgad hy men jag tror säkert att du Lotta har hittat en bra salong med kvalificerad personal.

  6. Lotta vimmelmamman 16 januari, 2013 on 15:53 Svara

    Oh nej cat. Du kan inte köpa den hem själv! Ska bara göras av utbildad personal. Må fint!

    • Anna 16 januari, 2013 on 16:26 Svara

      Var det dags för restylane igen också? Hur ofta får du det injicerat och var i ansiktet? Använder du botox också? Mimikrynkor försvinner ju inte med restylane. Är nyfiken. Hur mycket rabatt får du för att du gör reklam för det i bloggen? Eller blir det kanske gratis så?

      Din hy ser verkligen jättefin ut sedan du började med restylane (och botox?).

    • Cat 17 januari, 2013 on 09:16 Svara

      Haha 🙂 nej jag köpte inte hem den, jag var på salong på Söder, jag köpte bara dealen, det vill säga kemisk peeling till reducerat pris. Men jag skulla ha upplyst om att jag tillhörde hudgrupp 5 eller om det var 6 då jag bokade, hade aldrig hört talas om det innan, visste inte att det fanns graderingar. Den gick så långt ner i porerna så det kunde ge upphov till vita fläckar.

  7. Carina 16 januari, 2013 on 17:48 Svara

    Jag tycker det är märkligt att det är så förhållandevis många som lämnar taskiga kommentarer i Lottas blogg. Jag undrar om de här personerna skulle vara lika ”modiga” och ”uppriktiga” om de stod öga mot öga med Lotta.
    Carina

  8. Benita 16 januari, 2013 on 18:14 Svara

    Man skall inte bry sej om de där taskiga kommentarerna. Ta dem som luft. Det gör ju Lotta själv också. Inte roligt att skriva taskigt om ingen bryr sej. Det finns alltid människor som har problem och vill provocera. Låt dem vara. Inte värt att svara på.

  9. Christel 16 januari, 2013 on 20:10 Svara

    Jättebra med en låda !!
    Det borde vi alla ta efter och göra till våra goa barn för man vet aldrig vad som händet på livets gång !!

  10. Cat 17 januari, 2013 on 09:20 Svara

    Jag tycker att taskiga kommentarer är att jämföra med mobbning. Då det inte går att konfrontera mobbarna öga mot öga i en blogg så är det bäst att bara ignorera dem, varför bry sig? Liksom småbarn så lär de ledsna då de inte får någon uppmärksamhet.

  11. Lena 17 januari, 2013 on 09:46 Svara

    Nättroll finns det alltid som försöker göra människor ledsna…tror inte det påverkar dig Lotta, hoppas jag iaf….De är just nättroll för de ahr inget viktigare för sig….kram Lotta

  12. Lena 17 januari, 2013 on 19:59 Svara

    Man blir så ledsen när man läser kommentarer som den från Mia. Inte för Lotta utan för Mia, man måste må dåligt och ha ett ledsamt och tomt liv för att lägga in såna kommentarer. Tomt på empati, kärlek, generositet dvs allt det som gör livet värt att leva, och allt det som Lotta står för i sin blogg.

  13. Marie 20 januari, 2013 on 10:27 Svara

    Visst att Mia kunde uttrycka sig på ett annat sätt, men hon har ändå rätt till sin åsikt, men ni som kallar henne för vidrig människa och massa annat, är inte det då mobbning, ni känner väl inte henne, men ändå kallar ni henne för vidrig och svart själ.. så lätt att döma, men ändå uttalar man sig likadant….

  14. Anna 21 januari, 2013 on 22:37 Svara

    Åh fint inlägg.
    Jag har oxå en ”låda” eller två st faktiskt, en till varje barn 🙂
    Jag har inte varit sjuk ”på riktigt” men har lidit av en enorm dödsångest, jag var helt säker på att jag skulle dö och inte minnas av barnen så dessa ”lådor” hjälpte mej att bli lugnare. Jag mår bra nu men fortsätter fylla deras lådor med speciella saker, minnen osv. En gåva tills dom blir vuxen 🙂
    Tack för en fin blogg. Hejja dej

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *