VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

No more Beach 2008


På bilden. Pretty nice för en hyfsat akut operation.

Midsommar stundade med lekar, lövad lada och stämsång. Jag vågade mig på att dricka flera glas rosé och några päronkonjak till den marinerade rostbiffen. Det enda smolken i bägaren var ett korkat uttal från en annars skärpt tjej. "Blir du någonsin arg? jag tänkte att det kan vara därför cancern fått fäste, att du måste ha ut dina aggressioner".
När jag skulle söva Skorpan i vagnen promenerade jag längst långa grusvägar kantade med hästhagar och åkrar och eftersom klockan var närmade sig 23  var det fuktigt i luften och det där speciella nordiska ljuset som skiftar i blått så dags på dygnet.

Långt bort hörde jag musiken från festen men annars var det bara ljudet från hjulen mot gruset och mina egna tankar som störde idyllen och jag njöt av de 45 minuter jag fick insupa denna vackra kväll. Mitt sår  läker dessutom fint. 
Om insidan kunde kännas lika bra som utsidan vore det bättre. Gör fortfarande ont när jag ska på toa och har ständigt  éerraid (läs baklänges för icke känsliga)  Denna vecka ska jag leva. Träffa vänner, sova, äta, vara med min son och slinga håret (ska man inte göra under cellgiftsbehandlingen, kan bli helt annan färg) så räkna med att jag kommer att se ut som ett femöresfnask innan detta halvår är slut. För på tordag och fredag börjar det. Celldropp i timmarna två och jag vill njuta lite till av denna vecka innan jag är redo.


Kommentarer


  1. Caroline med Tim o Minea 22 juni, 2008 on 23:03 Svara

    Jag hoppas såklart också på att det läker lika bra inuti! Du verkar ha en massa

    roligt o mysig inplanerat i veckan, kom ihåg o blogga också! 😉

    Kram Caroline

  2. Maria 23 juni, 2008 on 01:54 Svara

    Hoppas detta halvår går fort som bara den!! Å att du inte kommer att så dåligt!

    Vet inte om det hjälper men.. min svägerskas far har haft samma cancer som du. Han är över 70 år o fick det häromåret. Allt är borta nu o klarat cellgifts "halvåret".

    Tänkte att detta kanske kunde sporra dig mer.. "kan han på 70 så kan jag!". Hoppas du förstår mitt tankesätt.

    STOR STYRKEKRAM TILL DIG FRÅN MIG

  3. Micke 23 juni, 2008 on 10:21 Svara

    Stor kram till dig och dina nära och kära!

  4. Anna B 23 juni, 2008 on 10:44 Svara

    Det ska då finnas folk till allt. Såväl knäppa åsikter och kommentarer. Hur tusan kan man säga så till en annan person? Önskar dig en mysig njutvecka och hoppas på att behandlingen är mild mot allt annat än cancern.

  5. ANNE HAAVISTO 23 juni, 2008 on 11:17 Svara

    Njut njut njut!!! Andas in allt det vackra!

    Styrkekramar!

    Anne

  6. Isa 23 juni, 2008 on 12:38 Svara

    Skönt att ärret på magen läker som det ska, hoppas att du läker inombords också, snart! Väldigt tanklöst och klumpigt uttalande av tjejen du nämnde. Hoppas att hon förstod hur illa det lät.

    Jag håller tummarna för att behandlingen ska vara snäll och mild mot dig men jäkligt elak mot ev cancer, om där finns någon kvar.

    Stor kram!

  7. Sandra 24 juni, 2008 on 08:39 Svara

    Vill bara ge en styrkekram 😉

    Kämpa på !!

    Kram

  8. Rox 24 juni, 2008 on 09:31 Svara

    Du är fantastisk!

    Vi tänker på dig och känner att allt kommer gå bra!

    KRAM

    Rox&Kew

  9. Anna 24 juni, 2008 on 12:04 Svara

    Vill bara säga att vi tänker på dej,läser din blogg varje dag. Det känns väldigt overkligt allt som har hänt dej och din familj. Håller tummarna för dej, allt kommer att ordna sig.

    tusen kramar från A & P & F & L

  10. Monica 24 juni, 2008 on 13:00 Svara

    Det här klarar du.

    Jag följer din väg tillbaka och läser här varje dag.

    Kämpa på peppkram

  11. Aggie 24 juni, 2008 on 13:33 Svara

    Du gjør så rett. Nyyyt og så tar du en dag av gangen. Dette klarer du!

  12. Eva 24 juni, 2008 on 23:36 Svara

    Du, det är klart du kan ha bikini även fast du har ett jätteärr. Kanske inte i år eftersom det är helt nytt och du kanske måste skydda det.

    Men nästa år, den slimmade magen ska du ju inte gömma, tänk på ärret som något du har övervunnit och överlevt istället.

    Det är coolt!

    Du lever faktiskt och du har gått igenom något otroligt hemskt, som lämnat ett ärr.

    Var inte rädd och dölj inte det du gått igenom.

    Kram!

  13. Emma 26 juni, 2008 on 14:40 Svara

    Varma peppakramar, har inte följt din blogg så länge men förstår att du är en otrolig kämpe.

    Jag var där själv för ett par år sen.

    Sköt om Dig.

    Hälsn.

    Emma

  14. sandra 25 september, 2008 on 09:44 Svara

    Det va den sjukaste kommentar jag hört! Säger din väninna så till cancersjuka barn också? 5-åringar som får leukemi, beror det på att de har aggressionsproblem? Oftast är det goda människor som får cancer medan onda människor oftast håller sig friska. Så din vän är riktigt korkad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *