VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

JUST INGENTING ALLS

Foto: Karl Dahlstedt

 

Jag är tom på känslor. Det här med Linda är dränerande och svårt att släppa. Livet är för jävligt helt enkelt och jag har ingenting att skriva idag.


Kommentarer


  1. Yvonne 28 mars, 2011 on 11:15 Svara

    Hej Lotta!

    Jag följer också Lindas kamp och kan bara hålla med dig!

    Kramar
    Yvonne

  2. Yvonne 28 mars, 2011 on 11:15 Svara

    Hej Lotta!

    Jag följer också Lindas kamp och kan bara hålla med dig!

    Kramar
    Yvonne

  3. Berit 28 mars, 2011 on 11:19 Svara

    För jävligt…

  4. Berit 28 mars, 2011 on 11:19 Svara

    För jävligt…

  5. Anna 28 mars, 2011 on 11:28 Svara

    Håller helt med… livets djävlighet tar tag i hela ens inre. Man blir tom på känslor men samtidigt full av någon sugande ledsenhet…

    // Anna

  6. Anna 28 mars, 2011 on 11:28 Svara

    Håller helt med… livets djävlighet tar tag i hela ens inre. Man blir tom på känslor men samtidigt full av någon sugande ledsenhet…

    // Anna

  7. Mio 28 mars, 2011 on 11:31 Svara

    Hej! Lotta. Förstår dig hur det känns.Man blir tom inuti.
    Har varit där för några år sedan då min man kämpade
    med sin cancer. Tyvärr gick det inte så bra. Men
    Lotta ta hand om dig själv nu. Livet är orättvist många
    gånger.
    Mvh: Mio

  8. Mio 28 mars, 2011 on 11:31 Svara

    Hej! Lotta. Förstår dig hur det känns.Man blir tom inuti.
    Har varit där för några år sedan då min man kämpade
    med sin cancer. Tyvärr gick det inte så bra. Men
    Lotta ta hand om dig själv nu. Livet är orättvist många
    gånger.
    Mvh: Mio

  9. Ingrid 28 mars, 2011 on 11:32 Svara

    Håller fullständigt med dig! Det är så gräsligt hemskt att små barn ska bli utan föräldrar. Jag är pensionär och miste min mamma när jag var tre år och saknaden försvinner aldrig. Funderat mycket över hur det skulle kännas att ha en mamma, för det minns jag inte. Det var många tankar när jag själv fick barn. Jag håller tummarna för att du får ett bra svar på din röntgen så du alltid kan finnas för din son. Barn behöver verkligen sina föräldrar. Jag tvivlar på att det finns en gud när det händer att barn mister sina föräldrar. Kram Ingrid

  10. Ingrid 28 mars, 2011 on 11:32 Svara

    Håller fullständigt med dig! Det är så gräsligt hemskt att små barn ska bli utan föräldrar. Jag är pensionär och miste min mamma när jag var tre år och saknaden försvinner aldrig. Funderat mycket över hur det skulle kännas att ha en mamma, för det minns jag inte. Det var många tankar när jag själv fick barn. Jag håller tummarna för att du får ett bra svar på din röntgen så du alltid kan finnas för din son. Barn behöver verkligen sina föräldrar. Jag tvivlar på att det finns en gud när det händer att barn mister sina föräldrar. Kram Ingrid

  11. Benita i Finland 28 mars, 2011 on 11:57 Svara

    Lotta, du har så rätt. Jag känner inte ens Linda, har bara läst hennes blogg, men ändå tänker jag på henne hela tiden. Man blir så fruktansvärt ledsen när livet är så orättvist.
    Man hoppas att under sker, annat kan man inte!

  12. Benita i Finland 28 mars, 2011 on 11:57 Svara

    Lotta, du har så rätt. Jag känner inte ens Linda, har bara läst hennes blogg, men ändå tänker jag på henne hela tiden. Man blir så fruktansvärt ledsen när livet är så orättvist.
    Man hoppas att under sker, annat kan man inte!

  13. tiptip 28 mars, 2011 on 12:02 Svara

    Ja, precis allt är hemskt. Inte bara att det går åt fel håll utan också att hon har så ont. jag blir verkligen oroad när jag inser att man inte verkar kunna smärtstilla bättre. Eller handlar det om att det är ett lite mindre sjukhus utan narkosläkare och andra specialister dygnet runt. Bara att hon inte skulle få smärtpumpen eftersom det var helg pga något med apoteket gör mig helt iskall.

  14. tiptip 28 mars, 2011 on 12:02 Svara

    Ja, precis allt är hemskt. Inte bara att det går åt fel håll utan också att hon har så ont. jag blir verkligen oroad när jag inser att man inte verkar kunna smärtstilla bättre. Eller handlar det om att det är ett lite mindre sjukhus utan narkosläkare och andra specialister dygnet runt. Bara att hon inte skulle få smärtpumpen eftersom det var helg pga något med apoteket gör mig helt iskall.

  15. Ika 28 mars, 2011 on 12:15 Svara

    Instämmer jag känner mig totalt tom:( dessa små barn hur ska det gå? Om man läser Lindas blogg så verkar pappan inte vara den starkaste precis. Iaf så är det mer än grymt.
    Nu hoppas jag o tror att dina svar blir dom allra bästa!
    Stor kram

  16. Ika 28 mars, 2011 on 12:15 Svara

    Instämmer jag känner mig totalt tom:( dessa små barn hur ska det gå? Om man läser Lindas blogg så verkar pappan inte vara den starkaste precis. Iaf så är det mer än grymt.
    Nu hoppas jag o tror att dina svar blir dom allra bästa!
    Stor kram

  17. Ludmilla 28 mars, 2011 on 12:24 Svara

    Precis så känner jag med, och många med mig.
    Det är svårt att släppa tankarna på Linda.
    Vad händer just nu? Hur mår hon nu?

    Ludmilla

  18. Ludmilla 28 mars, 2011 on 12:24 Svara

    Precis så känner jag med, och många med mig.
    Det är svårt att släppa tankarna på Linda.
    Vad händer just nu? Hur mår hon nu?

    Ludmilla

  19. Annica 28 mars, 2011 on 12:30 Svara

    Jag har läst Lindas blogg nu i snart ett halvår och hela ens väsen blir tom när man förstår att hon mår riktigt dåligt just nu. Att man kan bli så orolig för någon som man inte känner.
    Håller nu alla tummar och tår jag har för att ditt svar på röntgen skall vara bra.
    kram annica

  20. Annica 28 mars, 2011 on 12:30 Svara

    Jag har läst Lindas blogg nu i snart ett halvår och hela ens väsen blir tom när man förstår att hon mår riktigt dåligt just nu. Att man kan bli så orolig för någon som man inte känner.
    Håller nu alla tummar och tår jag har för att ditt svar på röntgen skall vara bra.
    kram annica

  21. Petra 28 mars, 2011 on 13:13 Svara

    Hej Lotta,
    Ja jag kommer på mig hela tiden med att sitta och tänka på henne och hennes familj, och så vips tänker jag på att hon heller inte är den enda unga mamman som är så sjuk. Det är så sorgligt och meningslöst…. Går in på hennes sida minst var 10:nde minut, hoppas så att hon kan få mer tid med sin familj och att hon inte behöver ha ont.
    Håller tummarna för att Bengan ger dig de besked du vill ha!
    Ha en fin dag Lotta.
    Kram Petra

  22. Petra 28 mars, 2011 on 13:13 Svara

    Hej Lotta,
    Ja jag kommer på mig hela tiden med att sitta och tänka på henne och hennes familj, och så vips tänker jag på att hon heller inte är den enda unga mamman som är så sjuk. Det är så sorgligt och meningslöst…. Går in på hennes sida minst var 10:nde minut, hoppas så att hon kan få mer tid med sin familj och att hon inte behöver ha ont.
    Håller tummarna för att Bengan ger dig de besked du vill ha!
    Ha en fin dag Lotta.
    Kram Petra

  23. Lillan 28 mars, 2011 on 13:19 Svara

    Hej
    Jag håller helt med dig, Linda upptar ens tankar idag. Har varit inne på bloggen flera gånger idag för att kolla eventuell uppdatering. Livet är tufft.
    Kram

  24. Lillan 28 mars, 2011 on 13:19 Svara

    Hej
    Jag håller helt med dig, Linda upptar ens tankar idag. Har varit inne på bloggen flera gånger idag för att kolla eventuell uppdatering. Livet är tufft.
    Kram

  25. Anna 28 mars, 2011 on 14:32 Svara

    Jag har precis sett ditt inslag om Linda och det är bara så sorgligt. Tanken att behöva dö ifrån sina barn bara gör att mitt hjärta slits i bitar. Jag tycker mycket om din blogg, Lotta. Den är så mänsklig och vanlig! Du skriver så bra om allt det svåra, allt det glada, vardagliga problem och vardaglig glädje. Tack!

  26. Anna 28 mars, 2011 on 14:32 Svara

    Jag har precis sett ditt inslag om Linda och det är bara så sorgligt. Tanken att behöva dö ifrån sina barn bara gör att mitt hjärta slits i bitar. Jag tycker mycket om din blogg, Lotta. Den är så mänsklig och vanlig! Du skriver så bra om allt det svåra, allt det glada, vardagliga problem och vardaglig glädje. Tack!

  27. Inger 28 mars, 2011 on 14:54 Svara

    Alldeles för tragiskt för att kommentera kollar Lindas blogg varje timme nu senaste dagarna för att följa hennes kamp hon är så duktig på att kämpa.
    Inte är det rättvist att hon troligen inte kommer att få se sina barn växa upp,men dom har ju en pappa också hoppas bara att han kommit till insikt.
    Kram till dig Lotta
    Jag är numera symtom fri från min cancer men går på koll fick ovarial cancer 2006 men har haft turen på min sida,Gud ske tack och lov.

  28. Inger 28 mars, 2011 on 14:54 Svara

    Alldeles för tragiskt för att kommentera kollar Lindas blogg varje timme nu senaste dagarna för att följa hennes kamp hon är så duktig på att kämpa.
    Inte är det rättvist att hon troligen inte kommer att få se sina barn växa upp,men dom har ju en pappa också hoppas bara att han kommit till insikt.
    Kram till dig Lotta
    Jag är numera symtom fri från min cancer men går på koll fick ovarial cancer 2006 men har haft turen på min sida,Gud ske tack och lov.

  29. Margaretha Almqvist 28 mars, 2011 on 16:06 Svara

    Följer meddet svåra som händer.
    Livvets verklighet för många förr eller senare.
    Här gäller ju ”förr” för tidigt enligt vårt tycke mätt.
    Har haft canser klarat mig, Dotter haft canser.
    Man, några syskon och svågrar, svägerskor har dött i canser.
    Det är svårt inte bara föär den som är sjuk utan också för närstående.
    Nej, vi kan inte ta över den fysiksa smärtan, inte den själsliga heller.
    Men, jag tror att finnas där, våga tala om det som faktiskt sker, om det som
    är, är ändå något som hjälper. Det är att dela.
    Själv är jag kristen och finner tyggheten i att vila i Guds hand vadhelst som sker.
    Det innbär inte att allt det där andra finns där. JAg kan ana huur det är för er alla.
    Hälsa Linda att jag skickar en s.k. cyberkram.
    Margaretha

  30. Margaretha Almqvist 28 mars, 2011 on 16:06 Svara

    Följer meddet svåra som händer.
    Livvets verklighet för många förr eller senare.
    Här gäller ju ”förr” för tidigt enligt vårt tycke mätt.
    Har haft canser klarat mig, Dotter haft canser.
    Man, några syskon och svågrar, svägerskor har dött i canser.
    Det är svårt inte bara föär den som är sjuk utan också för närstående.
    Nej, vi kan inte ta över den fysiksa smärtan, inte den själsliga heller.
    Men, jag tror att finnas där, våga tala om det som faktiskt sker, om det som
    är, är ändå något som hjälper. Det är att dela.
    Själv är jag kristen och finner tyggheten i att vila i Guds hand vadhelst som sker.
    Det innbär inte att allt det där andra finns där. JAg kan ana huur det är för er alla.
    Hälsa Linda att jag skickar en s.k. cyberkram.
    Margaretha

  31. lillmorsan 28 mars, 2011 on 16:28 Svara

    Det är verkligen sorgligt med Linda, livet är orättvist. Det är så många som följer henne, men inget kan man göra fast det är så många som så innerligt vill.

    Livet kan vara för jävligt, jag håller med dig.

  32. lillmorsan 28 mars, 2011 on 16:28 Svara

    Det är verkligen sorgligt med Linda, livet är orättvist. Det är så många som följer henne, men inget kan man göra fast det är så många som så innerligt vill.

    Livet kan vara för jävligt, jag håller med dig.

  33. Birgitta 28 mars, 2011 on 16:57 Svara

    Hej Lotta!
    Blommorna var jättefina och Linda blev så glad för dem.
    Hoppas det går bra för dej med ditt besked.
    Birgitta (Lindas moster)

  34. Birgitta 28 mars, 2011 on 16:57 Svara

    Hej Lotta!
    Blommorna var jättefina och Linda blev så glad för dem.
    Hoppas det går bra för dej med ditt besked.
    Birgitta (Lindas moster)

  35. Linda Nilsson 28 mars, 2011 on 17:19 Svara

    Hej Lotta. Vill säga att du är en fantastisk kvinna med omtanke om andra. Jag vill dela med mej av en låt och vill gärna att du lyssnar då du känner för det.
    Kram till dej!
    Linda

    http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4

  36. Linda Nilsson 28 mars, 2011 on 17:19 Svara

    Hej Lotta. Vill säga att du är en fantastisk kvinna med omtanke om andra. Jag vill dela med mej av en låt och vill gärna att du lyssnar då du känner för det.
    Kram till dej!
    Linda

    http://www.youtube.com/watch?v=nQY4dIxY1H4

  37. eva 28 mars, 2011 on 17:36 Svara

    Känner precis likadant som dig just nu, ofattbart hur fort livet kan ändras med denna gräsliga sjukdom. Jag förlorade själv min mamma då jag bara var tonåring och min allra bästa väninna gick bort bara 45 år gammal och just nu kämpar min svägerska med sin cancer! När skall någon finna botemedlet till detta elände…….. Vi som förhoppningsvis är friska vi måste verkligen ta tillvara livet mer än vad många gör. Inte för den skull gräva ner oss i funderingar och oro utan bara vara, följa med dagarna , de är ju det vi hela tiden gör som är livet. Vi måste göra det vi mår bäst av, oavsett om det är att vara hemma och tillsammans eller om vi mår bra av att resa och uppleva. Vi är alla olika och mår ju bäst av att göra det vi verkligen vill. Livet är inte dagarna som gått utan dagarna vi minns. Livet är det som pågår medans vi ofta planerar för framtiden Kan vi bara vara här och nu så mår vi säkerligen mycket bättre! Livet är ett mysterium och vi kan inte annat än att bara följa med. Dock är det fruktansvärt orättvist att barn och unga människor inte får tillräckligt med tid här på jorden. Krama varandra och hjälp varandra i dessa svåra stunder, livet fortsätter ju vad som än händer och vi måste leva vidare Kram till alla medmänniskor och var rädda om varandra!

  38. eva 28 mars, 2011 on 17:36 Svara

    Känner precis likadant som dig just nu, ofattbart hur fort livet kan ändras med denna gräsliga sjukdom. Jag förlorade själv min mamma då jag bara var tonåring och min allra bästa väninna gick bort bara 45 år gammal och just nu kämpar min svägerska med sin cancer! När skall någon finna botemedlet till detta elände…….. Vi som förhoppningsvis är friska vi måste verkligen ta tillvara livet mer än vad många gör. Inte för den skull gräva ner oss i funderingar och oro utan bara vara, följa med dagarna , de är ju det vi hela tiden gör som är livet. Vi måste göra det vi mår bäst av, oavsett om det är att vara hemma och tillsammans eller om vi mår bra av att resa och uppleva. Vi är alla olika och mår ju bäst av att göra det vi verkligen vill. Livet är inte dagarna som gått utan dagarna vi minns. Livet är det som pågår medans vi ofta planerar för framtiden Kan vi bara vara här och nu så mår vi säkerligen mycket bättre! Livet är ett mysterium och vi kan inte annat än att bara följa med. Dock är det fruktansvärt orättvist att barn och unga människor inte får tillräckligt med tid här på jorden. Krama varandra och hjälp varandra i dessa svåra stunder, livet fortsätter ju vad som än händer och vi måste leva vidare Kram till alla medmänniskor och var rädda om varandra!

  39. Lillan 28 mars, 2011 on 18:48 Svara

    Finner inga ord, har just läst Lindas väns uppdatering. Skönt för Linda att hon är smärtfri. Har tydligen fått sin smärtpump idag. Tänker på henne så ofta och undrar hur hon har det.
    Det är så grymt att inte få se sina barn växa upp. Men hoppet är dock det sista man överger.
    Så vi hoppas.
    Kram

  40. Lillan 28 mars, 2011 on 18:48 Svara

    Finner inga ord, har just läst Lindas väns uppdatering. Skönt för Linda att hon är smärtfri. Har tydligen fått sin smärtpump idag. Tänker på henne så ofta och undrar hur hon har det.
    Det är så grymt att inte få se sina barn växa upp. Men hoppet är dock det sista man överger.
    Så vi hoppas.
    Kram

  41. Barbro 28 mars, 2011 on 19:00 Svara

    Hej du fina Lotta. Jag följer Lindas hemska öde och har gjort så sedan hon blev Hjälte Mamma och det var nog den finaste Mamma som fick priset. Vilket Kämpande de har det nu och skickar också tusen tankar till Familjen och tänder ett ljus och ber en bön för dom. Har berört mej så djupt. Ser ju att många tänker på henne och skickar ljus o värme, detsamma gör jag till dej…Kramar Barbro.

  42. Barbro 28 mars, 2011 on 19:00 Svara

    Hej du fina Lotta. Jag följer Lindas hemska öde och har gjort så sedan hon blev Hjälte Mamma och det var nog den finaste Mamma som fick priset. Vilket Kämpande de har det nu och skickar också tusen tankar till Familjen och tänder ett ljus och ber en bön för dom. Har berört mej så djupt. Ser ju att många tänker på henne och skickar ljus o värme, detsamma gör jag till dej…Kramar Barbro.

  43. Yvonne 28 mars, 2011 on 19:41 Svara

    Jag känner likadant! Jag följde min syster helveteskamp mot en elakartad hjärntumör av den aggressivaste sorten men jag vet också att det stadiet Linda nu har kommit till är början på en befrielse. Ja fy livet ÄR för jävligt ibland, att någon ska behöva genomlida det Linda har genomlidit för att inte tala om hennes barn och andra nära och kära. Jag vill tro att en mening finns som vi inte kan se från den lilla plats som är jorden. Jag beundrar Linda och alla andra som kämpar mot cancern. Jag känner stor respekt.

  44. Yvonne 28 mars, 2011 on 19:41 Svara

    Jag känner likadant! Jag följde min syster helveteskamp mot en elakartad hjärntumör av den aggressivaste sorten men jag vet också att det stadiet Linda nu har kommit till är början på en befrielse. Ja fy livet ÄR för jävligt ibland, att någon ska behöva genomlida det Linda har genomlidit för att inte tala om hennes barn och andra nära och kära. Jag vill tro att en mening finns som vi inte kan se från den lilla plats som är jorden. Jag beundrar Linda och alla andra som kämpar mot cancern. Jag känner stor respekt.

  45. Elin A 28 mars, 2011 on 19:43 Svara

    Jag håller fullständigt med dig Lotta :( Jag tillhör också dem som följt Lindas kamp länge (sedan du skrev om henne första gången) och trots att jag inte känner henne ”på riktigt” gör det ont i mig. Jag sörjer liksom…
    Kram.
    Elin A

  46. Elin A 28 mars, 2011 on 19:43 Svara

    Jag håller fullständigt med dig Lotta :( Jag tillhör också dem som följt Lindas kamp länge (sedan du skrev om henne första gången) och trots att jag inte känner henne ”på riktigt” gör det ont i mig. Jag sörjer liksom…
    Kram.
    Elin A

  47. Annica A L 28 mars, 2011 on 20:02 Svara

    Hej Lotta!
    Mina tankar är också med Linda…
    Annica A L

  48. Annica A L 28 mars, 2011 on 20:02 Svara

    Hej Lotta!
    Mina tankar är också med Linda…
    Annica A L

  49. Mahlin 28 mars, 2011 on 20:22 Svara

    Du har så rätt Lotta, alla tankar och böner går nu till Linda och hennes familj.
    Tänker och ber även för dig att ditt besked ska vara bra.

  50. Mahlin 28 mars, 2011 on 20:22 Svara

    Du har så rätt Lotta, alla tankar och böner går nu till Linda och hennes familj.
    Tänker och ber även för dig att ditt besked ska vara bra.

  51. Jeanette 28 mars, 2011 on 20:28 Svara

    Mina tankar har gått helt till Linda de senaste dagarna. Så instämmer.

  52. Jeanette 28 mars, 2011 on 20:28 Svara

    Mina tankar har gått helt till Linda de senaste dagarna. Så instämmer.

  53. Maria 28 mars, 2011 on 20:41 Svara

    Hej,

    Tänker också jättemycket på Linda. Vad ska man säga? ??? Det är bara så fruktansvärt.

    Tänker på dig också och ditt besked. Hemskt att behöva vänta.
    Men det kommer att bli ett bra besked och sedan en härlig vår och sommar!
    Var rädd om dig och glöm inte bort dig själv.

    Pussa lite extra på Lennox, jag ska (försöka) göra det samma på min 16-åring.

    Kram från Maria B

    P.s Du skrev ett jättefint inlägg igår om Linda.

  54. Maria 28 mars, 2011 on 20:41 Svara

    Hej,

    Tänker också jättemycket på Linda. Vad ska man säga? ??? Det är bara så fruktansvärt.

    Tänker på dig också och ditt besked. Hemskt att behöva vänta.
    Men det kommer att bli ett bra besked och sedan en härlig vår och sommar!
    Var rädd om dig och glöm inte bort dig själv.

    Pussa lite extra på Lennox, jag ska (försöka) göra det samma på min 16-åring.

    Kram från Maria B

    P.s Du skrev ett jättefint inlägg igår om Linda.

  55. Katta 28 mars, 2011 on 21:39 Svara

    Överjävligt är ordet lilla Linda varför?

  56. Katta 28 mars, 2011 on 21:39 Svara

    Överjävligt är ordet lilla Linda varför?

  57. Inga Wrede 29 mars, 2011 on 00:24 Svara

    Känner samma sak.

  58. Inga Wrede 29 mars, 2011 on 00:24 Svara

    Känner samma sak.

  59. Jonas 29 mars, 2011 on 01:26 Svara

    Man blir det, tom på känslor. Jag har inte följt Linda, men varit inne nu och läst om henne , samt sett videoklippet. Livet är helt enkelt för jävligt ibland.

    Min flickvän ligger inlagd på sjukhus, åkte in i Lördags med feber, Spridd tarmcancer, ibland vill man inte veta, men jag har förstått men inte bearbetat att hon snart kommer lämna mig. Jag hoppas och och vill att det skall gå bra, men har egetligen givit upp, men samtidigt inte. Jag är inte så stark som jag borde vara.

    /Kram Jonas

  60. Jonas 29 mars, 2011 on 01:26 Svara

    Man blir det, tom på känslor. Jag har inte följt Linda, men varit inne nu och läst om henne , samt sett videoklippet. Livet är helt enkelt för jävligt ibland.

    Min flickvän ligger inlagd på sjukhus, åkte in i Lördags med feber, Spridd tarmcancer, ibland vill man inte veta, men jag har förstått men inte bearbetat att hon snart kommer lämna mig. Jag hoppas och och vill att det skall gå bra, men har egetligen givit upp, men samtidigt inte. Jag är inte så stark som jag borde vara.

    /Kram Jonas

  61. erika 29 mars, 2011 on 04:45 Svara

    Det är helt enkelt för jävligt. Så ung och så fin…kram

  62. erika 29 mars, 2011 on 04:45 Svara

    Det är helt enkelt för jävligt. Så ung och så fin…kram

  63. Ulli 29 mars, 2011 on 06:01 Svara

    Jag följer också Linda och håller med dig, den vidriga vidriga cancern borde inte få finnas ofch förstöra och söndra som den gör. Är på semester med familjen men mina tankar finns flera gånger varje dag hos Linda och hennes familj…saknar ord

  64. Ulli 29 mars, 2011 on 06:01 Svara

    Jag följer också Linda och håller med dig, den vidriga vidriga cancern borde inte få finnas ofch förstöra och söndra som den gör. Är på semester med familjen men mina tankar finns flera gånger varje dag hos Linda och hennes familj…saknar ord

  65. Marie 29 mars, 2011 on 08:01 Svara

    Hej Lotta
    Först och främst önskar jag dig all lycka inför morgondagens läkarbesök. Du ser så fantastiskt fräsch och pigg ut att du kan bara inte vara sjuk. Jag förstår att det hjälper föga vad alla runt omkring dig säger och du ska veta att min respekt för din ångest är stor och innerlig.

    Precis som så många andra kommentatorer här har jag under en tid följt Lindas blog. En smärtsam läsning på många plan.
    Nu undrar jag om det är fler än jag som undrar om den vård Linda fått är ovanligt dålig. Varför har man låtit henne åka ut och in och väl på sjukhuset utsatt henne för undersökningar och provtagningar på dygnets alla timmar och FRAMFÖR ALLT hur kunde man utsätta henne för så svår smärta under ett antal dagar och hänvisa till att apoteket inte var öppet förrän på måndagen!!! När smärtpumpen till slut kopplades in fick Linda ro och kan vila. Varför har hon inte fått möjlighet till vård på ett lugnare ställe än sjukhuset ( typ hospice, Stockholms Sjukhem) med bättre mat och mer stöd för hennes anhöriga.Skiljer det sig så mycket beroende på var i landet man bor? OCH apropå stöd- varför har ingen talat med hennes man om allvaret i situationen och den utveckling som är att vänta. Han var ”skit-sur” (Lindas ord) för så sent som 2 veckor sen för att han var tvungen att ta hand om barnen medan Linda vilade. Därefter gick han själv och la sig och lät sin dödssjuka hustru släpa sig runt i hemmet. Det oket ska han bära nu tillsammans med ett stort ansvar för alla små barn. Det känns oroande.

    Marie

  66. Marie 29 mars, 2011 on 08:01 Svara

    Hej Lotta
    Först och främst önskar jag dig all lycka inför morgondagens läkarbesök. Du ser så fantastiskt fräsch och pigg ut att du kan bara inte vara sjuk. Jag förstår att det hjälper föga vad alla runt omkring dig säger och du ska veta att min respekt för din ångest är stor och innerlig.

    Precis som så många andra kommentatorer här har jag under en tid följt Lindas blog. En smärtsam läsning på många plan.
    Nu undrar jag om det är fler än jag som undrar om den vård Linda fått är ovanligt dålig. Varför har man låtit henne åka ut och in och väl på sjukhuset utsatt henne för undersökningar och provtagningar på dygnets alla timmar och FRAMFÖR ALLT hur kunde man utsätta henne för så svår smärta under ett antal dagar och hänvisa till att apoteket inte var öppet förrän på måndagen!!! När smärtpumpen till slut kopplades in fick Linda ro och kan vila. Varför har hon inte fått möjlighet till vård på ett lugnare ställe än sjukhuset ( typ hospice, Stockholms Sjukhem) med bättre mat och mer stöd för hennes anhöriga.Skiljer det sig så mycket beroende på var i landet man bor? OCH apropå stöd- varför har ingen talat med hennes man om allvaret i situationen och den utveckling som är att vänta. Han var ”skit-sur” (Lindas ord) för så sent som 2 veckor sen för att han var tvungen att ta hand om barnen medan Linda vilade. Därefter gick han själv och la sig och lät sin dödssjuka hustru släpa sig runt i hemmet. Det oket ska han bära nu tillsammans med ett stort ansvar för alla små barn. Det känns oroande.

    Marie

  67. Anna-Karin 29 mars, 2011 on 08:57 Svara

    Nej… ibland blir det bara tomt…en konstig tomhet…
    Varma styrkekramar till dig

    //

  68. Anna-Karin 29 mars, 2011 on 08:57 Svara

    Nej… ibland blir det bara tomt…en konstig tomhet…
    Varma styrkekramar till dig

    //

  69. Helena F 29 mars, 2011 on 09:00 Svara

    Följer Linda sedan en ganska lång tid tillbaka. Känner apati och respekt med det som sker just nu. Har själv kämpat med en aggressiv BC och är just nu frisk men känslan finns där alltid som du vet. Livet är orättvist. Önskar av hela mitt hjärta att Linda får känna lugn och trygghet in i det sista men hoppas också på miraklet att det skall vända. Denna oerhört starka kvinna som gett mig och många andra styrka att kämpa och glädjen att ta tillvara på livet man har. ” Morgondagen är ett oskrivet blad”.
    Lotta, jag följer dig också och känner med dig då jag vet våndan av att vänta på beskedet..
    Styrkekramar till dig.
    Kram

  70. Helena F 29 mars, 2011 on 09:00 Svara

    Följer Linda sedan en ganska lång tid tillbaka. Känner apati och respekt med det som sker just nu. Har själv kämpat med en aggressiv BC och är just nu frisk men känslan finns där alltid som du vet. Livet är orättvist. Önskar av hela mitt hjärta att Linda får känna lugn och trygghet in i det sista men hoppas också på miraklet att det skall vända. Denna oerhört starka kvinna som gett mig och många andra styrka att kämpa och glädjen att ta tillvara på livet man har. ” Morgondagen är ett oskrivet blad”.
    Lotta, jag följer dig också och känner med dig då jag vet våndan av att vänta på beskedet..
    Styrkekramar till dig.
    Kram

  71. Maria 29 mars, 2011 on 09:04 Svara

    Hej Lotta! Förstår att du känner dig tom. Det är SÅÅÅ HEMSKT när det finns barn med i bilden och mitt hjärta brister när jag läser om Linda. Stor kram till dig!
    //Maria

  72. Maria 29 mars, 2011 on 09:04 Svara

    Hej Lotta! Förstår att du känner dig tom. Det är SÅÅÅ HEMSKT när det finns barn med i bilden och mitt hjärta brister när jag läser om Linda. Stor kram till dig!
    //Maria

  73. Viktkamp 30 mars, 2011 on 07:55 Svara

    Jättefin bild!! Förstår att det är jobbigt för dig, men försök att vara positiv!! Styrkekram

  74. Viktkamp 30 mars, 2011 on 07:55 Svara

    Jättefin bild!! Förstår att det är jobbigt för dig, men försök att vara positiv!! Styrkekram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *