VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Klippeti klopp

198089-20
Barbro och jag

Jag har alltid älskat djur. Mycket mer än människor.Djur sviker aldrig och stannar lojalt vid din sida vad du än säger eller ser ut.
Ett av mina mission i livet är att Ge Lilla skorpan respekt för djuren. Vi  har ju fått förmånen att dela  denna planet med dessa fantastiska varelser.'
På alla mina utlandsresor går alla mina fickpengar till att köpa mat till de lokala hemlösa hundar och katterna. Eller åsnan som stod bunden i solen utan vatten. Vet inte hur mycket vätska jag köpte varje dag.

Jag försöker verkligen inte säga att jag är Guds gåva till djuren. Men jag har en ärlig och äkta kärlek till dem.
I Thailand förra året försökte jag köpa avmaskningsmedel till våra två kattungar under bungalowen som var uppsvällda av mask och lade en lapp till nästa gäster att ge dem mat.
Expediteten på farmacian bara tittade på mig och skakade på huvudet.
Ibland jobbar jag på Stockholms katthem som volontär.
Det är en otroligt skön kontrast till mitt glammiga (ibland) jobb. Att göra någonting för någon annan utan payback.
De lämnas på motorvägen, i lådor på trappen, i containrar, dumpas i sjöar och sticks i brand. Dessa stackars katter som inte har samma värde som en hund.

Sedan har jag alltid ridit och fick min häst när jag bara gick i sexan.
Numera rider jag Barbro. En lånehäst med lite för mycket motor i med det är kul att få sticka iväg till stallet i dag/veckan och bara vara.
Vår stora fina hankatt Loppan bara satt här utanför dörren utsvulten och rädd för några år sedan. Nu är han (nästan) det käraste jag har och otroligt tillgiven. Ja, jag älskar dem faktisk allihopa. Från minsta lilla råtta till största elefant. Utom getingarna då. Men de räknas kanske inte…
I morgon rullar jag höfter med Shakira.


Kommentarer


  1. nathalie 12 mars, 2007 on 18:44 Svara

    precis sa dar ar jag ocksa. jag tolererar inte nagon form av aggresivitet emot djur och nar jag ser en ledsen hund (ar inte sa mycket for katter pga radsla) blir jag automatiskt ledsen och vill hjalpa den. det du sa om dina utlandsresor – precis samma har. nar jag var elva var jag med min mamma och syrra pa Kreta. Vi raddade tva valpar (tva, tre veckor gamla) och hade dem i hotellet, dar vi tog hand om dem. tyvarr kunde vi inte ta med oss dem hem, men vi sag ocksa till att de skulle bli omhandertagna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *