På bilden. Jag och söstra mi.
Lisa, var är du? Det var så längesedan vi hördes av. Skorpan frågar efter dig och Andreas ibland. Jag hoppas du mår bra och tar hand om dig. Jag hoppas du saknar mig också ibland. Vill inte ringa och störa för ofta. Du låter glad och pigg i telefonen men jag kan höra din "riktiga" röst genom bruset ändå.
Vi mår bra. Det snurrar på i det vanliga ekorrhjulet . Lämna-jobba-hämta. Lämna bort det finaste man har hela dagarna för att tjäna pengar och konsumera. Du vet att jag vill göra en skillnad här i Världen och känner mer och mer att jag måste följa den "inre" rösten. Den som säger att det finns ett annat sätt att leva på. Där man ger och får tusenfalt tillbaks.
Lyssnade på ett kort föredrag om SOS-Barnbyar igår. Hur de bygger sina byar och bildar "låtsatsfamiljer" för de föräldralösa barnen som får sin "mamma". Tänk vilken dröm att kunna få jobba så! Att förändra utsikten, tryggheten och framtiden för dessa små som annars hade rotat efter mat bland soporna och sovit i en pappkartong. Varför ska det vara så svårt att bryta upp och göra något annat. Måste ta ett snack med T om det.
Hoppas vi ses snart eller åtminstone hörs på telefonen. Kommer hem så snart mamma är tillbaka från Singapore.
Puss….
RSS-flöde
Kommentera