♥
På bilden. Lilla skorpan och Calista på Kolmården i somras.
Ni vet hur det är när ens barn leker med främmande ungar. Som på en lekplats där man inte känner varandra och när större barn bara bufflar sig fram som galningar med snoret rinnande och sparkande ben som såklart träffar min lilla Skorpis. Då flyger fan i mig och jag väser "Nu får ni akta lilla bebisen här". Fast han är över två år. Och jag står där med armarna i kors och blängstrirrar på alla slappa föräldrar som fullkomligt skiter i att deras tjocka fula femåringar beter sig som apor i flock utan lugnt smuttar vidare på sina caffe lattes.
Hostiga är de och är säkert inte helt friska heller. Nu kommer Lilla skorpis att bli sjuk. Det är ju säkert som amen i kyrkan. Att man inte kan hålla sina ungar hemma när de snorar och hostar så. Och aldrig att Lilla skorpan får åka i rutsckanan. Nä, då kan man slå sig i backen på att det kommer en galning utan tillsyn som bara bänglar sig förbi och svichar vidare.
Eftersom jag är en stor vän av ordning tycker jag att man faktisk får vänta på sin tur. I alla fall om man fyllt 4-5 år. Ja, ja, jag vet att jag antagligen är en överbeskyddande enbarnsmorsa men har jag nu gått igenom en graviditet och en förlösning så vill jag ha ungen i behåll.
RSS-flöde
Jag håller med dig till 110%!!! Jag har en fyraåring och en 1,5 årig ”bebis”. Aldrig att jag låter någon av dem buffla sig till en förstaplats i rutschkanekön! Jag försöker ha stenkoll på vad de gör, vem de busar med och kollar alltid med barnet eller föräldrarna om mina barn lånar någon leksak eller dyl. Jag blir grymt irriterad på de ”störiga” ungarna som förstör för andra på lekplatsen. För det finns alltid sådana. Lika säkert som amen i kyrkan.
hahaha..
Du vet, mina barn o andras ungar 😉
Vilken underbart charmig bild.
Kramar J