VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

En god katt förlänger livet…

image347
På bilderna. Det är en ynnest att få växa upp med ett husdjur.

image348

Jag älskar djur. Mer än människor. Och det tänker jag överföra på min son. Alltid klappa fint och pussa. Aldrig dra i svansar eller jaga. Lära sig empati och omsorg är ledord i vår familj och det gäller även över  andra arter vi delar vårt klot med. Överför aldrig din egen rädsla på barnen. Låt dem utveckla sitt eget unika förhållande till djur.

Själv växte jag upp med egen häst från jag var 12 år. Var tvungen att stiga upp i ottan och vara i stallet innan skolan började. Mocka, fodra och rida efter skolans slut. En varelse som var totalt beroende av mig och mitt väl och ve.
Jag tror inte mina föräldrar insåg vilket ansvar som vilade på mina späda axlar. Och det är jag glad för idag för det har lärt mig att jag var viktig för någon. Som sagt. En god katt förlänger livet. För både stora och små.

Igår kväll tände vi ljus för Engla. Och för Pernilla, Madeleine och alla andra kända och okända som inte finns bland sina nära och kära. Och sände en tyst vacker tanke till vårt sovande troll på övervåningen.


Kommentarer


  1. Anonym 15 april, 2008 on 10:22 Svara

    Hej!
    Djur tillför så väldigt mycket som är svårt att förklara.
    Har man en gång haft ett djur så klarar man sig inte utan.
    Må gott!

  2. Kia 15 april, 2008 on 15:41 Svara

    PRECIS SÅ ÄR DET !
    Klok mamma, klok ”Skorpa” Klok katt…..

  3. Anna 16 april, 2008 on 10:21 Svara

    Håller med om det där med djuren. Har alltid levt med djur – tills jag träffade en allergiker (i en amerikansk romantisk film hade han varit tönten, jag övergav, eftersom det i amerikanska filmer inte finns några trevliga allergiker, i alla fall inte i kärleksfilmerna, bara i de läskiga, för att de ska bli lite extra svaga, när de tappar sin spray). Sedan har jag blivit allergiker själv på gamla dar, så det skulle inte hjälpa om vi slänger ut pappa (vilket en sorgsen son tyckte en gång, när djursuget var extra stort). Men jag är också en djurmänniska, speciellt katt. Ironiskt nog så var det maken, som i vår ungdom fick in mig på katter. Han hade en då – trots allergin, sen blev allergin värre och när jag träffade honom igen (vi hade bara en ”fling” ett tag i tonåren), hade hans syster fått katten och jag hade egna…

  4. Gardlotta 3 november, 2008 on 14:33 Svara

    I love this site! great site and great webmaster . Thank you bye

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *