På bilden. Nu finns det en mindre
Midsommarafton avlöpte friktionsfritt så när som på T:s halsfluss och ett ihållande regn. Var ute i Norrtälje och frös arslet av oss.
Väl hemma igen kom M och E över med sin lilla dotter C. Barnen lekte i trädgården och solen sken som sig bör en eftermiddag i juni. Vi åt pastasallad och glass med jordgubbar och under tiden smög vår katt Loppan omkring och spanade på småfåglar i våra äppleträd.
Helt plötsligt hörs ett förtvivlat pipande och ljudet av Loppans klor mot plåt. Han har försökt att komma åt en fågelbo via garagetaket, puckot. Är man svårt överviktig och smidig som ett kassaskåp måste man ju någonstans inse sina begränsningar! Den lilla stackars blåmes ungen landade i ett annat träd men ramlade ner och Loppan kastade sig över det lilla livet och försvann in i hallonbuskarna.
Jag drog ut honom i nackskinnet för jag trodde naturligtvis att han hade fågeln i munnen men döm om min förvåning när JAG, JAG, råkade trampa ihjäl den!!!! Jag har aldrig lyft så snabbt på min fot som då men det var försent. Snacka om Katta-strof. Och det är jag som är boven.
RSS-flöde
nu har jag plöjt igenom de flesta av dina inlägg i hela bloggen. vissa har läst megapetigt, andra lite mindre.
ville bara säga att du är så himla snygg och att du har en jättesöt familj! ha det bra 🙂
Tack snälla Magz. Du räddade just en dålig dag!
Stackars Pippin 🙁 men det är ju tanken som räknas.
really good site!!