Det är högst märkligt. Klockan 10 idag får jag besked huruvida jag fortfarande är frisk eller ej. Nu fick jag ett preliminärt besked redan för någon vecka sedan men ändå. Hade detta varit för några år sedan hade läget och det mentala tillståndet varit ett helt annat. Naturligtvis är jag inte alls tillfreds med besöket hos Bengan. Hela situationen är makaber. Man blir ytterst medveten om vilken vågskål livet är och jag är inte det minsta kaxig utan ödmjuk inför det faktum att faktisk allt kan ställas på sin spets igen. Och jag vill att allt ska vara precis som vanligt. Threst ska med. Inga avvikelser. Helst sitta på samma stol i väntrummet. Alla gånger jag varit på dessa återbesök har ju allt varit fint så det måste betyda att allt nu måste göras på samma sätt. Så skvalpigt och ole dole dofigt tror jag nämligen att det är.
Lennox får vara hos klasskompisen Eddie en timme drygt. Medan hans mamma och pappa återigen kastas in i den hårda verkligheten. Sedan väntar jobbet för mig och slalom för killarna. Och om svaret blir annorlunda. En skugga på lungan? Fläck på levern? Hur blir det då? Hur går man vidare en kall dag i december då.
Tjejen med guldsked i munnen som mamma alltid brukade säga. Nå.Vi får se hur det är med det där guldet idag…
RSS-flöde
Hej,
Du skall se att det går bra. Tänk positiva varma tankar så går det bra. Tankens kraft är mäktig så tro på den. Tänker på dig.
Stora Kramar
Helen
Tänker på dig och väntar på nästa inlägg *håller tummarna*
Nu håller jag ju tummarna inför nästa inlägg, men är säker på att allt är som det ska:)
Carina
Gulsked i mun eller ej… man hoppas ju bara att ALLA oavsett om man är journalist eller ej får göra extra check up och extra kontroller. Känner flera som har haft cancer men tyvärr inte får något ”extra” utöver. Fruktansvärt att det skall vara så.
Lycka till idag, det går nog bra skall du se.